Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Linus Källgård, AT-läkare, Varberg.

Linus Källgård, AT-läkare, Varberg. Bild: Mathias Bergeld/Bildbyrån

”Låt oss slippa besök av Patientinspektionen”

”Patienten kan ju anmäla oss men inte tvärtom – det är inte fair play!” Linus Källgård minns en gammal handledare.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Min handledare, en trevlig och erfaren distriktsläkare, var lite försenad. Det är ett par år sedan nu, jag var student och skulle få vara med på mottagningen. Hon hade på morgonen känt av sitt förmaksflimmer under en löptur i skogen och då tagit sig till en kohage för att elkonvertera sig med hjälp av stängslet.

Jag frågade försiktigt om det var allvar och jodå, det hade bestämt slagit om på andra stöten. Antingen var hon en mästare på bortförklaringar eller så var det sant. Några dagar senare fick hon tyvärr problem igen, och i brist på närliggande betesmarker blev hon tvungen att åka in.

Så kom det sig att jag fick gå med stafetten, som i detta fall visade sig vara en udda typ. De må vara sällsynta, men i alla branscher förekommer en del ofrivilligt utmärkta läromästare som visar hur man inte bör göra. Vi tog emot många barn, och när snurror och minigosedjur tagit slut började vi ge bort de färgglada demo-exemplar av astma- och KOL-inhalatorer som stod uppradade i bokhyllan. Större barn (och samtliga föräldrar) var något skeptiska, men de tillräckligt små blev minst lika glada över en egen placebo-turbuhaler.

Tilltaget var måhända inte optimalt ur alla synvinklar men åtminstone kreativt. När rummet mot slutet av veckan var tömt på det mesta och den gamla tysktillverkade modellen över höftledens ligament höll på att försvinna till en förkyld 3-åring kände dock både jag och föräldrarna ett behov av att ingripa.

De vuxna patienterna fick mer skäll än dalt. Min nya hand­ledare lyckades härleda samtliga problem till självförvållat slarv, den stående bedömningen blev därmed att patienten fick skylla sig själv. Jag minns att han beklagade sig över hur orättvis vården i Sverige blivit: ”Patienten kan ju anmäla oss men inte tvärtom – det är inte fair play!”

Nyligen läste jag om det kinesiska poängsystem där folk rankas och får förmåner eller straff baserat på hur de ”sköter sig” ur diverse aspekter, bland annat hälsan. Jag kom då åter att tänka på denne man – kanske var han före sin tid? Kommer Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, i framtiden att kompletteras med Patientinspektionen, PI?

På så vis skulle vi ju kunna anmäla patienten. Exempel på ett framtida PI-ärende: Gunnar, 52, är inkallad till förhör efter en axelskada. Han har ordinerats sjuk­gymnastik men i journalen syns inte ett enda besök. I stället skall han ha kommit tillbaka och velat ha en ”magnetröntgen”. Ingen radiolog närvarar på dagens förhör och man har därmed överseende med terminologin.

Patienten inleder sitt försvar, radar upp de klassiska undanflykterna, och lovar även att gå till fysioterapeuten på måndag. Inspektionen verkar måttligt imponerad. Gunnar blir allt mer pressad, kommer han att bli avstängd helt och hållet? Patientinspektionen beslutar till sist att Gunnar får behålla sin rätt att söka, men blir av med frikortet. Han döms även till gruppträning tre gånger i veckan i ett halvår samt till livstids kostomställning enligt nordiska näringsrekommendationerna.

Nja, jag vet inte. Låt oss hoppas att vi slipper Patientinspektionen.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   5 + 5 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler