Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Lina Nordquist (L), riksdagsledamot och sjukvårdspolitisk talesperson för liberalerna.

Lina Nordquist (L), riksdagsledamot och sjukvårdspolitisk talesperson för liberalerna. Bild: Ola Hedin

”Stad förutsätter land, land förutsätter vård”

Läkaren som alla känner vid namn; det är här hon eller han allra först måste bli verklighet, skriver riksdagsledamoten Lina Nordquist (L).

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Vi måste stärka landsbygd och glesbygd. Många stadsmänniskor tror att landsbygdsbor egentligen vill bo i städer. På landet finns ibland misstänksamhet mot stadsbor som inget begriper. Sanningen är enkel: vi behöver varandra. Ensam är inte stark. Ensam är bara ensam. Det syns inte alltid i nyhetsrapportering och vi begriper det inte alltid själva, men så är det. 

Många landsbygdsbor behöver städer för att sälja tjänster och produkter. Stadsmänniskor klarar sig å andra sidan inte utan mat, varor och sinnesro. Ändå avfolkas och hotas landsbygden – sannolikt för att livet där blivit både svårare och osynligare. 

Först osynligheten. När mediers lokalredaktioner läggs ned blir rösterna lägre från de delarna av landet. Gradvis blir staden norm. Landsbygden drar den första nitlotten, men vi förlorar alla. Vi folkvalda behöver ge journalister möjlighet att spegla och skildra hela samhället, det finns inget alternativ.

Så svårigheterna. Människors entreprenörskap och engagemang måste tas tillvara över hela vårt land, och kanske brådskar det allra mest inom sjukvård, skola, stöd, hemtjänst och annan omsorg – det gemensamma som gör att vi kan leva även när livet kantrar – vår gemensamma försäkring och vårt skyddsnät om livet går sönder. För hur mycket en människa än ledsnat på hamsterhjul, avgaser och pendlarstress; hur många av oss kan ta steget att flytta om det mest grundläggande inte finns där vi vill rota oss? 

Vi har att göra. Ingen del av landet ska vara trygghetsmässig sankmark, och det kräver att engagerade personer kan starta och driva vård och omsorg över hela landet. Ofta är det småskaliga mest hållbart och har även bäst kvalitet – därför behöver offentlig upphandling, valfrihet och regelverk utformas efter kreativa, omtänksamma småföretagare. Läkaren som alla känner vid namn; det är här hon eller han allra först måste bli verklighet. Det är också här sjuksköterskan verkligen behöver få möjlighet att forma sitt team för att stötta andra. Samma yrkespersoner, företagare och medmänniskor borde samtidigt belastas av betydligt mindre regelkrångel som knappt gör ens en byråkrat glad. För självklart ska svensk sjukvård följas upp, men det finns inget självändamål med att dränka den i papper. 

Klok digitalisering är trygghet och frihet. Telemedicin, gemensamma journaler, smarta appar och bildbesök ger oss frihet som patienter och låter sjukvårdens medarbetare kunna fördela sin tid mellan hembesök, mottagningsbesök och distansbesök, det vill säga på bästa sätt möta de invånare som behöver dem. Ju längre från staden, desto viktigare att avstånd bara är sträckor på en karta. Ändå går landsbygdens digitalisering på sina håll i snigelfart. På stora Europavägar saknas fortfarande mobiltäckning. Vad innebär det för skyddsnätet i dessa områden? 

Ibland krävs ännu mer. I delar av landet vill jag se nära samarbete mellan företagare, civilsamhälle och det offentliga för bättre service till invånarna, vare sig det handlar om att dela lokaler, om att ha partnerskap eller om avtal och ersättning så att vi kan hjälps åt med postutlämning, brev, färdtjänst och hembesök.

Detta brådskar, för allas skull. För utan landsbygd blir vårt land fattigt, och vi dukar alla under vid en längre kris, vare sig den är militär eller civil. Livschanser och framtid ska finnas var vi än väljer att bo. Hela Sverige måste fungera och det kräver att samtliga delar fungerar – särskilt skyddsnätet. Stad förutsätter land, land förutsätter vård. Så bara är det.

Kommentarer