Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Sarah Wamala Andersson, professor i hälso- och välfärdsteknik vid Mälardalens Högskola.

Sarah Wamala Andersson, professor i hälso- och välfärdsteknik vid Mälardalens Högskola. Bild: Johannes Ollson

”Professionalisera införandet av ny hälso- och välfärdsteknik”

Inrätta en oberoende nationell hälso- och välfärdsteknikhubb för att säkerställa krav på evidens och kostnadseffektivitet, föreslår professor Sarah Wamala Andersson.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Hälso- och välfärdsteknik ger möjligheter att säkerställa en trygg och jämställd vård och omsorg och för många människor att leva ett hälsosamt och självständigt liv. Det saknas dock ett nationellt ramverk för vetenskapligt grundad utvärdering och uppföljning.

I den senaste händelsen rörande Vårdexpressen i Region Skåne riskerar den underliggande frågan – att man upphandlat ett system utan hänsyn till evidens, kostnadseffektivitet och relevant uppföljande utvärdering – att hamna i skymundan på grund av misstankar om felaktig upphandling. 

I de utredningar som har gjorts av Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, och E-hälsomyndigheten finns inga tydliga slutsatser som visar behovet av att ha god evidens som underlag för beslut om införande av ny teknik. I SKR:s beställarnätverk för välfärdsteknik, där cirka 5 procent av alla Sveriges kommuner deltar, lyser evidensramverket med sin frånvaro.

Vid införande av nya läkemedel krävs robust vetenskaplig evidens. Frågan är om vi blir så bländade av tekniken så att vi inte ställer krav på evidens?

Jag vill därför föreslå tre åtgärder för att professionalisera införandet av ny teknik:

1. Inrätta en oberoende nationell hälso- och välfärdsteknikhubb för att säkerställa krav på evidens och kostnadseffektivitet.

En tvärvetenskaplig hubb bör inrättas på nationell nivå, oberoende av politiskt inflytande, med transparens, konsultation med experter, i samverkan med brukarna och med hänsyn till jämlikhetsaspekterna. Här kan vi lära oss av Tysklands arbete med Digital Health Application. Hubben bör ta fram ett ramverk för evidensstandardisering med inspiration från brittiska National Institute for Health and Care Excellence, NICE. Detta kan bidra till ökad effektivitet och transparenta upphandlingsprocesser.

2. Inrätta en nationell forskningsdatabas för hälso- och välfärdstekniska produkter för att möjliggöra uppföljning.

Det saknas i dag en nationell databas som ger information om bland annat effekter, säkerhet och nytta för flertalet hälso- och välfärdstekniska produkter som finns på marknaden. En sådan databas möjliggör transparens och underlättar uppföljning och utvärdering.

En stor del av prevention och förebyggande arbete sker inom kommuner, där även utvecklingen av välfärdsteknik stadigt ökar. I dagsläget är denna marknad oreglerad. Man bör även överväga att receptbelägga viss hälso- och välfärdsteknik för att underlätta uppföljning och utvärdering av hälso- och välfärdsteknik.

3. Främja kompetensutveckling inom hälso- och välfärdsteknik.

Många rapporter pekar på ett stort behov av kunskapshöjning inom digital hälsa. Personalen bör ges möjlighet att fortbilda sig och lärosäten bör erbjuda flexibla och relevanta utbildningar. Mälardalens högskola inrättar till exempel landets första masterutbildning inom hälso- och välfärdsteknik.

Tekniken är här för att stanna! Därför är utvärdering av vetenskaplig evidens och kostnadseffektivitet vid införande av hälso- och välfärdsteknik oundvikligt. Detta skulle gynna Sveriges innovationer, effektivisera kommunalt arbete och göra livet bättre för flera.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   5 + 4 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler