Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Adel Abu Hamdeh är ST-läkare på Psykiatri Sydväst i Stockholm.

Adel Abu Hamdeh är ST-läkare på Psykiatri Sydväst i Stockholm. Bild: Linnea Rheborg/Bildbyrån

En robust sjukvård kräver reservkapacitet

Jag läser att den ansvariga upphandlaren, efter två veckors kaos, har fortsatt förtroende för Apotekstjänst. Jag kommer osökt att tänka på hur jag följde min aktie ända till botten, skriver Dagens Medicins krönikör Adel Abu Hamdeh.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Ibland slår girigheten till. Periodvis drabbas jag av en oklädsam känsla av att jag har för lite pengar. Det kan vara att jag sparar till något mer eller mindre nödvändigt. Då har jag sneglat mot aktiebörsen i förhoppning om att finna en börsraket som kan ge mig en rejäl avkastning.

Jag kan förstås inget om att köpa och sälja aktier, det är ju inget man lär sig på läkarutbildningen. Trots det har jag ibland prickat rätt och kunnat glädja mig åt att den aktie jag köpt stigit rejält. Då har jag klappat mig för bröstet för att jag fattat ett bra beslut.

Men då händer det; utan förvarning dyker aktiekursen och plötsligt har jag förlorat hela min vinst och lite till. Jag har alltför ofta dessutom gjort det klassiska misstaget att tro att kursen vänder och på så vis följt aktien ända ner till botten. Det som nyss såg ut att vara ett bra beslut blir då uppenbart dåligt.

Att köpa de där aktierna var aldrig särskilt klokt. Inte ens under tiden då jag låg plus på min investering. För huruvida ett beslut är rätt eller fel avgörs inte av utfallet, utan av den risk/nytta-analys man gör och det resonemang man för innan beslutet fattas.

Jag tog redan från början en för stor risk. Har man tur kan man visserligen göra något obetänksamt och ändå vara lyckosam. Men bara på kort sikt, för kombinationen av tid och slump kommer ofelbart att till slut straffa dåliga beslut.

På samma sätt såg regionernas användande av ett just in time (JIT)-upplägg för leveranser länge ut att vara ett bra beslut. Idén är att minimera kostnader för lagerhållning genom att leverantörer levererar material just när det behövs. När det fungerar sparas pengar – aktien stiger.

Men så händer det oväntade. Plötsligt är det något som fallerar, inga leveranser når vården och materialbrist leder till inställda operationer. De besparingarna som JIT givit tynar bort – aktien sjunker som en sten.

I fallet Apotekstjänst och dess haveri som lamslog vården i fem regioner i oktober läser jag att den ansvariga upphandlaren, efter två veckors kaos, har fortsatt förtroende för Apotekstjänst. Jag kommer osökt att tänka på hur jag följde min aktie ända till botten.

Att sjukvården anammat JIT har aldrig varit ett bra beslut. Sjukvården har en viktig samhällsbärande funktion och kan därför inte utan vidare använda sig av industrins lösningar.

Vården måste vara motståndskraftig mot störningar, variation och oförutsedda händelser. Är den inte det, är den inte heller effektiv. Besparingar som förutsätter att slumpen behandlar oss väl kommer på sikt att straffa sig.

Problemet är förstås att en robust sjukvård kräver reservkapacitet. Men detta är otänkbart i ett system som belönar produktion och som därför strävar efter att alltid ta alla resurser i anspråk, oavsett resursmängd.

Det är en tuff nöt att knäcka, att ett effektivt sjukvårdssystem måste vara robust och ett robust sjukvårdssystem måste vara ineffektivt.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   4 + 7 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler