Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Bild: Fredrik Karlsson/Bildbyrån

”Vi måste lyfta blicken och planera framåt”

Om inte den växande patientkön till operationer hanteras väntar allvarliga konsekvenser, skriver förbundsordförandena Heidi Stensmyren och Tobias Baudin.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Om coronapandemin ska hanteras rätt behöver alla nu lyfta blicken och planera för att hantera den vårdskuld som byggts upp under våren. Och faktiskt under längre tid än så. Det är hög tid att den svenska sjukvårdens kvalitet och strategiska utveckling säkerställs långsiktigt. Och det behöver göras med hänsyn till personalens villkor och arbetsmiljö.

Heidi Stensmyren, förbundsordförande Sveriges läkarförbund.
Bild: Johan Knobe

Alla som arbetar inom sjukvården ska vara stolta över de insatser som gjorts, som görs och som kommer att krävas under lång tid framöver. Från den snabba omställningen till ofta helt nya arbetsuppgifter, och ibland på tolvtimmarspass i full skyddsutrustning. Vårdpersonalens insatser har spelat en enorm roll, för ett stort antal människor. De har räddat liv och betytt mycket för att alla har kunnat känna trygghet och sammanhållning i denna svåra tid. Men det är långt ifrån över.

Sveriges sjukvård och alla som arbetar inom den står till delar fortfarande i en pågående kris, och samtidigt behöver vi börja hantera nästa utmaning. Det handlar om den växande vårdskulden. Många operationer och andra insatser har skjutits upp eller ställts in för att vården ska klara den akuta krisen.

Redan innan vi gick in i pandemin stod 113 000 patienter i kö till operation i specialistvården. Under pandemin har därutöver nästan 50 000 operationer ställts in. Om inte den växande patientkön till operationer hanteras väntar allvarliga konsekvenser. När nu antalet allvarligt sjuka i covid-19 börjar minska i många regioner, samhället öppnar och situationen inom sjukvården blir något mer hanterlig, så måste vi lyfta blicken och planera framåt.

Tobias Baudin, förbundsordförande Kommunal.
Bild: Fredrik Sandin Carlsson

Vi vill därför se ett större statligt ansvar med både generella och riktade insatser gentemot sjukvården. Allt annat vore oacceptabelt för en redan mycket ansträngd organisation och hårt pressad personal. Men också eftersom vi riskerar att hamna i en situation som i onödan förlänger lidandet för människor. Ett viktigt uppdrag är att staten säkerställer landets läkemedelsförsörjning och inrättar centrala beredskapslager. 

Ansvariga beslutsfattare och politiker måste säkerställa vårdkapacitet och personaltillgång. Ett sätt kan vara en nationell väntelista för vissa operationer som samordnas av Socialstyrelsen. För att hantera de växande köerna behövs också fler operationsundersköterskor. Det finns en potential att organisera vården mer effektivt genom att bättre nyttja undersköterskornas kompetens. Titeln undersköterska ska garantera en viss kompetens, då måste utbildningen bli densamma i hela landet och yrket bör regleras med skyddad yrkestitel.

På sikt behövs det också en utbyggd äldrevård och äldreomsorg. Det är inte ett värdigt omhändertagande av de äldre, och det är ett slöseri med våra gemensamma resurser. Det behövs en sammanhängande vårdkedja för äldre patienter. Det förutsätter strategiska investeringar i välfärden. Det gäller såväl äldreboendeplatser och intensivvårdsplatser som vårdplatser generellt. Därtill behövs mer av läkarmedverkan i äldrevården och äldreomsorgen samt en listning på fast läkare i primärvården.

Långsiktigt måste samtliga regioner säkerställa att sjukvården har en bemanning som motsvarar vårdtyngden – det krävs en höjning av grundbemanningen. Ett självklart första steg är att se över många av de varsel som ligger i flera regioner.

Vi har samtidigt som detta sker en omfattande brist på utbildade undersköterskor, specialistundersköterskor, sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och läkare, inte minst specialister i geriatrik, allmänmedicin och psykiatri, runt om i landet. Och även om Sverige klarar att med omedelbar verkan skjuta till resurser så tar det tid att utbilda människor och höja kompetenser. Genomströmningen för läkare fördröjs exempelvis till följd av brister på AT- och ST-platser. Samtidigt kan man knappast begära mer av den personal som just jobbat i ett halvårslångt krisläge.

Hur ser behovet av resurser ut framöver? 17 av 21 regioner hade före corona aviserat att de skulle spara och göra neddragningar i välfärdsverksamheterna 2020.  Staten har sagt att de tar kostnaderna för den coronarelaterade vården. Men hur ska de merkostnader som uppstår inom ordinarie vård hanteras?

Nu måste regering, riksdag och politiker lokalt ta ansvar – både som beslutsfattare och arbetsgivare. Det är dags att lyfta blicken och ta de beslut som krävs för att sjukvården inte ska bli lidande av coronavirusets framfart under lång tid framöver. Framtidens välfärd måste också handla om långsiktig finansiering. Hur ser beredskapen ut för att skjuta till mer resurser redan i höst?

Självklart kan man jobba stenhårt – vi vet med vilken stolthet och vilket engagemang som många medlemmar i våra fackföreningar gjort detta. Men ingen kan göra det hur länge som helst och konsekvenserna av coronapandemin kommer att påverka oss länge.

Nu är det dags att planera för fortsättningen.

 

Heidi Stensmyren, förbundsordförande Sveriges läkarförbund

Tobias Baudin, förbundsordförande Kommunal

Kommentarer

Jag är ingen robot:   5 + 4 =   (ange summan i fältet)
Jag godkänner för artikelkommentarer Dagens Medicins regler