Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Ny SLS-ordförande: ”Vetenskapen glöms bort när vården görs om”

Tobias Alfvén, ny ordförande för Svenska Läkaresällskapet, vill stärka samhörigheten mellan läkare i en värld av fylld av specialister, subspecialister och subsubspecialister.
– Pandemin har visat tydligt att det behövs, säger han och håller fram läkarkårens gemensamma nationella vårdprogram för covid-19.

Annons:

Mer om Tobias Alfvén

Namn: Tobias Alfvén.
Ålder: 48 år.
Familj: Fru och 2 barn.
Specialisering: Barnläkare.
Utlandsjobb: Forskningsprojekt i både Asien och Afrika, tidigare arbetat med hälsofrågor för FN under några år, först i Vietnam och sedan i Geneve.
Jobb: Kliniskt lektorat där han kombinerar kliniskt arbete som barnläkare vid Sachsska barn- och ungdomssjukhuset vid Södersjukhuset med forskning och undervisning vid Institutionen för global folkhälsa, Karolinska Institutet.
Det bästa med mitt jobb på barnakuten: Patientkontakten och arbetet med alla mina kollegor.
Det svåraste i mitt jobb på barnakuten: De gånger jag känner att jag inte räcker till, det kan vara i ett enskilt patientmöte eller i ett större projekt.
Min förebild: Den ödmjuke professor An på barnsjukhuset i Hanoi, som pratade vietnamesiska, ryska, franska och engelska. Han hade en fantastisk blick på patienterna när vi rondade tillsammans med studenter. Han lyssnade, klämde och kände och hade nästa alltid rätt.
Brinner för: Arbeta för bättre hälsa för alla.
Blir arg på: Nonchalans och egoism.
Mitt första beslut om jag var socialminister: Oj, det finns mycket jag skulle vilja göra om jag var socialminister! Vi måste kraftsamla för att redan nu planera för hur vi kan satsa oss ur krisen, eller ”Build back better”. Jag skulle samla professionen för att tillsammans bygga upp hälso- och sjukvården så att svensk sjukvård står starkare efter covid-19 än före. Jag skulle också se till så att socialdepartementet arbetade tätt tillsammans med Sveriges agenda 2030-samordnare och se till så att hälsa får en central plats inom alla politiska områden, både i Sverige och med vårt globala arbete.
Lyssningstips till alla kollegor inom vården: Precis lyssnat på Greta Thunbergs sommarprogram om nödläget för klimatet, det borde alla lyssna på, inte bara inom vården.

När kunskapen utvecklas allt snabbare behövs allt mer tid för specialistläkare för att hålla sig uppdaterade inom sitt område.

– Risken är vi tappar bort den generella samhörigheten inom läkaryrket, säger Tobias Alfvén, som nyligen blivit ordförande för Svenska Läkaresällskapet, SLS. instiftat 1808.

Varför tackade du ja till ordförandeposten?
– Jag har varit aktiv i många år, bland annat genom att bygga upp kommittén för global hälsa, och tycker att det är en fantastisk organisation, som sätter vetenskapen främst

Vad vill du åstadkomma mer än att stärka samhörigheten?
– Jag vill jobba med våra kärnområden vetenskap, utbildning, etik och kvalitet. Att vetenskap och forskning ska bli en naturlig del av vården. När man gör om vårdens organisation i dag glöms det ofta bort. De senaste decennierna har det också blivit allt svårare att kombinera forskning med kliniskt arbete.

Vad behöver göras konkret?
– Det behöver skapas karriärvägar för dem som har disputerat och fler kombinationstjänster.

När det gäller fortbildning gjorde ju läkarkåren ett eget nationellt vårdprogram för covid-19. Är det inte en uppgift för myndigheter eller systemet med kunskapsstyrning?
– Såg du någon annan som klev fram? Nej, just det!

– Svenska Infektionsläkarföreningen, Svenska Hygienläkarföreningen och Föreningen för Klinisk Mikrobiologi agerade snabbt och samlade de skarpaste hjärnorna. De samlade in vetenskapliga data från hela världen och översatte till en svensk kontext, skickade ut förslaget på remiss till SLS vetenskapliga sektioner och fick värdefulla synpunkter från andra specialister.

– Dessutom har det gjorts webbinarier inom många olika områden relaterat till covid-19, där vi kollegor emellan har delat med oss av den senaste kunskapen. Det krävdes massvis med ideellt arbete, men jag är säker på att det svenska svaret på pandemin hade blivit sämre om inte den här kunskapsöverföringen – från professionen till professionen – hade funnits.

– Jag tycker det är jättebra att professionen tar ett eget ansvar och ser till vad som är bäst för patienterna, utan att kompromissa med ekonomi eller organisation.

Vad vill du göra när det gäller etik och kvalitet?
– Sjukvården är inte en marknad som alla andra, vi har ju sett att new public management inte blev så bra. När professionen får ta beslut utifrån patientperspektiv brukar det bli bra. Det har vi tydligt sett nu under pandemin.

– Den omställning som har gjorts är helt fantastisk. Det fanns ju inga marginaler - eller snarare fanns det minusmarginaler – i vården redan innan pandemin. Nu behöver vi satsa oss ur det här!

Många säger ju, liksom du, att professionen nu klivit fram och tagit bra beslut. Men vilka syftar du på som tidigare tog dåliga beslut?

– Jag vill inte peka ut någon särskild, men det har fattats alltför många beslut som inte lett till att patienten hamnat i fokus. Just därför att professionsperspektivet saknats i besluten. Min mission är att ändra på detta. 

Har du något konkret exempel på vad Svenska Läkaresällskapet gör vad gäller etik och kvalitet?
– Det etiska arbetet inom SLS bedrivs främst i delegationen för medicinsk etik som gör ett fantastiskt arbete. Inom kvalitet har vi ett pilotprojekt med vad vi kallar ”Hippokratesrevisionen” som är en professionell granskning och klinisk revision där kollegor gör revision hos varandra, baserad på kvalitet och etiska riktlinjer – något annat än vanlig pinnräkning.

– Dess övergripande syften är dels att ta fram en eller flera tentativa modeller för belysning av en enhets styrkor och svagheter med utgångspunkt i medicinsk kvalitet, vetenskap och etik, dels att stimulera utveckling och kvalitetsförbättringar.

Men hur ska den typen av revision passa in i all annan uppföljning och utvärdering som görs i vården?
– Varje gång man utvärderar måste man ju fråga sig vad det ska tillföra. I vissa fall är det omöjligt att sätta en siffra och att då sätta en siffra är värre än att inte sätta någon siffra alls. Våra professionsbaserade revisioner har fokus på kärnvärden – kvalitet och etik – och får också med utbildning och forskning. Det finns mig veterligen ingen annan utvärdering eller revision som tittar på om en klinik exempelvis har problem med bortträngning av vissa patientgrupper. Vår revisionsmodell lägger också stort fokus på dialog och uppföljning. Allt syftar ju till att verksamheten ska bli bättre.

SLS håller på att omorganisera. Vad är syftet?
– Vi gör en stor medlemsreform som träder i kraft 2021. Den innebär att 48 av SLS 66 vetenskapliga sektioner kommer att antas som medlemsföreningar. Kopplingen mellan SLS som moderförening och dess sektioner stärks ytterligare genom att alla medlemmar i en sektion blir en del av SLS. Det är en efterlängtad reform som stärker specialistföreningarnas roll i SLS och därmed läkarkårens vetenskapliga oberoende professionsröst.

Hur har ditt eget jobb i din tredejdelstjänst på barnakuten varit hittills under pandemin?
– Sedan alla började tvätta händerna och stanna hemma vid minsta symptom stannade de vanliga säsongsinfektionerna av snabbt, men barn fortsätter att ramla och slå sig, få appendiciter, och mycket annat. Vi har också haft en del barn med covid-19, men det har inte varit många.

Vad har du mest fokus på i din egen forskning just nu, på Karolinska Institutet?
– Jag leder ett team på Institutionen för global folkhälsa som forskar på olika metoder för att minska barnadödligheten i fattiga länder. Vi har många olika projekt på gång. I ett forskar vi kring neonatal återupplivning. I Uganda tittar vi på skillnader mellan larynxmask och mask och blåsa. I Vietnam ska vi undersöka skillnad på larynxmask och intubering. Av de fem miljoner barn i världen som dör före fem års ålder dör 10 procent av att de inte kan andas vid födseln.

Vill du åka ut i världen igen och jobba?
– Ibland kan jag längta ut, men jag trivs bra här och nu i Sverige.

Foto: Jesper Zerman

Kommentarer