Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

"Skörhet är den viktigaste faktorn för att förstå vad som bestämmer biologisk ålder", skriver debattörerna.

"Skörhet är den viktigaste faktorn för att förstå vad som bestämmer biologisk ålder", skriver debattörerna. Bild: Ludvig Thunman/Bildbyrån

”Prioriteringar måste även ta hänsyn till skörhet”

I samband med covid-19-krisen har skörhetsbedömning blivit särskilt viktig som ett bidrag till att identifiera kronologiskt åldrade patienter som INTE är sköra, skriver flera experter.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:
Tommy Cederholm
Bild: Mikael Wallerstedt

Diskussionen om riskfaktorer för allvarlig covid-19-sjukdom har hittills främst fokuserat på kronologisk ålder och olika sjukdomsdiagnoser. Skörhetsbegreppet skymtar vagt. För att förstå varför vissa äldre klarar sig sämre än andra är det uppenbart att sjukvården behöver utvidga sitt traditionella fokus på sjukdomsfaktorer till att också omfatta tillståndet skörhet. Begreppen kompletterar varandra, men i vissa avseenden definierar skörhet den åldrade patienten bättre än sjuklighet. 

Det är också angeläget att lyfta skörhetsbegreppet när prioriteringar för avancerad sjukvård diskuteras. Skörhet är till exempel den viktigaste faktorn för att förstå vad som bestämmer biologisk ålder. Att diskutera biologisk kontra kronologisk ålder är angeläget i dagsläget eftersom covid-19 främst drabbar äldre. Särskilt drabbas de med komplexa vårdbehov, till exempel de som bor på särskilda boenden eller har mycket hemtjänst. Generellt i samhället, inklusive vården och omsorgen, är kunskapen om skörhet bristfällig.

Världshälsoorganisationen WHO har lyft begreppet skörhet (frailty), och beskriver tillståndet som ökad sårbarhet (vulnerability), nedsatt förmåga att klara olika typer av belastningar (non-resilience), och nedsatta kroppsfunktioner (low intrinsic capacity). 

Anne W Ekdahl

Tillståndet definieras som ”en progredierande åldersrelaterad försämring av olika kroppsfunktioner som resulterar i minskade reserver och som leder till stor sårbarhet vid olika påfrestningar och därmed ökar risken för olika typer av negativa hälsoutfall”. Cirka 10 procent av befolkningen över 70 år är sköra.

Kroppen förlorar successivt förmågan att anpassa sig till fysiska, psykiska och sociala påfrestningar. Resultatet blir ökad risk för fall, ökat beroende av andra, ökad risk att vårdas på sjukhus eller vårdboende, och att dö. Effekten av en påfrestning skiljer sig markant mellan en skör och en robust icke-skör person. Påfrestningens karaktär kan vara fysisk (till exempel infektion/covid-19), psykisk (till exempel ensamhet) eller social (till exempel flytt till annat boende). Den robusta individen reagerar med en mindre funktionsnedsättning och återgår snabbt till sin tidigare funktionsförmåga, medan den sköra individen reagerar med en kraftigare mer långvarig funktionsnedsättning som oftare leder till döden.

För att identifiera skörhet används vanligen ett riskbedömningsinstrument. Clinical Frailty Scale, CFS, är ett av de bäst validerade instrumenten. CFS är en skala i 9 steg, från mycket vital (CFS 1), via ökande grad av funktions- och aktivitetsinskränkning och omvårdnadsbehov; till exempel långsamhet och hjälpbehov i en del vardagsaktiviteter (CFS 5) och slutligen terminalt skede (CFS 9). Bedömningen kan göras av sjuksköterskor, läkare, fysio- eller arbetsterapeuter vid inskrivning på vårdavdelning, eller på vårdcentraler för att vägleda fortsatt multiprofessionellt omhändertagande. 

FRESH screeninginstrument har utvecklats av Frail Elderly Support Research Group och används vid akutmottagningarna vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Det består av fyra enkla frågor om uthållighet, trötthet, fall och hjälp med inköp; två positiva svar indikerar skörhet och behov av vidare åtgärder. 

WHO har nyligen introducerat WHO ICOPE Screening Tool främst riktat mot primärvården med enkla ja/nej-frågor om fysisk funktion, nutrition, syn/hörsel, minne och depression. Skörhetsbedömning utgår alltid från tillståndet före insjuknande.

I vanliga fall bör en individ som har bedömts vara skör genomgå en multiprofessionell utredning som täcker fysiska, psykiska, existentiella, aktivitets- och funktionsmässiga samt sociala aspekter för att kunna erbjudas den bästa behandlingen. Modellen kallas Comprehensive Geriatric Assessment, CGA, eller på svenska Strukturerad geriatrisk bedömning. Utredningen följs av ett multiprofessionellt team-omhändertagande, med syfte att behålla funktion och minska risk för negativa utfall. Sköra individer har nästan alltid bevarad träningsbarhet och rehabiliteringskapacitet. 

I samband med covid-19-krisen har skörhetsbedömning blivit särskilt viktig som ett bidrag till att identifiera kronologiskt åldrade patienter som INTE är sköra, och som har goda förutsättningar att klara påfrestande interventioner (till exempel ventilatorvård) som de riskerar att bortprioriteras från på grund av hög ålder. 

Skörhetsgraderingen ger oss ytterligare ett instrument, utöver ålder och sjuklighet, att göra en adekvat nytto-riskvärdering för att kunna värdera prognos, och erbjuda den mest adekvata behandlingen.

  • Tommy Cederholm, professor, läkare, Tema åldrande, Karolinska universitetssjukhuset. 
  • Anne W Ekdahl, docent, läkare, Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds universitet. 
  • Niklas Ekerstad, docent, läkare, Institutionen för medicin och hälsa (IMH), Linköpings universitet. 
  • Joakim Alfredsson, docent, läkare, Institutionen för medicin och hälsa (IMH), Linköpings universitet.
  • Martin Annetorp, temachef, läkare, Tema åldrande, Karolinska universitetssjukhuset. 
  • Anne-Marie Boström, docent, sjuksköterska, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska institutet. 
  • Synneve Dahlin Ivanoff, seniorprofessor, arbetsterapeut, Centrum för åldrande och hälsa (Age Cap), Göteborgs universitet. 
  • Sölve Elmståhl, professor, läkare, Skånes universitetssjukhus.
  • Gerd Faxén-Irving, docent, dietist, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska institutet. 
  • Yngve Gustafson, professor, läkare, Umeå universitet. 
  • Madelene Johanzon, Silvialäkare, medicinkliniken, Centralsjukhuset Karlstad. 
  • Miia Kivipelto, professor, läkare, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska institutet. 
  • Lisa Kurland, professor, läkare, Örebro universitetssjukhus.
  • Carina Metzner, verksamhetschef, läkare, Tema Åldrande, Karolinska universitetssjukhuset.
  • Elisabeth Rydwik, docent, fysioterapeut, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska institutet.
  • Timo Strandberg, professor, läkare, Helsingfors universitet och Oulu universitet, Finland.
  • Katarina Wilhelmson, docent, läkare, Centrum för åldrande och hälsa (Age Cap), Göteborgs universitet.

Kommentarer

Jag är ingen robot:   2 + 6 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler