Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Bild: Thinkstock

”Viktigt att kunskapen om polio upprätthålls”

Resttillstånd efter polio och postpoliosyndrom ska behandlas inom specialistvården, skriver Personskadeförbundet RTP på Internationella poliodagen.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Det är över 60 år sedan den senaste polioepidemin härjade i Sverige, men många personer lever fortfarande med svåra komplikationer efter polio som i vissa fall kan vara livshotande. Denna grupp måste få regelbundna hälsokontroller och behandlas inom den specialiserade sjukvården. Samtidigt hotas nu flera av Sveriges kvarvarande poliomottagningar av nedläggning och kunskapen om polio urholkas allt mer.

Marina Carlsson, förbundsordförande för Personskadeförbundet RTP.
Bild: Dan Lindberg

Om man har haft polio som barn kan man många år senare få besvär på nytt, så kallad postpolio eller postpoliosyndrom. Det finns uppskattningsvis 15 000 – 20 000 personer i Sverige med sviter efter polio, och man uppskattar att cirka hälften av dessa kommer att utveckla sena effekter av polio eller postpoliosyndrom senare i livet, vilket innebär ökade hälsoproblem. Sena effekter av polio står för alla de besvär som kan uppträda efter en akut polioinfektion, inklusive effekter av åldrande, medan postpoliosyndromet är en specifik åkomma som kan yttra sig som svaghet i musklerna, trötthet, uttröttbarhet, smärta och i värsta fall andningsproblem eller svårigheter att svälja. Här är det viktigt att vården så tidigt som möjligt kan identifiera hälsorisker och förstå vilka symptom som kan kopplas samman med de olika besvär som ses efter polio.

Även om många klarar sig själva så kan det finnas ett dolt behov av hjälp och behandling. Därför behöver personer som tidigare haft polio få regelbundna hälsokontroller. Svårigheter att andas eller svälja kan vara direkt livshotande och kräver behandling. Personer som haft polio behöver därför behandlas inom den specialiserade sjukvården av personer som har kunskap om sena effekter av polio och postpoliosyndrom.

Idag hänvisas allt fler personer som lever med sviter efter polio eller som har postpoliosyndrom till sin vårdcentral. Det är svårt för vårdpersonalen på en vårdcentral/husläkarmottagning att känna igen och diagnostisera postpoliosyndrom eftersom de kanske bara träffar ett fåtal personer med tidigare genomgången polio under hela sitt verksamma yrkesliv. Konsekvensen blir att personer med postpoliosyndrom har svårt att få rätt diagnos, och de riskerar därmed att inte bli erbjudna adekvat vård och rehabilitering. Vi ser nu en risk att kunskapen om sena effekter av polio och postpoliosyndrom ytterligare försämras eftersom flera av landets postpoliomottagningar hotas av nedläggning, samtidigt som många läkare inom allmänmedicinen med erfarenhet av polio går i pension.

Kristian Borg, professor och överläkare, rehabiliteringsmedicinska universitetskliniken Stockholm, Danderyds sjukhus.

Vi på Personskadeförbundet RTP får ofta höra av medlemmar som haft polio att de hänvisas till vårdcentralen och att det första de måste göra där är att lära upp vårdpersonalen. En rad olika komplikationer kan uppkomma och symtomen kopplas sällan ihop med genomgången polio. En medlem beskriver det som att hon känner sig som en dinosaurie, som trots allt är vid liv.

Vi tycker att det är märkligt att människor som har drabbats av en så allvarlig sjukdom som polio själva ska behöva ta ansvar för att informera vårdpersonalen om komplikationer och risker som kan uppstå. Kunskapen om sena effekter av polio och postpoliosyndrom bör säkras och upprätthållas inom sjukvården så att denna patientgrupp får rätt diagnos samt behandling och rehabilitering. En särskilt viktig kunskap gäller narkos och läkemedelsbehandling av patienter med tidigare genomgången polio, eftersom det annars kan uppstå direkt livshotande situationer. Som det är i dag ligger ansvaret på patienten själv att upplysa vårdpersonalen om vilka risker som finns.

En lägsta nivå av kunskap inom vården borde föreligga i form av en specialistmottagning för polio. Att det ska finnas specialistmottagningar för sena effekter av polio och postpolio över hela landet är kanske en utopi. En centralisering är den optimala lösningen. Vi ser därför mycket positivt på att polio och postpolio finns med, om än långt ned, på Socialstyrelsens lista över de vårdområden som föreslår kunna bli nationell högspecialiserad vård. Ett ytterligare sätt att ta tillvara den kompetens om sena effekter av polio och postpoliosyndrom är att inrätta ett kunskapscenter, dit vården kan höra av sig och få rådgivning. Kunskapscentret skulle också ha som uppgift att samla all forskning inom området i en databank som görs tillgänglig för vården och för allmänheten.

Det vaccinationsprogram som genomfördes i bland annat Sverige på 1960-talet var en fantastisk bedrift och inom några år kommer polioviruset med största sannolikhet att vara utrotat globalt. Tack vare det svenska vaccinationsprogrammet har ingen svensk insjuknat i polio på flera årtionden. Men polio är fortfarande ett reellt hot mot människors hälsa och tusentals svenskar lever i dag med sviterna efter sjukdomen. De flesta är i dag äldre och många vittnar om att de känner sig bortglömda. I Sverige finns även en ökande grupp av yngre personer med invandrarbakgrund som har polioskador.

Polio är fortfarande aktuellt och det är viktigt att kunskapen inom vården upprätthålls. Nu förväntar vi oss att polio och postpolio prioriteras på Socialstyrelsens lista över vårdområden som föreslås bli nationell högspecialiserad vård.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   2 + 5 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler