Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Stora medicinska framsteg, men också en ständigt pågående debatt om arbetsmiljö. Så summerar Barbro Westerholm (L) 25 år.

Stora medicinska framsteg, men också en ständigt pågående debatt om arbetsmiljö. Så summerar Barbro Westerholm (L) 25 år. Bild: Erik Simander/Bildbyrån

”Man har alltid talat om överbeläggningar”

Starroperationer, kranskärlskirurgi och höftledsoperationer. Barbro Westerholm (L) ger sitt perspektiv på det senaste kvartsseklet och väljer att lyfta de medicinska framstegen.

Annons:

– Det har hänt väldigt mycket på de här 25 åren som gör att människor som kommit upp i åren kan klara sig själva, vilket de inte kunde tidigare.

När Dagens Medicins första nummer kom ut den 11 oktober 1994 låg folkomröstningen om EU-medlemskap fortfarande två månader fram i tiden. Husläkarreformen hade precis införts och kommunerna skulle hantera Ädelreformen, som genomfördes 1992.

– Kommunerna fick ett sjukvårdsansvar. Det var revolutionerande, men det har väl inte gått hem riktigt, trots att det gått 25 år, säger Barbro Westerholm.

Om man tittar på vårddebatten, vad pratades det om 1994 och vad pratas det om i dag?

– Man har alltid talat om väntetider, överbeläggningar och personalproblem. Jag hittade en artikel som jag skrev när jag fortfarande var kliniker 1959–60 som handlade om överbeläggningar vid jourer.

Debatten om bristande kontinuitet fördes för 25 år sedan också.

– Den har blivit ännu kraftigare nu i och med att vi har fått hyrläkare. Det är något i arbetsmiljön som gör att läkare, sjuksköterskor och andra väljer att bli hyrpersonal framför att vara fastanställda. Så arbetsmiljöfrågan är en allvarlig fråga.

Varför har vi då inte lyckats hitta lösningar när det gäller arbetsmiljön?

– Det måste sättas av den tid som möten mellan människor kräver. Patienter är olika och kräver olika tid. Det andra är frågan vad man lägger sin tid på. Det är ju det Anna Nergårdh och Göran Stiernstedt är inne på, att man ska göra det man är utbildad för. Sedan ska det finnas ett team där var och en gör den del som man är bäst på.

1995 blev Sverige EU-medlem.

– Men patientrörligheten inom EU har inte utvecklats så mycket som jag hade hoppats när det gäller människor med sällsynta diagnoser, men det kommer säkert.

Den medicinska utvecklingen har också gått fort.

– Vi lever så mycket längre och det innebär att vi får många fler patienter med åldersrelaterade sjukdomar, men också fantastiska medicinska framsteg. Ta starroperationer, som växte fram där i början på 1990-talet och som har betytt så otroligt mycket för så många. Nu görs de polikliniskt. Och alla andra ingrepp som kärlkirurgi och att byta höfter, det måste vi lyfta fram. Det har hänt väldigt mycket på 25 år.

Hon pekar också på kvalitetsregistrens betydelse.

– Det började med att läkare byggde upp register och nu har vi över 100 som bland andra Socialstyrelsen analyserar. Vi ser ju vad det betyder att följa hur det går i olika regioner, men också all den forskning som har växt fram med hjälp av registren.

Om du blickar 25 år framåt då?

– Tekniken tror jag kommer att göra att det är många som kommer att tycka att det är roligt och spännande att jobba inom vården. Inte bara direkt med patienterna utan med den teknik som möjliggör att vi lyckas så mycket bättre.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   3 + 6 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler