Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Bild: Cristina Pedrazzini

”Lägg ner Överklagandenämnden för etikprövning”

Lars Jacobsson, professor emeritus, ifrågasätter nämndens åtalsanmälan av två professorer som testade 450 vänner och bekanta för covid.

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.
Annons:

Överklagandenämnden för etikprövning, Önep, har åtalsanmält virologprofessorn Åke Lundkvist, Uppsala, som tillsammans med infektionsprofessorn Björn Olsen ville testa hur många som varit sjuka i covid-19. De genomförde provtagning av 450 vänner och bekanta till forskarna genom ett fingersticksprov.

Lars Jacobsson, professor emeritus och tidigare ordförande i medicinska fakultetens forskningsetiska kommitté vid Umeå universitet.

Forskarna var osäkra på om detta egentligen skulle betecknas som ett forskningsprojekt, men sökte för säkerhets skull godkännande i Forskningsetisk kommitté och fick det också den 12 maj. Provtagningen genomfördes dock den 22 till 26 april, det vill säga innan det etiska godkännandet var på plats.

Av Öneps beslut framgår det att projektet anmäldes till nämnden av två personer. En var en privatperson vars 76-årige far hade hört talas om testningen och ville bli testad trots att han inte hade inbjudits till testningen. Detta skildras i en artikel i Upsala Nya Tidning 13 maj. Den andre anmälaren var en scoop-hungrig journalist på Upsala Nya Tidning.

Önep motiverar sin anmälan till åklagare med att projektet bedöms som forskning. Blodprovstagning ”utgör ett fysiskt ingrepp på en försöksperson och får bara utföras om den har godkänts vid en etikprövning”. Man ifrågasätter om forskningspersonerna fått tillräcklig information och om samtyckeskravet var uppfyllt. Nämnden finner också att förfarandet kan ha inneburit en risk för smittspridning av covid-19 bland forskningspersonerna och de boende i en bostadsrättsförening. Nämnden anser dessutom att ”förfarandet kan underminera allmänhetens förtroende för framtida forskning”.

Att ärendet uppfattas som viktigt kan man förstå då inte bara ordinarie nämndledamöter utan också ersättarna deltog i beslutet – sammanlagt tolv personer plus två föredragande jurister, kanslichef och administrativ sekreterare, totalt 16 personer. Ordförande är justitieråd och åtta är professorer med varierande forskar- och klinisk bakgrund.

Man kan ju tycka att det hela är smått tragikomiskt om det inte vore för att frågan dels är allvarlig med tanke på de tusentals människor som dött i Sverige på grund av den valda strategin från regeringen och Folkhälsomyndigheten, dels har en mer generell betydelse för den forskningsetiska prövningen.

Uppsalaprojektet genomfördes snabbt därför att det pågick en viktig diskussion om smittspridningen i samhället. Folkhälsomyndigheten menade att smittspridningen sannolikt var relativt stor och att det skulle kunna bidra till att en viss flockimmunitet uppnåtts.

Uppsalaforskarna var oeniga och ville testa rimligheten i Folkhälsomyndighetens resonemang och ansåg att det fanns ett värde i att få fram information så snabbt som möjligt.

Öneps handläggning illustrerar den juridifiering av forskningsetiken som skett under senare år. De forskningsetiska kommittéerna har blivit myndigheter och ordförandena är jurister. I det aktuella ärendet föredrogs det också av två jurister. Vad den medicinska professionen i kommittén gjorde är ett enda stort frågetecken. Forskningsetiken har reducerats till juridik och formaliagranskning.

En grundfråga är naturligtvis om detta över huvud taget är ett forskningsprojekt i egentlig mening och om det därför krävde ett etiskt godkännande. Den frågan diskuteras över huvud taget inte i Öneps anmälan. Det räcker inte med att referera till paragraf 2 i etikprövningslagen, att forskning definieras som ”ett vetenskapligt experiment eller teoretiskt arbete eller vetenskapliga studier genom observation eller om arbetet eller studien görs för att hämta en ny kunskap”. Vad som är vetenskap är fortsatt en öppen fråga.

På vilket sätt äventyrar Uppsalaprojektet enskilda människors hälsa och än mindre respekten för människovärdet? Om detta är Öneps syn på hur tillsynen över hur etikprövningslagen efterlevs finns bara en sak att göra. Lägg ned Överklagandenämnden för etikprövning och håll juridiken på armlängds avstånd från etiken! Forskningsetik handlar primärt om värdekonflikter inom forskningen.

Regeringen har beslutat testa 100 000 personer i veckan på samma sätt som i Uppsalaprojektet och med samma frågeställning. Om Uppsalaprojektet krävde etikprövning borde rimligtvis regeringens masstestning också kräva etikprövning, vilket veterligen inte är gjort. Öneps åtalsanmälan av regeringen inväntas med spänning. Förhoppningsvis har åklagarmyndigheten bättre omdöme än överklagandenämnden och lägger ner ärendet.

Lars Jacobsson, professor emeritus och tidigare ordförande i medicinska fakultetens forskningsetiska kommitté vid Umeå universitet.

Kommentarer