Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Karolinska universitetssjukhuset i Solna.

Karolinska universitetssjukhuset i Solna. Bild: Adam Wrafter

”Kunde avtalet med Skanska om NKS ha ogiltigförklarats?”

Man behöver inte vara jurist för att förstå att upphandlingen av NKS, så som den beskrivs i Sofia Wallströms utredning, är problematisk ur ett juridiskt perspektiv skriver advokat Björn Öberg.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Under rådande akutläge inom vården har Sofia Wallström, generaldirektör för Inspektionen för vård och omsorg, IVO, presenterat en högst relevant utredning om Nya Karolinska Solna, NKS, som offentlig-privat samverkan, OPS. Slutbetänkandet heter Strukturförändring och investering i hälso- och sjukvården – lärdomar från exemplet NKS, SOU 2020:15.

Björn Öberg, advokat specialiserad på stora infrastrukturprojekt.
Bild: Håkan Målbäck

Frågorna efter genomförandet av NKS har varit många, är av stor betydelse och är relevanta för hela landet. Tyvärr lyckas denna utredning på inget sätt skapa klarhet i många av de frågor som NKS som OPS ger upphov till. Det är synd eftersom det utan tvivel finns många lärdomar att dra av detta projekt. Låt mig ta en enda fråga som utredaren gick helt förbi.

Statens offentliga utredningar följer en given form. Ett stycke av utredningen ska handla om gällande rätt, det vill säga vad lagen säger. Slutbetänkandet från Utredningen om offentlig-privat samverkan, styrning och kontroll innehåller också en pliktskyldig del om hur offentliga upphandlingar ska genomföras i Sverige för att vara lagliga. Denna del av utredningen har visserligen sina egna brister (den beskriver inte vad som gällde när landstinget påbörjade upphandlingen utan vad som gäller i dag, vilket i sig är obegripligt) men den lyckas i vart fall förmedla att det finns ett regelverk som måste följas. Inget sägs om konsekvensen om regelverket inte följs. Läsaren får alltså inte veta att avtalet som tilldelades kunde ha förklarats ogiltigt.

När man sedan i utredningen konstaterar att ”endast ett anbud inkom” liksom att landstinget frångick det egna uppställda kravet på ”tillräcklig konkurrens” är det minst sagt besynnerligt att utredningen inte drar några slutsatser av detta. En slutsats hade annars kunnat vara att lagstiftningen rörande upphandling av stora komplexa projekt av typen NKS är otillfredsställande och bör ändras i någon del. En annan slutsats hade kunnat vara att det inte finns något att anmärka på när det gäller regelverket och att inget behöver ändras. Även detta hade varit en värdefull insikt och slutsats, om nu detta var fallet. En tredje och kanske mer närliggande slutsats hade kunnat vara att landstinget bröt mot lagen genom att ändra innehållet i föremålet för upphandlingen efter att anbudstiden gått ut. Av den omfattande utredningen om NKS får vi inget svar på dessa frågor.

Man behöver inte vara jurist för att förstå att upphandlingen av NKS, så som den beskrivs i utredningen, är problematisk ur ett juridiskt perspektiv. Skälet till detta är enkel: har det strikta regelverket för offentlig upphandling inte följts hade avtalet som tillkom efter upphandlingen kunnat ogiltigförklaras.

Av de många egendomligheter som utredningen redovisar är det särskilt en fråga som sticker ut utan att ges ett svar. Vilken var den juridiska analys som gav landstingets politiker grönt ljus att genomföra genomgripande förändringar i föremålet för upphandlingen utan att samtidigt göra om upphandlingen? Så som utredningen beskriver saken har landstinget gjort sig skyldigt till det mest grundläggande felet i all offentlig upphandling: att ändra innehållet i föremålet för upphandlingen efter anbudstidens utgång. Och detta i en upphandling som endast attraherade en (!) anbudslämnare. Utredaren verkar i det närmaste ovetande om problemställningen, nämligen att även andra parter hade kunnat vara intresserade och lämnat anbud om de hade vetat att landstinget senare skulle lyfta av anbudslämnaren risken med att inte få betalt under byggtiden. Den förändring som gjordes beskrivs ingående men inget sägs om konsekvenserna av denna förändring.

I vårt samhälle har vi ett behov av att kunna lämna NKS bakom oss och gå vidare. Det är då olyckligt att den utredning som regeringen tagit initiativ till inte kan besvara frågan om ifall OPS kan vara en möjlighet för framtida stora projekt inom framför allt sjukvård men även andra samhällsfunktioner. För den region som, mot förmodan, överväger att genomföra ett sjukhus genom OPS finns i denna utredning få svar att finna och OPS som modell för utveckling av samhället förblir efter NKS politiskt död. Det är olyckligt.

Kommentarer