Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Blogg


Carl-Magnus Hakes blogg Publicerad 2019-02-22

Cancerfonden överdriver igen om ojämlik vård

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.

För nästan ett år sedan blev det stor medial uppmärksamhet när Cancerfonden i sin årliga rapport gick ut med budskapet att ojämlik cancervård varje år kostar 2 900 liv. Inte minst Ekot gjorde ett kraftigt missvisande inslag, där det bland annat påstods att ”2 900 människor i Sverige dör för att de inte får bästa tillgängliga vård”.

Problemet var bara att siffran 2 900 liv hade blivit vantolkad av Cancerfonden. Den speglade i själva verket hur många personer som årligen hade undvikit att dö i cancer om befolkningen i stort hade samma dödstal i cancer som den mest högutbildade gruppen, vilket i sin tur delvis speglar olikheter i att insjukna i olika dödliga cancersjukdomar.

Om detta feltänk skrev jag en kommentar strax efter Cancerfonden publicerade sin förra rapport. Andra debattörer följde upp och riktade kritik mot den stora forskningsfinansiärens sätt att framställa sina data. Cancerfonden själv verkade dock inte så mottaglig för kritiken.

Nu nästan ett år senare kör man häpnadsväckande nog i diket igen. Återigen har Cancerfonden ett kapitel om den socioekonomiskt ojämna vården och återigen feltolkar man siffran 2 900 liv. I ingressen slås fast: ”Sammanlagt skulle cirka 2 900 liv per år räddas om alla patienter inom alla cancerdiagnoser hade lika hög överlevnad som de med eftergymnasial utbildning”.

Detta påstående stämmer helt enkelt inte, då det alltså inte handlar om jämförbara patienter. Siffran 2 900 liv handlar återigen om dödstal på befolkningsnivå, till exempel givet att den lägst utbildade gruppen nästan dubbelt så ofta insjuknar i lungcancer (svenskarnas på totalen mest dödliga cancersjukdom), jämfört med den mest högutbildade gruppen. Inte överraskande visar det sig också att dödstalen i de två grupperna också skiljer sig med en faktor 2.

Att personer som har högre risk att insjukna i allvarligare cancersjukdomar också har högre risk att avlida i dem, är en analys som Cancerfonden återigen missar att göra. Och man missar också att nämna en vanlig förklaring till att det till viss del går sämre för cancerpatienter med låg utbildning, nämligen att de oftare har andra sjukdomar.

Visst lyfter man fram att ojämlikheter i hälsa är en spegling av ojämlikheter i samhället och att långsiktiga satsningar på att förbättra levnadsvillkor och livsstil skulle kunna minska klyftorna vad gäller cancer. Vidare lyfter Cancerfonden också fram att vården har ansvar för det hälsoförebyggande arbetet. Det som Cancerfonden dock tycks lägga störst tyngd vid är att det finns en undermedveten diskriminering av personer med låg utbildning i vården samt att denna grupp har svårare att ”klara sig” i vården (vilket säkert är helt sant). Detta tillsammans med den i inledningen feltolkade siffran om 2 900 liv blir det återigen en text som jag menar förstorar vårdens del i den hälsoskillnad som finns på cancerområdet.

Vidare framför Cancerfonden att det i en uppgörelse mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, om cancervården inte tar upp socioekonomiska skillnader. Men man bortser helt från att nämna att de regionala cancercentrumen har ett uppdrag att minska dessa skillnader och att flera sådana projekt finns, inräknat satsningar på standardiserade vårdförlopp och nationella vårdprogram.

Det är så klart bra att Cancerfonden sätter fingret på en viktig fråga, men den förtjänar en mer riktig beskrivning.

Angående undermedveten diskriminiering tror jag att absolut det kan vara en faktor bakom siffran 2 900 liv. Frågan är hur stor den är. Jag ställer den till onkologen Nina Cavalli-Björkman, som disputerat på socioekonomiska skillnader i just cancervården. Hon svarar bland annat:

”Jag tror att det sker i vardagen överallt att man försöker lyfta resurssvaga patienter. Mitt intryck – som inte har någon vetenskaplig grund – är att man till exempel anstränger sig att via kontaktsjuksköterskor hjälpa vissa patienter att klara sig genom sin vård. Vi ser direkt i dag när extra hjälp behövs och det finns i dag en annan medvetenhet kring att man inte automatiskt ska välja bort kraftfull behandling utan i stället försöka stötta upp mer kring patienten. Därvidlag har nog forskningen haft genomslag – i vardagen tänker vi mer på att inte omedvetet diskriminera.”

Kommentarer

Nyheter från startsidan

Senaste numret av Dagens Medicin – här finns det digitalt

TIPSA REDAKTIONEN!

Har du nyhetstips? Mejla oss:

redaktionen@dagensmedicin.se

Eller ring tel: 08-409 320 40

Vill du publicera ett debattinlägg? Mejla debattredaktören på debatt@dagensmedicin.se

Redaktionschef:
Åsa Uhlin 076-626 96 62

Teamledare nyheter:
Jens Krey 070-735 16 61

Vill du tipsa oss krypterat och säkert? Klicka här! (Obs! Använd endast om nödvändigt. Pressmeddelanden och annat hänvisas till vanliga redaktionsmailen, se ovan.)

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Sök i vår databas!

Våra seminarier