Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Henrik Widegren, foniater vid Skånes universitetssjukhus.

Henrik Widegren, foniater vid Skånes universitetssjukhus. Bild: Petter Arvidson/Bildbyrån

”Ett fängelsestraff är mer stimulerande än träning”

”Bekanta kan lägga ut hur många Instagrambilder som helst när de står i foliefiltar och biter i medaljer och är svettiga och lyckliga”, skriver Henrik Widegren.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Det är nytt år. Gymmen fylls av småplufsiga, bleka, ångestfyllda kroppar som biktar sig inför spinningledare och personliga tränare och lovar bot och bättring. För att träna är nyttigt. Ingen tvivlar på detta. Det finns få andra aktiviteter som är så entydigt, evidensbaserat hälsosamma som träning.

Men då kommer den intressanta frågan: Varför tränar vi inte mer? Varför tränar inte alla? De flesta bryr ju sig om sin hälsa. Det stora antalet otränade, överviktiga människor är bokstavligen en elefant i rummet! Svaret: Träning är tråkigt. Jag säger det igen: Träning är tråkigt!

Bekanta kan lägga ut hur många Instagrambilder som helst när de står i foliefiltar och biter i medaljer och är svettiga och lyckliga. Folk kan lägga ut kartbilder på sina löprundor med texten: ”En mil bakom mig och en härlig dag framför mig”. Men alla dessa bilder visar ju personerna efter att de har tränat. Faktum kvarstår: Själva träningen är tråkig!

Här måste jag dock nyansera: Viss träning kan vara kul. Sporter där man luras att röra på sig: innebandy, fotboll, tennis, hoppa till musik. Om jag vill få in en puck i mål eller en boll över ett nät så tänker jag inte på att jag blir svettig. Men fortfarande är grundträningen tråkig. Om man på allvar påstår att det är roligt att göra situps, lyfta tyngder eller göra burpees är man nära psykiatrin.

När jag ser en vältränad person är min första tanke: Vilken kropp! Så hälsosam och harmonisk den personen måste vara. Men sedan kommer tanke två: Jäklar, så många timmar av tråk den personen har haft! Så mycket ångest för att motivera sig till det! Och när jag tänker på vad den personen kunde ha gjort i stället för att ha på sig lycrakläder och svettas, blir jag nästan sekundärdeprimerad.

Många säger: ”Men jag kan inte vara utan träning. Jag får en fantastisk endorfinkick.” Men vänta nu! Det låter ju som ett endocannabinoidberoende! Är beroende något vi uppmuntrar? Att efter ett träningspass säga: ”Det är så fantastiskt skönt att springa en mil”, är samma sak som att en heroinmissbrukare som precis injicerat sluter ögonen och säger: ”Yeah!”

Allra hemskast måste det vara för elit­idrottare. Tänk en person som har ett ­OS-guld i simning. Ja, det är ju trevligt med en medalj i vitrinskåpet. Men tänk så många urtrista timmar i en bassäng med klorvatten. Längd efter längd, vecka efter vecka, år efter år. Ett fängelsestraff är ju mer stimulerande! Och då har vi inte pratat om cykling…

Så. En kropp är en kompromiss mellan drömkroppen och hur tråkigt man kan tänka sig att ha. Personer som är vältränade är personer som kan ha det tråkigt.

Men jag inser ju att även ifall vältränade är tråktoleranta, så motiveras denna egenskap med att det finns stora hälsofördelar. Och om dessa människor kan hålla sig friska genom sina aktiviteter, så kan vårt krympande antal vårdplatser användas av småplufsiga, avslappnade människor. Och det kanske är meningen med träning. Gott nytt år! 

Kommentarer

Jag är ingen robot:   5 + 4 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler