Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Små näsor är fokus för årets Athenapristagare

Med sin teknik, som gett dem Athenapriset 2019, vill forskarna hjälpa för tidigt födda barn att andas på egen hand. Nu utvärderas tekniken i en internationell svenskledd studie.

Annons:
Thomas Drevhammar.

Man vet att väldigt små barn, även de som är för tidigt födda, andas naturligt genom näsan och inte munnen. Eftersom de behöver amma så är de naturliga näsandare, vilket vi har utgått ifrån när vi utvecklat produkten, säger Baldvin Jonsson, docent och överläkare på patientområde Sjuka nyfödda barn vid Karolinska universitetssjukhuset.

Han är en av dem som varit med i utvecklingen av rPAP, en utrustning till nyfödda barn som av någon anledning behöver hjälp att andas. Den främsta målgruppen är för tidigt födda barn, alltså barn som föds innan den 37:e graviditetsveckan. Hos dessa är lungorna inte fullt utvecklade och omställningen från fosterlivet till att andas luft på egen hand är stor. Ju tidigare barnet föds desto tuffare blir andningen. Samtidigt är de små lungorna väldigt känsliga för det tryck som uppstår genom mekanisk ventilation i respirator.

– Att intubera och blåsa in luft på de allra minsta riskerar att bli ett övergrepp snarare än ett stöd. Respirator är självklart nödvändigt ibland men vi vill undvika det så långt som möjligt, säger Baldvin Jonsson.

Inom neonatalvården strävar man i dag efter att så långt det går låta barnet andas på egen hand, med visst stöd. Standard i Sverige är att låta barnet andas luft med ett litet extra tryck via en slang för att undvika att lungorna kollapsar. Metoden kallas CPAP, Continuous positive airway pressure.

En av de mest använda varianterna inom svensk neonatalvård heter Infant flow och uppfanns av två svenska läkare på 1980-talet. En av dem, den numera pensionerade anestesiologen Kjell Nilsson, är även med i utvecklingen av rPAP.

Pristagarna

De står bakom projektet

  • Thomas Drevhammar, överläkare i anestesi och intensivsjukvård, forskare KI.
  • Baldvin Jonsson, överläkare i neonatologi, docent KI.
  • Snorri Donaldsson, biträdande överläkare i neonatologi, doktorand KI.
  • Kjell Nilsson, pensionerad överläkare i anestesi och uppfinnare.

Partner som har samverkat i projektet:

  • Sjukvården: Östersunds sjukhus, FoU-enheten Jämtland-Härjedalen, Karolinska universitetssjukhuset.
  • Akademin: Karolinska institutet samt sex universitetssjukhus i fem länder som deltar i en pågående klinisk studie.
  • Näringslivet: Neores AB, Inspiration Healthcare Ltd, Ågrens Mekaniska AB, ESSGE-plast AB, AWA-patent.

Gnistan till det projektet tändes när Kjell Nilsson träffade anestesiologen Thomas Drevhammar i Östersund. De startade tillsammans ett projekt som från början handlade om att utveckla tekniker till små barn för att andas in läkemedel.

– I samband med det tittade vi på alla de olika typer av system som finns för att stabilisera och hjälpa små barn att andas. Ganska snart upptäckte vi att det fanns stora brister i den befintliga tekniken, säger Thomas Drevhammar på telefon från Australien där han befinner sig för att forska under hösten.

Ett av problemen var att systemen hade ett väldigt högt motstånd när barnen ska andas själva. Det innebär att man måste byta system för att barnen lätt ska kunna andas på egen hand, vilket inte var optimalt.

Samtidigt, 55 mil söderut, tampades de båda neonatologerna Baldvin Jonsson och Snorri Donaldsson med liknande frågeställning i det kliniska arbetet.

– Så hörde Thomas av sig och undrade om jag kunde bli hans handledare. ”Yes I’m your man”, tänkte jag, berättar Baldvin Jonsson som också är docent i vid Karolinska institutet.

 Efter lång övertalning lyckades de få Snorri Donaldsson, som var helt tvärsäker på att han aldrig skulle forska, att också börja doktorera inom projektet. Då började några intensiva år där neonatologerna på Karolinska bollade förslag med uppfinnarna i Östersund. Målet var att designa en utrustning för andningsstöd som fungerar i praktiskt kliniskt bruk. För att testa sina idéer köpte de en 3D-skrivare och skrev ut den lilla enheten som kopplas på luftslangen och sätts i barnets näsa. Totalt testar de 100 prototyper.

Till en början hade de inga forskningsmedel utan ägnade det mesta av sin lediga tid till projektet.

– De har blivit väldigt många Skypemöten, sena kvällar och långa helger. Jag har ett hus i Hälsingland, nästan halva vägen var. Där har vi gått i skogen och vi har jobbat, säger Baldvin Jonsson.

Till sist hade de printat en prototyp, som de testade i en lungsimulator, som härmar ett litet barns andning.

– Det unika med denna nya rPAP, är att barnet andas själv genom den med ett stabilt luftflöde i grunden. Så fort barnet behöver extra andetag kan man, genom att sätta ett finger över ett hål, öka trycket. Det är väldigt manuellt, säger Snorri Donaldsson.

En annan avgörande skillnad från befintliga system är att barnet kan andas själv, utan för kraftigt motstånd, genom en och samma utrustning.

Efter en pilotstudie på 36 barn började gänget bakom uppfinningen lägga upp planen för en större randomiserad multicenterstudie. Det är centralt för dem alla att skaffa vetenskapligt underlag för produkten.

För att få en större patientpopulation, det är omkring 400 barn om året som föds extremt för tidigt i Sverige, har de sökt sig utomlands och i dag är sju sjukhus i sex länder med i studien. Totalt ska 250 barn födda före vecka 28 inkluderas. Resultaten väntas komma under 2020.

– Det är först då vi vet om systemet verkligen är till nytta för barnen och om det minskar risken för respiratorvård, säger Thomas Drevhammar.

Men redan nu har deras uppfinning fått spridning och marknadsförs i 20 länder. Tillverkningen sker i Storbritannien hos ett företag som har exklusiv licens.

Vis av tidigare erfarenheter har uppfinnarna, Kjell Nilsson och Thomas Drevhammar, behållit patentet till rPAP via sitt företag Neores. Det gör att det är fritt fram för dem att fortsätta utveckla och forska på produkten.

– Att forskningsgruppen har olika bakgrund och infallsvinklar gör arbetet väldigt inspirerande och innebär också större möjlighet att påverka de kliniska arbetsmetoderna, säger Kjell Nilsson.

Snorri Donaldsson, som är huvudansvarig för den pågående studien, säger att samarbetet mellan akademi, klinik och näringsliv är helt avgörande.

– Alltför ofta är det företag som kommer till oss på kliniken med sin säljpitch och berättar om en fantastisk produkt vi måste använda, utan att de behöver ha evidens för det. Nu har våra behov varit centrala under hela processen, säger han.

Men det finns lite smolk i bägaren. Den studie som genomförs med 250 barn är liten och forskarna är väl medvetna om att det kommer behövas större studier för att få säker evidens.

– Jag ser det som att vi lägger den första pussel-biten till att se vilka barn som kan ha nytta av den här metoden, det är en början, säger Thomas Drevhammar.

– Vi hoppas också att kunna ta fram en variant som kan användas även för äldre barn i utvecklingsländer, där tror vi att rPAP kan göra stor nytta, säger han. 

Athenapriset

Athenapriset delas ut den 19 november i Stockholm. Möt vinnarna då och hör deras föredrag på Sjukvårdens forskningsdag.

Juryns motivering

"Med fokus på en skör och utsatt patientgrupp har årets pristagare förenat lång klinisk erfarenhet och hög teknisk kompetens för att utveckla en ny och innovativ teknik för andningsstöd vid födseln. Målet är att fler för tidigt födda barn ska slippa respiratorvård. Nära samverkan mellan sjukvård, akademi och företag har varit en viktig förutsättning för att ta idén hela vägen från hypotes till färdig produkt och stora, internationella studier." 

Om Athenapriset

Athenapriset instiftades 2008 av dåvarande delegationen för samverkan inom den kliniska forskningen och Dagens Medicin.

I dag är Vinnova och Dagens Medicin huvudmän. Priset stöttas även av Forte, Lif, Sveriges Kommuner och Landsting, Sweden Bio, Swedish Medtech och Vetenskapsrådet. Det är Sveriges största pris för klinisk forskning och delas ut för elfte gången.

Ett tungt vägande kriterium i juryns bedömning är att forskningen ska ha skett i nära samverkan mellan akademi, sjukvård och näringsliv. Övriga kriterier är medicinsk nytta, innovationshöjd, angelägenhetsgrad, vetenskaplig kvalitet och samhällsnytta.

Vinnaren får 150 000 kronor i ett forsknings- och utbildningsstipendium.


Relaterat material
En mix av bilder ger snabbare MR

Kommentarer