Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Blogg


Carl-Magnus Hakes blogg Publicerad 2015-06-11

Utpressningsliknande situation i fallet Soliris

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.

Fallet med läkemedlet Soliris vid den sällsynta och dödliga sjukdomen atypiskt hemolytiskt uremiskt syndrom, ahus, har återupplivat debatten om dyra läkemedel. Företaget Alexion vill ha betalt ungefär 4,5 miljoner kronor per år och vuxen patient. Den summan ansåg NT-rådet vid Sveriges Kommuner och Landsting vara alldeles för hög och beslutade att inte rekommendera användning av läkemedlet.

När jag pratar med Stefan Back, som är ordförande i NT-rådet, säger han att det egentligen inte fanns något val om man i praktiken inte vill släppa prissättningen av läkemedel helt fri och riskera undanträngningseffekter.

Nu pågår något av ett blame game där den ena sidan försöker lägga skulden på den andra och vice versa. I mitten finns patienterna som riskerar bli utan en livsavgörande medicin.

I slutändan är det dock svårt se att Sverige kan neka den här behandlingen. I många med Sverige jämförbara länder där man gått med på att rekommendera Soliris har detta gjorts efter svåra våndor hos berörda beslutsfattare. Trycket blir oftast för svårt från patienter läkare och massmedia (i något fall hjälpta av företagets pr-maskineri).

Prissättningen kring dyra läkemedel mot sällsynta sjukdomar har beskrivits som en utpressningsliknande situation av bland annat Gunilla Hulth-Backlund, tidigare generaldirektör på Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV. Och man kan säga att det handlar om en sådan situation även i fallet med Soliris. När företaget inte ens bemödar sig att skicka in ett hälsoekonomiskt underlag blir signalen tydlig att man anser sig stå över det svenska systemet för introduktion av läkemedel.

Det är rimligt att innovativa läkemedel mot svåra sällsynta sjukdomar får kosta mycket och även mer än vad de skulle fått kosta om sjukdomen inte var sällsynt. Frågan är bara hur mycket.

Alexions Sverige-vd Peter Rybäck hänvisar bland annat till höga utvecklingskostnader, risktagande, komplexiteten vid sällsynta sjukdomar och framtida forskning och utveckling som motivering till det höga priset på Soliris.

Den bilden bör dock kompletteras med vinstgenerering till ägarna. Här har Alexion uppenbarligen hittat en lukrativ marknad för sin hittills enda produkt. År 2014 sålde Soliris globalt för 2,2 miljarder dollar. Vinsten före skatt var 862 miljoner dollar. Så det går uppenbarligen att tjäna mycket pengar även på läkemedel mot sällsynta sjukdomar – när och om man lyckas forska fram dem.

Det finns också en annan relevant aspekt som inte tidigare kommit fram i diskussionen om Soliris. Denna aspekt lyfts fram av Mikael Hoffmann, chef för stiftelsen Nepi, när jag pratar med honom. Det handlar om att så kallade särläkemedel, dit Soliris räknas, får en mindre krånglig procedur att godkännas i EU inklusive aktivt stöd och rådgivning från den europeiska läkemedelsmyndigheten. Och inte minst får de en marknadsexklusivitet på tio år efter godkännandet. Det innebär till exempel att andra företag inte får lansera andra liknande läkemedel för att eventuellt pressa priserna om sådana läkemedel inte är kliniskt relevant bättre. Skyddet är alltså vidare än ett vanligt patentskydd.

Om samhället ställer upp och hjälper företagen på detta sätt, är det rimligt att bolagen har en lite ödmjukare attityd i sin prissättning.

Sedan går det också att finna vissa tveksamheter i den andra sidans argumentation. NT-rådet hänvisar till att kostnaden per vunnet kvalitetsjusterat levnadsår med Soliris är hela 10 till 30 gånger mer än vad som normalt anses acceptabelt för en sjukdom av hög svårighetsgrad. I den beräkningen har man dock inte tagit hänsyn till den överlevnadsvinst som Soliris anses ge. Om man gjorde det skulle kostnaden för hälsovinsten med Soliris inte bli fullt lika hög, om än fortfarande betydligt högre än vad som normalt anses vara acceptabelt.

Kommentarer

  • Student 2015-06-12 15:55:55

    Jag tycker att det är problematiskt att det i praktiken är medierna och den allmänna opinionen som avgör frågor som denna. Snabbare än någon hinner skriva 4.500.000 med latinska siffror så dyker det upp sentimentala artiklar om enskilda som kan bli utan medicin och salvelsefulla debattartiklar om att vi minsann har råd. Problemet är bara att med en begränsad budget så handlar all vård om prioriteringar, vilket givetvis kan framstå som cyniskt för lekmannen. Om Soliris skall ges/fortsätta ges till dessa patienter så uppkommer frågan, allt annat lika, varifrån pengarna skall tas och vilka andra patienter som då får stryka på foten. Den här typen av prioriteringar görs dagligdags i fattigare länder, och det handlar inte om att sätta ett pris på ett människoliv utan om att skapa mesta möjliga hälsa till minsta möjliga kostnad. Mot bakgrund av den pressade ekonomiska situation som de flesta landsting befinner sig i så är det i mina ögon alls icke självklart att 4,5 miljoner är motiverat för en icke kurativ behandling oavsett eventuell överlevnadsvinst. Men bloggskribenten har rätt i att Sverige knappast kommer att neka patienter Soliris, för kombinationen av medial sentimentalitet och ett girigt läkemedelsföretag kan besegra vem som helst, och priset kommer att betalas av patienter med osexiga diagnoser utan monetärt värde för läkemedelsindustrin.

  • Johan 2015-06-12 10:04:40

    Tanken må vara svindlande, men kan man tänka sig att prisförhandla dessa läkemedel på EU-nivå?

  • Nils 2015-06-12 07:06:55

    SSK försöker likt Alexion lägga ansvaret på TLV, "som sätter sig till doms över liv och död". Dessa ömkliga fösök att dölja att tillgängligheten till läkemedlet ligger i företagets extremt aggressiva prissättning och dess girighet. Detta beteende är något som lagstiftaren bör se över. Om läkemedelsföretag vill sälja läkemedel på den svenska marknaden och inom EU, måste de prismekanismer som satts upp i respektive land respekteras. Samma sak gäller naturligtvis krav på dokumentationen av kostnadseffektivitet.

  • SSK 2015-06-11 19:34:02

    "marknadsexklusivitet på tio år efter godkännandet." stämmer väl inte riktigt? Det är tio år efter godkännandet av patentet och "marknadsexklusiviteten" rör sig om en betydligt kortare tid. Vill vi att det ska forskas på läkemedel för sällsynta diagnoser? Vilka är det i TLV som sätter sig till doms över liv och död, lindrande över lidande i "tillräckligt lång tid" och liknade. Spridd prostatacancer är en vanlig sjukdom, men sen när ska de sjuka ställas utanför försäkringen för att deras subjektiva lindrande inte skulle vara tillräckligt enligt vems subjektiva bedömning? TLV har inte getts den rätten.

Nyheter från startsidan

Senaste numret av Dagens Medicin – här finns det digitalt

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

TIPSA REDAKTIONEN!

Har du nyhetstips? Mejla oss:

redaktionen@dagensmedicin.se

Eller ring tel: 08-409 320 40

Nyhets- och redaktionschef:
Katarina Ekspong 072-252 14 80

Teamledare nyheter:
Jens Krey 070-735 16 61
Sara Heyman 073-558 66 71

Vill du tipsa oss krypterat och säkert? Klicka här!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Sök i vår databas!

Våra seminarier