Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Bild: Norstedts juridik, Thinkstock

”Vem har ansvaret för hur journalgranskning får göras?”

Enhetliga riktlinjer för journalgranskning bör utformas för att säkerställa att patientintegriteten värnas likadant i alla regioner, skriver flera debattörer.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Det är en bland läkare allmänt förekommande uppfattning att kvalitetssäkringsprojekt kan ske utan patientens vetskap och att dessa kan ligga till grund för det arbete, enligt vetenskapliga principer, som läkare ska göra under sin specialiseringstjänstgöring, så kallade ST-projekt.

Mats Eriksson, leg läkare och docent, Ericeira, Portugal

Etikprövningsmyndigheten, EPM, prövar enbart forskning. Som forskning räknas varken kvalitetssäkring eller ST-projekt, om inte arbetet utförs i avsikt att inhämta ny kunskap på vetenskaplig grund.

Enligt Datainspektionens regler för inre sekretess får den som arbetar hos vårdgivare enbart ta del av en patientjournal om han eller hon deltar i vården av patienten, eller av annat skäl behöver uppgifterna för sitt arbete.

Vi oroas av bristen på etisk utvärdering och har därför på eget initiativ genomfört en granskning i avsikt att undersöka praxis. Därför genomlästes 105 slumpvis utvalda ST-arbeten från sju regioner. I 57 fall fanns frågetecken:

  • I 28 uppsatser där journaler granskats nämns inte etik. I ett ST-projekt penetrerades en BUP-journal utan att man angav om vårdnadshavare godkänt detta. Fallet är unikt på namngiven ort, så patienten kan vara lättidentifierad.
  • I 29 uppsatser med journalgranskning eller datainsamling via formulär/intervju ansågs etisk granskning obehövlig, ofta med motiveringen att arbetet egentligen var ett kvalitetssäkringsprojekt. Här följer två exempel: 1. Forskningsetiska aspekter: Inga enskilda patienter kommer presenteras, vilket gör att vi inte finner några särskilda forskningsetiska svårigheter. 2. ”It-avdelningen är tillfrågad och har godkänt åtkomst till journaler från jourmottagningen.” Inte i något fall finns uppgift om att patient tillfrågats om tillåtelse till granskning av vederbörandes journal.

En vanlig synpunkt är att även om det finns inslag av integritetskränkning så överväger projektets medicinska nytta. Mot detta kan anföras att om man förväntar sig nya medicinska rön, så är det oetiskt att inte publicera dessa vetenskapligt, med de krav på etikprövning som detta medför.

Mattias Schierbeck, jurist, Stockholm

Vad lagen säger:

Patientdatalag (2008:355). Syftet med lagen är att tillgodose patientsäkerhet och god kvalitet och dessa uppgifter ska behandlas med respekt för patientens integritet. I vissa fall krävs samtycke för att hantering ska vara tillåten. Andra kapitlets fjärde paragraf anger de ändamål som kan rättfärdiga behandling av personuppgifter. Enligt fjärde punkten får behandling ske för att systematiskt och fortlöpande utveckla och säkra kvaliteten i verksamheten. Detta anges även som ett av syftena med skyldigheten att hålla en patientjournal, att kunna följa upp och utveckla verksamheten. Denna punkt överensstämmer med femte kapitlets fjärde paragraf i Hälso- och sjukvårdslagen, HSL, om vårdens skyldighet att bedriva kvalitetssäkringsarbete. Endast personuppgifter som är nödvändiga för behandlingen får användas. Därmed ska avidentifierade uppgifter användas i den mån det är möjligt. Det blir också en förutsättning att ST-arbetet verkligen innebär kvalitetssäkring.

Etikprövningslag (2003:460). Det uppstår gränsdragningsproblem med definitionen av forskning jämfört med kvalitetsarbete och uppföljning som har berörts i förarbetena till lagen. Kvalitetssäkringsarbete i enlighet med femte kapitlets fjärde paragraf i HSL ska inte omfattas av kravet på etikprövning.

Offentlighets- och sekretesslag (2009:400). Sekretess gäller för uppgifter om den enskildes hälsa eller sexualliv enligt 25:e kapitlets första paragraf. Bestämmelsen innehåller ett omvänt skaderekvisit om att uppgift omfattas av sekretess om det inte står klart att den kan lämnas ut utan att den enskilde lider men som en följd av utlämnandet. Då uppgifter om en enskilds hälsa anses mycket känsliga bör vid bedömningen försiktighet iakttas, och en noggrannhet om att uppgifterna inte går att hänföra till en specifik person krävs. Om ett utlämnande av en uppgift innebär en personuppgiftshantering i strid med GDPR eller etikprövningslagen innebär det att uppgiften omfattas av sekretess enligt 21:a kapitlets sjunde paragraf.

 

Vår slutsats är att regler och praxis verkar variera inom och mellan regioner. Då kvalitetssäkring inte är forskning, så granskas dessa projekt inte av EPM. Härav har antagligen tankemässig extrapolering skett, så att man antagit att kvalitetssäkring kan göras under friare former och att journalgranskning är acceptabel om verksamhetschefen så tillåter. Vi har inte kunnat finna legalt stöd för denna praxis.

Enhetliga riktlinjer för journalgranskning, med tydliga regler och spårbarhet för att säkerställa att patientintegriteten värnas likadant i alla regioner, vare sig dessa projekt utförs som inslag i ST-utbildning eller kvalitetssäkring, bör utformas.

I slutänden bör klargöras – vem har ansvaret för hur journalgranskning får göras?

Mats Eriksson, leg läkare och docent, Ericeira, Portugal

Pierre Lafolie, lektor i klinisk farmakologi, Karolinska institutet, Stockholm

Mattias Schierbeck, jurist, Stockholm

Margareta Hörling, fil kand, Ericeira, Portugal

Anders Larsson, överläkare och professor, Uppsala

Kommentarer