Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Blogg


Carl-Magnus Hakes blogg Publicerad 2018-03-23

Cancerfonden överdriver vårdens ojämlikhet

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.

”Ojämlik cancervård kostar varje år 2 900 liv”. Den rubriken satte Cancerfonden själv på pressmeddelandet om en nyhet som fick stort genomslag i media i onsdags. Det är bra att Cancerfonden sätter fingret på att hälsoklyftorna borde bekämpas bättre i Sverige. Men att överdriva sjukvårdens roll lönar sig inte i den kampen. Det kan också riskera att öka klyftorna om det leder till ökad misstro mot sjukvården i förfördelade grupper.

Siffran 2 900 liv, som snurrade runt i massmedia, anger det färre antal personer som avlidit i cancer om hela befolkningen hade samma dödstal i cancer som de högutbildade med eftergymnasial utbildning. För att komma dit måste man förvandla en stor del av befolkningen så att den helt liknar den högutbildade gruppen, sett till exempelvis gener, miljöfaktorer, hälsobeteende och omhändertagande i sjukvården.

Cancerfonden antyder resonemanget att eftersom antalet personer som insjuknar i cancersjukdom nästan inte skiljer sig mellan de högutbildade och resten måste överdödligheten bland de med lägre utbildning – totalt 2 900 liv per år – bero på ojämlik vård. Detta smittade av sig på rapporteringen där det i Ekots inslag till exempel påstods att skillnaderna i dödlighet inte i första hand hade att göra med patientens beteende utan med skillnader i vården.

Vidare framstår det som att Cancerfonden på olika ställen missförstått vad konsultföretaget EY getts i uppdrag att analysera, nämligen insjuknande- och dödstal på populationsnivå. I Cancerfondens tolkning blir det i stället dödlighet hos patienter som företaget har studerat.

Man anför att ”cancerpatienter med låg utbildning har 35–40 procent högre dödlighet än högutbildade patienter”. Läsaren kan ju inte annat än att anta att det handlar om i övrigt ganska jämförbara patienter där dödligheten är större hos de lågutbildade. Men patienterna är långt ifrån jämförbara.

En lite grundligare titt på statistikgenomgången från EY ger nämligen en mer nyanserad bild av varför lågutbildade har högre dödstal i cancer. För de flesta av de cancersjukdomar bolaget har analyserat så finns ett mönster: De med enbart grundskoleutbildning insjuknar mest frekvent, följt av dem med gymnasieutbildning, medan de med eftergymnasial utbildning insjuknar med lägst frekvens. Detta avspeglar sig sedan inte överraskande i dödstalen: Den grupp som insjuknar oftast är också den som dör oftast, generellt sett.

Lågutbildade insjuknar till exempel 86 procent oftare än högutbildade i lungcancer, svenskarnas totalt dödligaste cancersjukdom. Skillnaden i dödstal i sjukdomen är också ungefär lika stor, 100 procent.

Att det på totalen ändå är ungefär lika många som får cancer bland de högutbildade och övriga förklaras av att de högutbildade oftare diagnostiseras med bröstcancer, prostatacancer och malignt melanom. Det är tre av de vanligaste cancersjukdomarna som relativt sett är ganska botbara. Sjukdomarna kännetecknas också av att det i organiserad eller oorganiserad form pågår screening, vilket de högutbildade är bättra på att utnyttja. Screening innebär att diagnostiken av cancer ökar, och det är priset som de högutbildade männen får betala för att de trots ökad sjuklighet i prostatacancer avlider i mindre utsträckning i sjukdomen än lågutbildade. När det gäller malignt melanom beror den ökade diagnostiken bland de högutbildade troligen också på mer solande*.

Det är märkligt att Cancerfonden inte tycks ha gjort den ganska enkla analysen att de som drabbas oftare av farligare cancer också dör oftare i sjukdomen. Sedan kan inte detta förklara hela skillnaden i dödstal. Det finns som i exemplet ovan en skillnad i att fler högutbildade verkar kunna botas från lungcancer. Så andra faktorer spelar så klart in, som vårdsökande beteende, bemötande i vården, samsjuklighet samt val av behandling och andra åtgärder. Här finns det all anledning för sjukvården att förbättra möjligheterna för dem med lägst utbildning och Cancerfonden har också några goda förslag på hur det kan gå till.

Cancerfonden ger egentligen en nyanserad bild av orsaker till de socioekonomiska skillnaderna på området, men när det ska presenteras för media så skruvas det för hårt.

Sett till alla dödstal oavsett orsak är det oftast så att högutbildade klarar sig bättre. Detta är i hög grad ett utslag av ojämlikt samhälle och ojämlik folkhälsa, snarare än utslag av ojämlik vård. Ingen skulle få för sig att helt och hållet skylla på vården för att dödstalen i alkoholrelaterade orsaker är upp till 3,5 gånger högre bland lågutbildade än högutbildade. Men när det gäller skillnad i dödstal i cancersjukdom går det att göra utan att blinka**.

*Att högutbildade kvinnor insjuknar oftare i bröstcancer kan också förklaras av att de får barn i högre ålder, enligt EY:s rapport.

** Cancerfondens Jan Zedenius har i intervju med Dagens Medicin förtydligat att det är i vården i ”utsträckt bemärkelse” som är ojämnlik. Han menar att vården också ett uppdrag att utjämna skilda beteenden, att ägna sig åt prevention och att underlätta för screening till exempel.

Kommentarer

Nyheter från startsidan

Senaste numret av Dagens Medicin – här finns det digitalt

TIPSA REDAKTIONEN!

Har du nyhetstips? Hör av dig:

redaktionen@dagensmedicin.se
Tel: 08-409 320 40

Nyhets- och redaktionschef:
Katarina Ekspong 072-252 14 80

Teamledare nyheter:
Jens Krey 070-735 16 61
Sara Heyman 073-558 66 71

Klicka här för att tipsa krypterat och säkert!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Sök i vår databas!

Våra seminarier

Våra utbildningar