Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Hans Rutberg, ordförande för Svenska Läkaresällskapets kommitté för säker vård, tidigare professor i patientsäkerhet, Linköpings universitet och Pelle Gustafson, chefläkare, Landstingens ömsesidiga försäkrings-bolag, docent i ortopedi, Lunds universitet.

Hans Rutberg, ordförande för Svenska Läkaresällskapets kommitté för säker vård, tidigare professor i patientsäkerhet, Linköpings universitet och Pelle Gustafson, chefläkare, Landstingens ömsesidiga försäkrings-bolag, docent i ortopedi, Lunds universitet.

”Jo, vårdskadorna minskar faktiskt”

"Tyvärr bygger författarna sin huvudsakliga argumentation för att byta strategi på en rad felaktigheter och inte helt aktuella data. Faktum är att tillgängliga data visar att antalet vårdskador på sjukhus faktiskt sjunker", skriver två debattörer i en replik.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Synnöve Ödegård och medförfattare ifrågasätter i Dagens Medicin nr 40/19 om det arbete som hittills lagts ned i svensk sjukvård på ökad patientsäkerhet har givit några mätbara resultat. Och frågan är fri att ställa.

Vi ger författarna rätt i flera saker; ett större engagemang för en säkrare vård krävs, organisatoriska brister behöver rättas till, och de professionellas inflytande behöver stärkas. Det behövs utbildning i säkerhet och det behövs patientsäkerhetsarbete på fler håll än på sjukhus. Vi kan, och ska, alltid lära oss mer om vad som skapar en säkrare vård.

Men, tyvärr bygger författarna sin huvudsakliga argumentation för att byta strategi på en rad felaktigheter och inte helt aktuella data:

1. Faktum är att tillgängliga data visar att antalet vårdskador på sjukhus faktiskt sjunker (SKL 2019). Glädjande nog är det de allvarliga skadorna som sjunker mest. Antalet patienter som avlider och där skadan bedömts bidra till dödsfallet skattas nu till 1 200, jämfört med 3 000 för cirka 15 år sedan. Förbättringar ses i flera kvalitetsregister, och andra nationella och lokala mätningar. Detta gäller så skilda områden som ledprotesrelaterad infektion, bristning i bäckenbotten vid förlossning, kateterrelaterad infektion, trycksår, svikt i vitala funktioner, med flera områden.

Det som oss veterligen förklarar denna positiva utveckling är inte vilken strategi som har använts, utan att arbetet med att genomföra den valda strategin har gjorts. Följsamheten till rutiner och riktlinjer ökar inom de flesta områden. Ett gott exempel här är Checklistan för säker kirurgi. För tio år sedan fanns den inte, nu används den vid i stort sett alla operationer. Och när den används är 30-dagarsmortaliteten vid akut operation 30 procent lägre än när den inte används. Det visar opublicerade data från Svenskt perioperativt register.

2.Sveriges ledande position inom patientsäkerhetsarbetet ifrågasätts. Vi ställer oss mycket tveksamma till detta påstående. Tvärtom har Sverige de mest omfattande patientsäkerhetsdata av något land, det lades under 2018 fram minst åtta avhandlingar om patientsäkerhet, och den nya nationella handlingsplan för ökad patientsäkerhet som kommer i bruk under 2020 bevakas med stort intresse av, och kommer att tjäna som förebild för, ett flertal andra länder. Mognaden ökar i de saker vi diskuterar, forskar på och arbetar med. Färre och färre förnekar förekomsten av vårdskador. Men allt detta är inget värt – om inte arbetet görs.

Författarna för fram ett nytt tankesätt rörande säkerhet, Säkerhet II. Man vill låta detta tankesätt ersätta de metoder som tillämpas i dagens patientsäkerhetsarbete. Vi hävdar att det ter sig mindre klokt att ersätta nuvarande strategi med en oprövad ny, särskilt om detta byte görs på felaktiga grunder. Är det däremot frågan om att inkorporera det nya tankesättet i det gamla är det en helt annan sak – det lär föra saken framåt. Men, återigen, arbetet måste göras!

Patientsäkerhetsarbete är just ett arbete. Säkerhet skapas genom att man systematiskt arbetar med att både identifiera risker för skada och analysera inträffade skador. Dessutom krävs ett lika systematiskt arbete för att minimera risker för skada och minska konsekvenser av inträffade skador. Boeing lärde sig inte om problemen med sin 737 MAX-modell enbart genom att studera de plan som flög – de förstod problemen genom att analysera de händelser där två flygplan kraschade!

Kommentarer

Jag är ingen robot:   5 + 4 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler