Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Susanna Sandberg, läkare på hudkliniken vid Centralsjukhuset i Karlstad.

Susanna Sandberg, läkare på hudkliniken vid Centralsjukhuset i Karlstad. Bild: Fredrik Karlsson/Bildbyrån

”Vanligt folkvett är ju inte så konstigt egentligen”

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Det är konstigt hur man kan vänja sig vid de ödsliga sjukhuskorridorerna. Att de flesta ingångar är spärrade, toaletter avstängda, cafeterian avstängd och att apoteket på sjukhuset endast betjänar patienter och personal som är i tjänst. Det är konstigt att man kan vänja sig vid att det står vakter vid ingångarna och frågar alla som vill gå in om de har luftvägssymtom. Ganska barskt till och med. 

Det är konstigt att man kan vänja sig vid att det är streck i golvet i matsalen som visar hur nära vi får stå varandra i matkön, att det är stora skyltar överallt som säger att det är obligatoriskt att sprita händerna innan vi äter, innan vi knappar in vår kod och ska betala, och efteråt. Det är konstigt att vi inte får ta mat själva längre, inte får gräva i besticklådorna med våra bara händer, och att vi i stället får maten upplagd på en tallrik av en person med handskar, som också vänligt räcker oss en kniv och en gaffel. Det är konstigt att hälften av stolarna är borta från matsalen, så att vi inte får sitta bredvid och mittemot varandra längre när vi äter. Det är konstigt att man måste vara hemma från jobbet vid minsta förkylningssymtom.

Det är konstigt att vi inte längre får ta våra patienter i hand. Det är mycket som är konstigt, men när man väl vant sig, är det inte så konstigt längre. Jag kommer på mig själv med att undvika att ta i dörrhandtag, jag öppnar dörrar med armbågen om jag kan. Hur många har tagit i det där handtaget förut? kan jag komma på mig med att tänka. Vem har använt den här diktafonen före mig? Råkade hen slicka på den händelsevis? Så tänkte jag aldrig förut. Det är faktiskt konstigt att jag inte tänkt på det förut. 

Det är konstigt att vi har accepterat sjuknärvaro på jobbet tidigare. Nu märker vi ju skillnaden, spridningen av andra virus har också minskat tack vare coronarestriktionerna. Nu skulle det vara jättekonstigt att gå till jobbet om jag var krasslig. För säkerhets skull har jag servetter i väskan så att jag kan snyta mig diskret innan jag går in genom personal-ingången, så ingen ser att näsan droppar lite av cykelturen i den kyliga morgonluften. Ingen får tro att jag är förkyld och går till jobbet ändå – ett beteende närapå lika förkastligt som att stjäla munskydd och sälja illegalt.

Det är konstigt att det normalt finns en karensdag för oss som jobbar inom vården. Nu när den tillfälligt är borttagen stannar faktiskt folk hemma när de är sjuka. Ju mer jag tänker på det, desto konstigare blir det. Hur tänkte man innan, egentligen? Det är många som helt enkelt inte har råd att stanna hemma när de borde, och i stället går de till jobbet och smittar ner både patienter och arbetskamrater. Det är ju inte bara corona som är farligt för sköra patienter, även influensa kan döda.

Det här med basala hygienregler, och vanligt folkvett, är ju inte så konstigt egentligen. Det borde inte behövas ett nytt virus för att vi skulle fatta det.

 

Kommentarer

Jag är ingen robot:   2 + 5 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler