Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Staffan Bergström är professor i internationell hälsa vid Karolinska institutet och ordförande i föreningen Rätten till en värdig död.

Staffan Bergström är professor i internationell hälsa vid Karolinska institutet och ordförande i föreningen Rätten till en värdig död. Bild: Privat

”Jag hoppas att mitt ärende ska hjälpa andra läkare”

Att Staffan Bergströms agerande för att hjälpa ALS-patienten Per Maritz att dö skulle få stort utrymme i medierna var inte någon plan från hans sida. Men han välkomnar uppmärksamheten, säger han i en intervju med Dagens Medicin.

Annons:

I onsdags kväll kom han tillbaka till sitt hem på Gotland. Då hade han varit borta i två dygn. På måndagen besökte han för första gången Per Maritz och på tisdagen kom han tillbaka med läkemedlet som skulle hjälpa honom att dö.

Efter det har han gjort ett tiotal intervjuer och fått omkring 200 mejl.

En polisanmälan är gjord av honom själv och en utredning inledd om medhjälp till dråp. Staffan Bergström räknar med att ärendet ska ta sig hela vägen till Högsta domstolen.

– Jag vill ha en noggrann prövning i HD. Jag vet att det här kommer dit, säger han.

Sin läkarlegitimation räknar han med att bli av med.

– För mig är det ingen uppoffring. Det finns ett fall från 1977 när jag jobbade i Eskilstuna. En ms-sjuk patient fick dödande medicin av en kollega till mig. Han blev polisanmäld och fick sin legitimation indragen. Han tog senare sitt liv under dramatiska former. Han var mitt i sitt aktiva yrkesliv.

Staffan Bergström, som är 77 år, kan avvara sin legitimation. Men en indragning blir naturligtvis en signal från samhället om att han har gjort fel, konstaterar han.

– Men jag kan för den skull inte låta bli att göra det jag anser är rätt och riktigt. Jag hoppas att mitt ärende ska hjälpa andra läkare som också gör det här, men som är rädda för konsekvenserna.

För att läkare ger dödliga doser läkemedel händer varje dag i svensk sjukvård, menar Staffan Bergström.

– Men de talar inte om det, av uppenbara skäl.

Du säger i DN att du tidigare har hjälpt svårt sjuka cancerpatienter att dö genom att ge dem dödliga doser?
– Ja, det har alla läkare i Sverige gjort. Vid de svåraste formerna av cancer ger man ökade doser av morfin eller motsvarande medel. Det kan ju till slut bli dödande doser man ger. Man håller inte igen på sådana doser.

Men det kallas inte dödshjälp. Det är inte primärt syftande till att patienten ska dö. Men i själva verket vet alla läkare att doserna kommer att medverka till att patienten kan dö tidigare, säger Staffan Bergström.

Hur gav du sådana dödliga doser läkemedel?
– De ges ju ofta med dropp. Jag har inte väjt för att ge höga doser morfin som jag vet kommer att påverka andningen och livslängden. Och jag vågar hävda att alla läkare har varit i den situationen där man inte räds att ge de doserna. Patientens smärtfrihet är i första rummet och livslängden i andra rummet.

Har du talat om detta tidigare?
– I min praktiska läkargärning har jag talat öppet om detta. Det är vanligt att man resonerar på det här sättet. Man går inte ut i massmedia, men läkare emellan talar man öppet om sådant här.

Har du givit enskilda doser som du vet kommer att vara dödande?
– Jag ger ju inte gift i meningen att släcka liv, utan för att stilla smärtorna och ångesten. Till en döende patient som har svåra smärtor ger man sådana doser för att lindra smärtorna. Även om det innebär att patientens liv förkortas.

Det finns en utbredd rädsla för att det här kommer ut, menar han. Samtidigt är svensk sjukvård dålig på att ge god omvårdnad i livets slutskede.

– Upp till 15 procent av de terminalt sjuka får inte tillräckligt med ångestdämpande eller smärtlindrande. Det är bara att titta i palliativregistret. Vi måste vara mer frikostiga med läkemedel för de här patienterna.

Enligt statistik från Socialstyrelsen från 2016 som Dagens Medicin tagit del av hade 91 procent av patienterna i hela landet en vidbehovsordination av injicerbara ångestdämpande läkemedel under sin sista levnadsvecka. Det skiljer sig åt mellan regionerna, men i de flesta var det mellan 88 och 93 procent som hade en ordination. Målnivån ska ligga på 98 procent enligt Socialstyrelsen, som har räknat ut att cirka 3 600 ytterligare patienter borde haft en ordination. Vad gäller smärtlindrande opioider saknade drygt 2 000 patienter en vidbehovsordination.

Staffan Bergström vill sätta ljus på den otillräckliga vården av terminalt sjuka. Han är ordförande i föreningen Rätten till en värdig död och har debatterat frågan om dödshjälp i många år. Men hans agerande i det enskilda fallet med Per Maritz har inte ackompanjerats av någon mediestrategi, säger han, även om det ser ut så. Under gårdagen publicerades en artikel på DN Debatt med rubriken ”Frivillig dödshjälp är en mänsklig rättighet”, som han och 87 andra debattörer skrivit.

– Vi arbetade med den under våren. Den skickades in den 23 juni, då kände jag inte alls till Per Maritz. Vi fick svar då från debattredaktionen att den skulle publiceras senare i sommar.

Bland de 88 debattörerna syns en rad tunga namn. Politiker, präster, jurister. 60 av dem är läkare. Artikeln vänder sig i huvudsak mot ett tillägg från riksdagen till ett utredningsförslag som handlar om att hjälp till självmord ska kriminaliseras.  

Nu blev genomslaget stort i media kring din personliga handling. Vad tänker du att ditt agerande kan skicka för signaler till andra ALS-patienter?
– Jag tror att de kanske också bildar en tydligare och mer hörbar opinion. Det är deras rätt. Det finns många dokument om personer som har dött en fruktansvärd död i ALS. Det finns många som inte vill ha meningslös vård och som inte vill till hospice. Så till vida tror jag att de här patienternas situation blir belyst av det här.

Vad tänker du om de ALS-patienter som har en acceptans för sin sjukdom och som inte tänker som Per Maritz, känner inför reportaget i DN?
– Det vet jag inte men det håller mig inte tillbaka från att hjälpa den här patienten. De kan förstås bli förskräckta men jag kan inte göra något åt det. Däremot kanske det här kan bidra till debatten och hjälpa dem som inte har råd att åka till en klinik i Schweiz. Det kostar omkring 200 000 kronor. Det här ska inte vara en ekonomisk fråga.

Staffan Bergström menar att det han gjorde hemma hos Per Maritz egentligen är något som görs ofta, nämligen att ge en terminal sedering.

– Det är helt lagligt att ge terminal sedering. Så att patienten får ”sova in i döden”. Om en patient säger nej till dropp, inte vill ha något alls. Då kan man söva patienten in i döden. Det var exakt vad jag gjorde i tisdags. Men i en dos. Man talar om kontinuerlig terminal sedering versus läkarassistererad dödshjälp. Men det är i själva verket samma sak.

Men är inte tidsfaktorn viktig här? Att ge sömnmedel åt någon som sover länge, tills döden inträffar. Jämfört med hur det skedde i tisdags?
– Nej, jag tycker inte det. Det handlar om döende patienter som har dagar eller veckor kvar att leva. Som är på sitt yttersta. Jag lät Per Maritz sova in i döden. Jag tycker det är samma sak.

De senaste dagarna har Staffan Bergström fått en rad sympatiyttringar på Facebook, berättar han. De många mejlen har enbart varit positiva.

– Jag har inte mottagit ett enda med någon typ av förebråelse eller negativ reaktion. Det gör mig förvånad, för det här kontroversiellt. Jag är överväldigad.

Mailen är framför allt från läkare.

– Många kolleger som jag inte känner. Som säger ”jag skulle inte våga, men du ska ha tack”.

Har du fått mail från patienter?
– Jag har fått mail från flera anhöriga till ALS-patienter som tackar.

Har du fått fler förfrågningar om att hjälpa till?
– Nej.

Reaktionen från Läkarförbundet har dock varit negativ. Förbundet säger i ett mejl till Dagens Medicin att det har samma åsikt som Världsläkarorganisationen WMA, det vill säga att dödshjälp är oetisk och att läkare inte ska medverka i sådan verksamhet.

Torsten Mossberg, ordförande i Läkarförbundets etik- och ansvarsråd, kommenterar i Läkartidningen att Staffan Bergströms agerande är ”en provokation mot både rättssystemet och vårdens system för säkerhet och legitimation”.

–Vi i Läkarförbundet fördömer den här typen av läkarassisterat självmord. Vi tycker inte att läkare ska medverka till det, helt enkelt, sa han till Läkartidningen igår.

Är du med i Läkarförbundet?
– Nej. 

Vad tänker du om deras kommentar?
– Jag tycker att det är lättsinnigt och dåligt. Torsten Mossberg säger att det handlar om tillit, att tilliten kan gå förlorad. Men vad ska en svårt sjuk ALS-patient tänka om en palliativläkare som står med en tom verktygslåda? Det handlar om tillit där också.

De som debatterar i den här frågan är ofta äldre, pensionerade läkare. Vad är ditt intryck av inställningen hos yngre, kliniskt verksamma kolleger?
– Jag har föreläst för AT-läkare och många andra yngre läkare. De har ett mycket stort intresse för det här. Det är bara det att de inte debatterar med den erfarenhet bakom sig som de 60 läkare på DN Debatt har. Det är inte mitt intryck att det skulle vara något slags generationsskillnad.

Kan det vara lättare att vara mer frispråkig när man inte längre är kliniskt aktiv?
– Det är möjligt men yngre läkare är väldigt framåt så jag tror inte det avhåller dem från att diskutera medicinsk etik. Jag tror att yngre läkare är mycket intresserade, och mer kritiska nu är någonsin.

 

Förra sommaren fördes en lång debatt om dödshjälp på Dagens Medicins debattsida. Här är länk till den sista artikeln i debatten. 

Relaterat material

Kommentarer