Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

”Vår grund för diagnos ifrågasätts av Försäkringskassan”

Försäkringskassan tycks ha antagit en strategi som syftar till att få ner kostnaden för den ökande ohälsan genom att ifrågasätta läkarnas grundval för sjukskrivning, skriver läkaren Börje Löfgren.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Försäkringskassan och läkarkåren har hamnat på olika spelplaner då det gäller rehabiliteringen av personer med psykosocial ohälsa ­– framför allt utmattningssyndrom och kroniskt trötthetssyndrom/ME.

Börje Löfgren, specialist i allmänmedicin och företagshälsovård, med masterutbildning i organisations- och hälsovetenskap.

Jag själv och flertalet kollegor som jobbat med dessa patientgrupper under lång tid stödjer oss på Socialstyrelsens diagnoskriterier, och när vi ställt diagnosen försöker vi följa de försäkringsmedicinska rekommendationer Socialstyrelsen gett för dessa patientkategorier. Vi har med detta förhållningssätt rehabiliterat tillbaka i stort sett alla patienter med utmattningssyndrom med hjälp av samtalsstöd, multimodal rehabilitering, ibland men inte alltid stöd av sömnreglerande och antidepressiv medicinering. ME innebär oftast en kvarstående och kronisk nedsättning av funktions- och arbetsförmåga.

Sjukvårdskostnaderna har ökat kraftigt för denna grupp av patienter sista åren och samhällets utgifter för sjukskrivning uppgår till närmare 40 miljarder kronor – vilket är lika mycket som kostnaden för hela vårt rättsväsen, enligt Svenska Dagbladet 16 september 2016.

Tyvärr är ökningen av den psykosociala ohälsan störst bland unga och kvinnor – vilket också får följder i form av sämre utbildningsnivå för unga med psykisk ohälsa och ökad frekvens av självmord bland unga, enligt Socialstyrelsens pressmeddelande i december 2017.

Försäkringskassan tycks nu ha antagit en strategi som syftar till att få ner kostnaden för den ökande ohälsan genom att ifrågasätta läkarnas grundval för sjukskrivning av sina patienter och neka dem rätten till sjukpenning. Sättet att göra det på är att avkräva sjukskrivande läkare synliga och objektiva fynd som grund för sjukskrivningen. Fynd som oftast inte går att objektifiera.

Vår grund för att förstå och diagnosticera patienters sjukdomar bygger till väsentlig del på anamnesen – det vill säga patientens upplevelse av sina egna symtom, vilket är en grundval som nu helt ifrågasätts av vissa handläggare på Försäkringskassan. Hur syns det i status på en person att den är trött, energilös, har en nedsatt kognitiv förmåga med minnes- och koncentrationsproblem, inte längre kan hantera och filtrera sinnesintryck som ljud, många människor och så vidare?

Våra synsätt går inte ihop – Försäkringskassan vill pressa ohälsotalen och sjukskrivningskostnaderna genom att neka sjuka människor sjukpenning, medan läkarkåren vill göra dem friska. Det leder till att patienter som redan är körda i botten och mår dåligt mår ännu sämre och det tar ännu längre tid att få tillbaka normala funktioner igen.

Någon högre samhällsinstans – Socialstyrelsen eller regeringen ­– måste nu ta tag i det här problemet. Vi kan inte ha olika samhällsaktörer i sådana här viktiga funktioner som drar åt helt olika håll, och saknar en gemensam agenda och värdegrund i det här viktiga samhällsarbetet att förebygga och få tillbaka människor till förmågan att klara sin egen försörjning. Varje gång en person slås ut från arbetslivet på grund av sjukdom och ohälsa innebär det miljonkostnader för arbetsgivare och företag.

Kommentarer

Kommentarsfunktionen är för tillfället avstängd