Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Från vänster: Mikael Ludvigsson, Karin Sparring Björkstén, Robert Sigström, Margda Waern, Ingvar Karlsson, Hernán Aguilar-Palomino, Maria Gustavsson och Ingmar Skoog.

Från vänster: Mikael Ludvigsson, Karin Sparring Björkstén, Robert Sigström, Margda Waern, Ingvar Karlsson, Hernán Aguilar-Palomino, Maria Gustavsson och Ingmar Skoog.

”Antidepressiva kan hjälpa vid depression hos äldre”

Tyvärr saknas starka evidens för många behandlingar till äldre, men det innebär inte att vi bör avstå dessa behandlingar, skriver flera debattörer i en replik.

Annons:

Artikelförfattarna Westerholm, Gustafsson, Högberg, Marx och Boström uttrycker förtjänstfullt att depressioner hos äldre är ett omfattande problem som måste prioriteras i fråga om utbildnings- och forskningssatsningar, se DM nr 17/20. Vi delar uppfattningen att det är ett problem att många äldre ensidigt ordineras långvariga antidepressiva läkemedelsbehandlingar utan noggrann uppföljning av behandlingseffekt och biverkningar. 

Emellertid är det särskilt på två punkter som författarnas slutsatser kan få potentiellt allvarliga konsekvenser:

1. Författarna drar förhastat slutsatsen att antidepressiva ”inte hjälper vid depression hos äldre”: 

2015 visade Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, att varken kognitiv beteendeterapi, KBT, eller antidepressiva läkemedel hade något övertygande vetenskapligt underlag för effekt vid depression hos äldre, utifrån befintliga studier vid tiden. Att en behandling saknar starka evidens för effekt bevisar inte att behandlingen saknar effekt. SBU-rapporten bör tolkas mer ordagrant, nämligen att det saknas starkare evidens eller vetenskapligt underlag för effekt. Tyvärr saknas starka evidens för många behandlingar till äldre, men det innebär inte att vi bör avstå dessa behandlingar. 

Tvärtom är det ofta rimligt att erbjuda äldre personer en likartad behandling som till yngre personer – men med förutsättningen att man noggrant utvärderar behandlingseffekter och biverkningar. 

En vanlig och snäv tolkning är att evidensbaserad vård bara handlar om att hålla sig till behandlingar av högsta evidensgrad. Då förbiser man enligt den evidensbaserade modellen att väga samman med egen expertis och patientens unika situation. Evidensen eller de vetenskapliga studierna bygger på studier av grupper, medan den enskilda patienten är unik. Huvudsaken är att vi som personal tillsammans med patienten väljer en behandlingsmetod och noggrant och systematiskt utvärderar behandlingseffekten: endast genom en individuell utvärdering kan man därefter se vilken behandling som fungerar för den enskilda patienten i en specifik situation. 

Utifrån klinisk erfarenhet ser vi att såväl antidepressiva som KBT kan ha avgörande positiva effekter för den äldre patienten. Detta är också i linje med vad som rekommenderas i internationella behandlingsriktlinjer för äldre med depression. 

2. Författarna hävdar att antidepressiva läkemedel inte skyddar mot självmord:

Att enbart ordinera antidepressiva läkemedel utan uppföljning eller annat stöd till en deprimerad patient skyddar sällan mot självmord. Det som däremot kan hjälpa är en noggrann läkemedelsmonitorering i kombination med andra åtgärder, allt utifrån patientens behov. Det är välkänt att det i vissa skeden av en antidepressiv läkemedelsbehandling finns tillfälligt ökade risker för suicid under tillfrisknandet. En paradoxal ångestökning är vanlig under de första 2–3 veckorna av en antidepressiv läkemedelsbehandling vilket kan öka suicidrisken tillfälligt, och detta bidrar till den stora vikten av uppföljning.

Eftersom såväl antidepressiva läkemedelsbehandling som psykoterapi i många fall hjälper mot depression, så betyder det indirekt att dessa behandlingar bör ses som skydd mot suicid. 

På detta sätt visar internationella vetenskapliga översikter att antidepressiva läkemedel respektive KBT visst hjälper mot depression hos äldre, se Kok med flera i Jama 2017, och att optimerad depressionsbehandling kan förebygga suicidalt beteende och minska suicidtankar hos äldre, se Okolie med flera i International Psychogeriatrics 2017.

Samtidigt vill vi lyfta fram författarnas kloka och viktiga synpunkter när det gäller överförskrivning av antidepressiva läkemedel till äldre. Med en starkare prioritering av resurser till vård och omsorg av äldre skulle man – med psykoterapi, psykosociala insatser mot ensamhet och andra hälsofrämjande åtgärder – kunna erbjuda en mer individanpassad och effektiv behandling vid depressioner hos äldre. Med ökade satsningar på forskning om psykisk ohälsa bland äldre kan vi forma ett bättre och mer äldrevänligt samhälle!

 

  • Mikael Ludvigsson, med dr, specialist i geriatrik, psykiatri, äldrepsykiatri, Linköpings universitet/Universitetssjukhuset i Linköping.
  • Karin Sparring Björkstén, docent i äldrepsykiatri vid Karolinska institutet, specialist i psykiatri, geriatrik och äldrepsykiatri.
  • Robert Sigström, med dr, ST-läkare i psykiatri, Sahlgrenska universitetssjukhuset.
  • Margda Waern, professor i psykiatri, överläkare, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet/Sahlgrenska universitetssjukhuset.
  • Ingvar Karlsson, docent, överläkare äldrepsykiatri, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
  • Hernán Aguilar-Palomino, överläkare, specialist i psykiatri och geriatrik, kognitiv medicin – minnesmottagningen, geriatriska kliniken, Gävle sjukhus.
  • Maria Gustavsson, AT-läkare Region Gotland, sekreterare i Svensk förening för äldrepsykiatri.
  • Ingmar Skoog, professor i psykiatri, föreståndare för Centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet. 

Relaterat material
”Depression hos äldre måste prioriteras”

Kommentarer