Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Linus Källgård är AT-läkare i Varberg och ny krönikör i Dagens Medicin.

Linus Källgård är AT-läkare i Varberg och ny krönikör i Dagens Medicin. Bild: Mathias Bergeld/Bildbyrån

”Inget av detta hade vi lärt oss på utbildningen”

Det första som slog mig var att om det här är vad som förväntas, så kommer mina patienter att bli sjukt besvikna, skriver Dagens Medicins nye krönikör Linus Källgård.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Jag heter Linus Källgård, är AT-läkare i Varberg och ny krönikör här i Dagens Medicin. Som AT är man ju dessutom rätt ny i yrket och med alla klinikbyten nästan konstant ny på jobbet. Omgiven av allt detta nya är det ibland svårt att veta vad som förväntas av en.

På universitetet var det oftast tydligt – följ målbeskrivningen och klara tentan. Men sedan då? Högst oklart. När jag släpptes ut i verkligheten fick jag därför för mig att göra en enkel studie.

Syfte: Att utforska inte vad universitetet, utan vad folk i allmänhet – så kallade patienter – förväntar sig att man som läkare ska kunna. Helt enkelt ersätta utbildningens målbeskrivning med patienternas.

Metod: Googling av ”läkare kan”.

Resultat: Patienternas förväntningar visade sig bestå av 231 000 påståenden, saker som folk uppenbarligen anser att en läkare ska kunna. Här är några exempel:

  • Läkare kan operera hjärtat.
  • Läkare kan hantera kemiolyckor.
  • Läkare kan enkelt skilja ut ME-sjuka från övriga patientgrupper med hjälp av Kanadakriterierna.
  • Läkare kan veta allt om din smärta baserat på hur du tar dina dagliga kvällspromenader.
  • Läkare kan fixa en infektion per telefon.
  • Läkare kan avgöra vilka av produkterna i våra utvalda hudvårdsserier som passar bäst för dig och din man.

… och så där håller det på, hur mycket som helst!

Diskussion: Det första som slog mig var att om det här är vad som förväntas, så kommer mina patienter att bli sjukt besvikna. Inget av detta hade vi lärt oss på utbildningen! ”Läkare kan förlora sin legitimation” var ungefär det enda som kändes inom räckhåll, tills jag insåg att jag ännu inte har någon.

Ok, man får väl ta den här studien med en nypa salt. Men jag tror ändå att det ligger en viss sanning i att det ibland förväntas väldigt mycket av oss i vården. Även om man inser att många av förväntningarna är orimliga att leva upp till, så är det ju en konst att undvika prestationsångest och rädsla för att inte räcka till. Jag själv, och förmodligen många andra, behärskar nog inte alltid den konsten fullt ut.

Så hur överlever man förväntningarna? För egen del har jag två strategier: att försöka sänka mina egna krav till en rimlig nivå, samt att befinna mig i ett gott sällskap. Det senare är ju inte min förtjänst, men ändå det jag lyckats bäst med och det är jag väldigt glad för. Det är nämligen mycket roligare att ha gått en hård kurs med mjuka kursare än vice versa. Det var alltså inte innehållet i kurserna utan innehållet i kursarna som hade mest betydelse för mitt yrkesval och som fick mig att vilja fortsätta. Jag tror inte att jag var ensam om att känna så. Och trots allt som är nytt efter examen så är det likadant med den saken – jag är så tacksam över att få vistas bland vårdkollegor som välkomnar, inkluderar och delar med sig, som bryr sig mer och ser fler. Det är oerhört signifikant.

Slutsats: Visst kan jobbet vara hårt,
men med kollegor som ni
är det minst lika svårt
att låta bli.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   4 + 7 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler