Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Stockholms sjukvårdsupprop genom: Akil Awad, specialistläkare Södersjukhuset, Laura Björnström, ST-läkare  Södersjukhuset, Erik Anesäter, ST-läkare Danderyds sjukhus och Milosz Swiergiel, ST-läkare Gröndals vårdcentral.

Stockholms sjukvårdsupprop genom: Akil Awad, specialistläkare Södersjukhuset, Laura Björnström, ST-läkare Södersjukhuset, Erik Anesäter, ST-läkare Danderyds sjukhus och Milosz Swiergiel, ST-läkare Gröndals vårdcentral.

”Vi vill se handling och inte hurrarop”

Dra tillbaka de enorma besparingskrav som fortsatt ligger på akutsjukhusen och ska verkställas efter coronakrisen, skriver Stockholms sjukvårdsupprop.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Om de styrande regionpolitikerna i Stockholm lyssnat på sjukvårdspersonalen och prioriterat rätt hade förutsättningarna varit långt bättre för att hantera den katastrofala kris vi befinner oss i.

Redan före pandemin har vi upprepade gånger vittnat om hur patientsäkerheten dagligen hotats, på grund av ett bristande antal vårdplatser och intensivvårdsplatser, till följd av underskott på vårdpersonal. Vi har gång på gång påtalat hur vårdcentralerna redan innan pandemin gick på knäna på grund av bantade budgetposter, med bristande patientsäkerhet och onödiga sjukhusinläggningar och akutbesök som följd.

“Redan före pandemin har vi upprepade gånger vittnat om hur patient­säkerheten dagligen hotats”

Med coronastormen blåste högljudda hejarop och hjälteförklaringar från de styrande politikerna in över Stockholms sjukvårdspersonal. Som bortblåsta var helt plötsligt de uttalanden om massiva sparkrav och varsel av hundratals sjukvårdsanställda, som bara några månader tidigare varit hårda illavarslande fakta. Likaså kvarstår besparingarna på vårdcentralerna.

Anna Starbrink (L), hälso- och sjukvårdsregionråd i Region Stockholm, skriver i Aftonbladet den 19 april att coronakrisen kommer att leda till många utvärderingar. ”Det kommer tid för självrannsakan och kritik”, fortsätter hon. Vi hade önskat att denna självrannsakan föregått coronapandemin. Anna Starbrink hävdar i en sexpunktslista att det visst har funnits beredskap. Listan är i själva verket en redovisning av åtgärder som sjukvården vidtagit i brist på just… beredskap. 

Vi gick rakt in i coronapandemin helt utan marginaler. Här är vår sexpunktslista:

1. Sjukvården övar för sällan. 
På grund av tajt bemanning och liten tradition av regelbundna storövningar (till exempel tillsammans med Försvarsmakten) prioriteras övningar på katastrofsituationer ofta bort. 2017 ville försvaret och polisen i Stockholm simulera en terrorattack och öva hela vårdkedjan tillsammans med Södersjukhuset. På grund av brist på personal kunde Södersjukhuset inte medverka i övningen, se Sjukhusläkaren den 22 mars 2017. Hade vårdpersonalen fått öva regelbundet på katastrofsituationer, hade beredskapen varit bättre.

2. Intensivvården saknar tillräckligt med resurser.
Innan coronapandemin var Sverige, enligt Svenska intensivvårdsregistret, ett av länderna med lägst antal intensivvårdsplatser i Europa. Den massiva ökning i antalet intensivvårdsplatser som skett i Stockholm med anledning av coronapandemin innebär att varje nuvarande intensivvårdsplats är av sämre kvalitet än de ursprungliga. En intensivvårdssjuksköterska som tidigare hade ansvar för en eller två patienter kan nu ha hand om upp till fem patienter. Hade vi inte haft ett undermåligt antal intensivvårdsplatser innan krisen, hade beredskapen varit bättre.

3. Närakuter – en felprioritering från början. 
De elva närakuter som finns i Stockholm får en betydande del av den sjukvårdsbudget som annars hade kommit akutsjukhusen och vårdcentralerna till gagn. Detta trots att det är tveksamt om de verkligen avlastar akutsjukhusen. På Danderyds sjukhus är antalet patienter som söker till akutmottagningen i princip återigen lika stort som innan Danderyds närakut öppnade, se Dagens Medicin den 4 december 2019. Närakuterna har uppstått till följd av en underbemannad primärvård och bidrar dessutom ytterligare till just detta, genom att dränera primärvården på läkare. Närakuterna bidrar också till att vårdkonsumtionen ökar i sin helhet, det vill säga friska personer som aldrig annars skulle sökt vård gör det i större utsträckning på grund av att närakuterna finns tillgängliga. Hade akutsjukhusen varit bättre rustade, till exempel med fler vårdplatser, och om bemanningen på vårdcentralerna varit god hade beredskapen varit bättre.

4. Fristående vårdgivare är ytterligare en felprioritering.  
Ingen region i landet har en så utbredd privat vårdvalsstrategi som Stockholm. En tredjedel av landets hudläkare arbetar inom vårdval hud i Stockholm, se Svenska Dagbladet 15 maj 2017. Denna strategi dränerar inte bara resten av landet på arbetskraft, utan gör också att sjukvårdens grundpelare, akutsjukhusen och vårdcentralerna, får markant mindre resurser. En rapport från Region Stockholm från 2019 visar att specialistvårdvalen i Stockholm i större utsträckning omhändertar yngre och friskare patienter om man jämför med vårdcentralerna, där andelen besöken ökar med ökande ålder och ökande antal kroniska sjukdomar. De yngsta, friskaste patienterna ges återigen företräde framför de äldre, multisjuka och mest sårbara, som enligt hälso- och sjukvårdslagen ska prioriteras högst. Hade akutsjukhusen och vårdcentralerna varit bättre rustade, hade beredskapen varit bättre.

5. Läkemedelstillgången sinar.
Restnoterade läkemedel var ett vanligt och växande problem redan innan krisen. Otillräcklig lagerhållning av läkemedel har under coronakrisen gjort att bland annat narkosmedlet Propofol, som används för att söva svårt sjuka patienter i covid-19, saknas. I stället har alternativ som till exempel Propovet, ett narkosmedel som används inom veterinärmedicin, föreslagits, se Veterinärmagazinet den 17 april. Hade en lagerhållning där man beaktat krisscenarion förekommit, hade beredskapen varit bättre.

6. Lager för material och skyddsutrustning saknas. 
Otillräcklig lagerhållning av skyddsutrustning har gjort att sådan har saknats, inte minst på äldreboenden och för hemtjänstpersonal. Inom ambulanssjukvården var många i början av pandemin helt oskyddade på grund av brist på skyddsutrustning. Hade en lagerhållning där krisscenarion beaktats förekommit, hade beredskapen varit bättre.

Tillsammans kavlar sjukvårdspersonalen upp ärmarna, är uthålliga och hittar nya vägar för att ta oss ut på andra sidan av pandemin och vi hoppas att krisen leder till just självrannsakan och självkritik. Att den leder till rätt prioriteringar där akutsjukhusen och vårdcentralerna får de resurser de behöver för att kunna utgöra fungerande grundpelare i Region Stockholms sjukvård. Prioriteringar som leder till att marginaler finns och beredskapen är bättre inför nästa kris. En högre vård-kapacitet är omöjlig att uppnå med de besparingskrav som nu ligger på akutsjukhus och primärvård.

Redan nu kan de styrande i regionen, i stället för att ge vårdpersonalen hejarop och hjälteförklaringar, tydligt och trovärdigt lova att de:

  • drar tillbaka de enorma besparingskrav som fortsatt ligger på akutsjukhusen och ska verkställas efter coronakrisen.
  • permanent drar tillbaka samtliga varsel och anställningsstopp på regionens akutsjukhus.
  • ser till att vi även efter krisen har fler intensivvårds- och vårdplatser öppna på akutsjukhusen.
  • slutar flytta resurser från vårdcentralerna och akutsjukhusen.
  • ökar vårdcentralernas budget markant. 

Kommentarer