Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Karin Joelsson, verksamhetschef och Malin Lundell, sjuksköterska, på väg hem efter besök hos ASIH-patient.

Karin Joelsson, verksamhetschef och Malin Lundell, sjuksköterska, på väg hem efter besök hos ASIH-patient. Bild: Nina Hedlund

Snabbt ledarbeslut om visir i ASIH mötte motstånd

När verksamhetschef Karin Joelsson på regiondrivna ASIH i norra Stockholm tog ett snabbt beslut om visir till sin personal fick hon kritik av andra verksamheter i området för att hon var ”illojal”. Hon önskar att fler skulle våga lita på sin egen bedömning och ta tuffa ledarbeslut.

Annons:

ASIH Region Stockholm Norr

Drygt 150 anställda, varav 15 läkare, resten mest sjuksköterskor och undersköterskor.
En vårdavdelning på Jakobsbergs sjukhus och tre enheter för vård i hemmet. Mellan 200 och 300 svårt sjuka patienter. ASIH i södra delen av länet har cirka 350 patienter, så tillsammans har de ungefär lika många vårdplatser som Södersjukhuset.

– Vi har klarat coronakrisen bra. Vi har inte haft något fall där smitta mellan patient och personal skett; tre fall av konstaterad smitta mellan personal finns dock, totalt sju sjuka på 150 anställda. Men jag vill inte slå mig för bröstet
eller ta åt mig äran. Smittan har ju slagit så slumpartat och vi har haft tur, säger Karin Joelsson.

Dagens Medicin träffar henne ute på landet i en av länets yttre delar där hon tillsammans med sjuksköterskan Malin Lundell varit på hembesök och tappat vätska ur buken på en patient.

I vanliga fall jobbar hon inte kliniskt, men hjälper till när det behövs. Hon raljerar samtidigt lite över hur många chefer i vården som har skrivbordsjobb plötsligt drar på sig den blå bussarongen när det kommer en journalist som ska skriva om pandemin…

Det som Karin Joelsson vill prata om är ledarskapet under pandemin.

– I kris och kaos är ledarskapet viktigare än någonsin. De första veckorna fick jag samma fråga tusen gång​er: ”Vad är det som gäller?”

Ja, vad var det som gällde? Från början var budskapet att symtomfria inte smittade. Det kom besked om att långärmat skulle användas ​vid arbete med smittade patienter, sedan ändrades det till enbart plastförkläden.

– Reaktionen i personalgruppen blev stark när budskapen ändrades. För mig gällde att hålla mig uppdaterad, analysera informationen och agera blixtsnabbt. Inte sitta lydigt och vänta. I okända vatten måste man lita på sin yrkeskunskap, säger Karin Joelsson.

Hennes verksamhet med mellan 200 och 300 svårt sjuka patienter vårdade
i hemmiljö, med anhöriga på plats och därmed svårighet att bedöma om miljön
är smittfri eller inte, krävde särskilda försiktighetsåtgärder.

Karin Joelsson och hennes chefskollega Anna Ström på regionens ASIH i södra delen av länet tog snabbt beslutet om att visir skulle användas i allt patientnära arbete. De hann få en laddning innan lagren tog slut, därefter gällde uppfinningsförmåga.

De beställde 400 plastmappar och gjorde visir med hjälp av gasbinda och häftklamrar. De som hade tid och möjlighet hjälpte till, till exempel administrativ ​personal och Karin Joelsson dotter.

– Vi fixade regnponchos med en byggfirmas tryck på och när personalen kom på att vi behövde hårskydd beställde vi permanenthättor från ett frisörföretag. Vi såg inte kloka ut och patienterna hade jätteroligt åt oss.

– Så småningom började den centrala fördelningsfunktionen komma ikapp, även det med stora insatser från frivilliga, och man kunde andas ut i trygg förvissning om att skyddsutrustning skulle finnas.

Det tidiga beslutet att alltid använda visir gjorde personal och patienter trygga, men reaktionerna kom från annat håll, på möten i regionens klusterorganisation där bland annat personer från kommunala verksamheter och andra ASIH-utförare var med.

– Vi fick höra att "det inte såg bra ut" när vår personal, men inte andras, hade visir. När patienter hörde av sig till andra verksamheter och frågade varför deras personal inte hade visir, fick vi höra att vi var illojala.

– Det var ett jävla gnäll, helt enkelt.

Men Karin Joelsson och hennes kollega i södra länet stod på sig.

– Vi sa att vi inte kunde utsätta vår personal för risker. Dessutom erbjöd vi oss att visa hur man gör visir, och att dela med oss.

Karin Joelsson var också tydlig mot sin personal att hon aldrig skulle ta dem i örat om de använde extra skyddsutrustning när de bedömde att det var nödvändigt – trots att de behövde vara sparsamma med utrustningen.

Hon tvekar lite om hon ska berätta en annan sak, men gör det i linje med att visa att hon vill berätta att det är viktigt att agera i linje med sina egna prioriteringar.

– Vi ​​valde till exempel att "smygodla" enstaka personal när det enbart var ​rekommenderat att testa patienter när vi inför en helg hade att välja mellan att skicka in en person som känt sig ​harklig i halsen​ eller att låta redan genomtrött personal jobba extra.

Sammantaget har antalet sjukskrivningar under perioden snarast varit lägre än normalt .

– Vi har också haft rutiner för att telefonledes omedelbart följa upp varje sjukskrivning för att avgöra om smittspårning/isolering eller testning kan vara aktuell samt förstås nolltolerans vid symtom.

Karin Joelsson säger att alla i ASIH-verksamheten har en vana att anpassa sig efter varierande belastning och bemanning.

– Personalen har alla utstrålat en sådan lugn professionalism. Men det har varit några tillfället när en kall vind har dragit igenom fikarummet. En av gångerna när vi hörde att Adam Alsing dött – en ung, vital människa med all vårdkompetens tillgänglig.

Karin Joelsson summerar:

– Så.....jag ska sortera mina kvitton för spray-flaskor, visir och regnponchos, känner en gränslös stolthet över min personal och någon gång när dammet lägger sig ska vi ta i diskussionen vad som händer när alltför många med ledande positioner inom vård och omsorg sitter och väntar på centrala beslut, slutar använda sin egen kompetens och hellre fokuserar på andras "illojalitet" med rekommendationer än att se till att patienter och personal kan känna sig trygga och undvika smitta genom att lära, lära om och anpassa sig till nya och okända förutsättningar... blixtsnabbt.

Kommentarer