Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Bild: Thinkstock

”Med fysisk aktivitet överlever vi en pandemi”

Vi kan inte längre negligera vikten av fysisk aktivitet och träning, nu när vi faktiskt inte bara pratar om aktivitet och inaktivitet, utan om liv eller död, skriver FoU-chefen Marina Arkkukangas.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:
Marina Arkkukangas, leg sjukgymnast, doktor i vårdvetenskap, Forskning- och utvecklingschef på Forskning och utveckling i Sörmland.

Kroppen är skapad för att vara i rörelse och vi är beroende av fysisk aktivitet och träning för att fungera. Det betyder att från allra minsta cellnivå är det livsnödvändigt att vi aktiverar oss. Rehabilitering har uppmärksammats som en viktig del efter covid-19, vilket i sig inte är konstigt då vi vet utifrån tidigare erfarenhet hur vår kropp påverkas bara av den enskilda faktorn inaktivitet.

Covid-19-forskning som nu har publicerats av Liu med flera 2020 har rapporterat goda effekter av träning på andningsfunktion, livskvalitet och ångest hos personer med covid-19. Förhoppningsvis så kommer rehabilitering och bra vårdövergångar äntligen att ske i en god samverkan mellan kommun och region. I regioner där det finns en upparbetad och välfungerande samverkansstruktur sätts detta nu på prov. Därför är en viktig erfarenhet i efterarbetet gällande framtida krisberedskap att förebyggande arbete och rehab alltid ska prioriteras och ske i samverkan. Detta är något som vi borde har varit experter på sedan tidigare, speciellt utifrån tidigare erfarenheter som rapporterats av Wu med flera 2020 från utbrotten 2003 och 2012 av coronavirusen sars och mers, med siffror på 10 till 37 procents dödlighet bland de utsatta.

Frågor som vi alltid borde ställa oss är hur våra levnadsvanor påverkar vår hälsa, vilka förutsättningar vi har att överleva covid-19 eller någon annan viruspandemi utifrån den livsstil vi för.

Om vi tänker oss att 8 av 10 vuxna personer inte uppnår de globala rekommendationerna för fysisk aktivitet, som en amerikansk studie av Bennie med flera visade 2019, så är det inte så svårt att förstå att vi inte är så rustade som vi borde vara.

Vi har även en äldre befolkningsgrupp över 70 år som utgör cirka 16 procent av Sveriges befolkning och som är en riskgrupp.

Dessutom uppskattas enligt Folkhälsomyndigheten att mer än hälften av den vuxna befolkningen i Sverige hade övervikt eller fetma 2018, och minst 500 000 har diabetes enligt siffror från Diabetesförbundet.

Dessa variabler har givetvis ett samband med varandra, och har även fysisk aktivitet och träning som en gemensam nämnare. Frågan som kvarstår är om det kommer att visa sig att vi har gjort en snabb beteendeförändring kring hur vi aktiverar oss i förebyggande och hälsofrämjande syfte i och med denna pandemi. Taylor och Johnson beskriver 2008 forskningsområdena träningsfysiologi och psykologi som sedan mitten av 1950-talet har producerat evidens, bland annat om vad, och hur, man kan förbättra sin hälsa genom att hålla sig aktiv. Det finns nästan ingen mer övertygande forskning i relation till vår hälsa än just forskning om fysisk aktivitet och träning, vi kan inte bli mer överbevisade.

Socialstyrelsen presenterade i Almedalen 2019 att hälso-och sjukvården kostar 482 miljarder årligen, varav 3 procent går till förebyggande arbete, vilket innebär att det tidigare inte har varit ett prioriterat område. Blickar vi nu framåt mot den långa eftervården efter covid-19 så kommer flera samhällsutmaningar att behöva hanteras, bland annat en ökad psykisk ohälsa i befolkningen. Det som vi inte får glömma är att genom fysisk aktivitet och träning så bygger vi långsiktigt hållbara individer vilket förebygger många av de konsekvenser som kommer att hänga kvar länge i våra samhällen efter covid-19.

Så om beslutfattare ska förbereda sig på eftervården och förebyggande arbete så behövs mer än de 3 procent av budgeten som tidigare nämnts, framför allt för en långsiktig hållbarhet. Professioner som måste lyftas fram som viktiga i detta arbete är all rehabpersonal och framförallt fysioterapeuter som måste få en större plats inom den svenska hälso-och sjukvården. Förhoppningsvis tas detta på allra största allvar ända upp på högsta maktnivå i och med covid-19.

Så vi kan inte längre negligera vikten av fysisk aktivitet och träning, nu när vi faktiskt inte bara pratar om aktivitet och inaktivitet, utan om liv eller död.

Kommentarer