Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Annika Janson, barnläkare, Addis Abeba, Etiopien.

Annika Janson, barnläkare, Addis Abeba, Etiopien. Bild: Simon Hastegård/Bildbyrån

”Det är inte världens sista virusepidemi, hälsar Afrika”

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

I återhållen glädje uppmärksammade världen att det senaste ebolautbrottet hade upphört, men så kom nyheten att det finns nya fall i Demokratiska republiken Kongo. Jag minns när jag väcktes av nyheten om ebola i Västafrika 2014 och tänkte ”Nu går det åt pipan med mänskligheten”. Och jag hör fortfarande Hans Roslings röst och alldeles personliga uttal: ebÅla. 

Med stora informationsinsatser, samarbete och uppoffringar har ebola kontrollerats, hittills varje gång viruset dykt upp. Det nyaste fallet hittades för att det fortfarande finns en aktiv övervakning. Ebola är virusvärldens drama queen med drastiska symtom och mycket hög dödlighet. Sjukdomen märktes, de ofta svaga stater som drabbades bad tidigt om hjälp och massiva insatser för att sprida information och organisera sjukvård inleddes. 

Med sin långa inkubationstid och snudd på symtomfria bärare är det nya coronaviruset ett försåtligare, och ur sitt eget perspektiv därför smartare, virus. På ett nyckfullt sätt som vi hittills inte förstår blir vissa människor svårt sjuka, ibland någon som är både ung och frisk, i en slags rysk roulett. Samtidigt tuffar mässlingsviruset vidare och skördade fler liv i världen bara under 2018 än vad covid-19 gjort hittills. Och mot mässling har vi ju faktiskt redan ett etablerat och tryggt vaccin.

“Det ligger i hela världens intresse att förhindra att Afrika drabbas hårt av covid”

Jag försöker förklara vad ett virus är: att virus måste kapa levande celler för att kunna föröka sig och att smittan därför sprids från den som är sjuk till dem som är nära. Många etiopier är vana vid umbäranden, men också vid att kunna ty sig till varandra i kris. Här äter vi från samma fat, bokstavligt talat. Men nu blir medmänniskan plötsligt ett hot. I en afrikansk storstad lever många på den yttersta marginalen. Den som isolerar sig har ingen försörjning och covid blir bara ännu en utmaning.

Men det är folkbildning som ska till, här som i de ebola-drabbade länderna. Den basala sjukvården i Etiopien kör på fälgarna redan till vardags. Spridningen måste stoppas. Hälsoministern ses åka omkring och tala från en högtalarbil. Alla lokala mobiltelefonsamtal föregås av en ljudslinga om att tvätta händerna och nysa i armvecket innan de kopplas fram. Hitresta sätts i karantän och transporter hindras. 

Nyligen spolades gatorna i Addis Abeba med desinfektionsmedel. Betydelsen i sak torde vara obefintlig. Men bilderna i tv och sociala medier blev effektiva. I den ortodoxa kyrkans riter stänker prästerna heligt vatten, och symboliken i att spola gatorna ska nog inte underskattas. Priset på ingefära och vitlök, de traditionella medicinerna, har brakat i höjden. Tusentals fångar har frigivits. Ugandiska rappare beskriver covid-symtom och dignitärer tvättar händerna i sociala medier. Behållare för handtvätt ställs ut längs gatorna, butiker stängs och ministerierna töms. Etiopien håller andan. Som fredspristagaren Dr Abiy påpekade: det ligger i hela världens intresse att förhindra att Afrika drabbas hårt av covid.

En dag kommer förhoppningsvis även covid att vara förbi. Då behövs inte bara den vetenskapliga, utan även den politiska analysen. Ansvaret vilar tungt på Kina att förklara vad som hände, och inte hände, de där första viktiga veckorna. Öppenhet, globalt samarbete och information är recepten för framtiden. Något har ebola-segrarna lärt oss.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   4 + 7 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler