Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Blogg


Darius Barimanis blogg Publicerad 2019-02-14

Vinster och produktion hör hemma i bilindustrin inte i sjukvården

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.

Framväxten av sjukvården som en marknad där företag gör vinst på människors lidande är det värsta som har hänt i svensk sjukvård någonsin. Redan för 2000 år sedan konstaterade Hippokrates vad pengar gör med vården: de korrumperar! Privatisering av sjukvård är skälet till att vi på läns- och universitetssjukhusen sliter med att hitta vårdplatser för våra patienter och tvingas till oetiska prioriteringar mellan olika vårdbehov.

Vården i dag finns i händerna på affärsmän och våra politiker som bryr sig mer om deras vinster än om folkets hälsa; enligt Novus opinionsundersökning från 2017 vill en majoritet av väljarna helt eller delvis begränsa vinster i välfärden. Vidare visar forskning från Göteborgs universitet att i princip alla partiers sympatisörer vill att vinstjakten ska stoppas. Inget av de etablerade partierna driver längre frågan om att begränsa vinster i välfärden. Som jag kommer förklara i denna text så är problemen med vinsterna i vården inte enbart begränsade till att våra gemensamma resurser försvinner till skatteparadis - den får också långtgående konsekvenser för den offentliga vården.

New public management och ersättningssystemet

Tidigare bestämdes sjukvårdsbudgeten på ett landstingsmöte. Resurser tilldelades till de olika klinikerna efter behov. Det fanns en dialog mellan sjukvårdspolitiker och företrädare för de som arbetade i vården, och vårdbudgeten föregicks av förhandlingar där verksamhetsföreträdare hade möjlighet att framföra krav på förstärkning.

I början på 90-talet genomgick samhället en högervridning och de offentliga sjukhusen reformerades för att alltmer likna styrningen i det privata näringslivet, så kallad “New Public Management”.  I och med denna förändring kom landstingens sjukhuspersonal att förvandlas till “producenter” och dess vårdtagare till “kunder”. Patienterna och deras sjukdomar beskrivs i termer av koder och sjukhusen får betalt utifrån hur många koder vi kan producera.

Detta beställar- och utförarsystem inom offentlig vård föregick expansionen av den utbredda privata vården som finns i dag, men var en konsekvens och en nödvändig förutsättning för att den skulle kunna genomföras. Konsekvensen blir att vinstintresse och ekonomi ibland går före vårdbehov, och sjukvårdspersonalens uppgift att öka intäkter snarare än att vårda och det gäller även för oss i den icke-vinstdrivna vården. Om politikerna någonsin bestämmer sig för att lyssna till folket, det vill säga praktisera demokrati, och göra sig av med de privata vårdgivarna kommer det inte längre finnas något behov för detta människofrånvända ersättningssystem att leva kvar.

Hur man kodar och vad vårdgivare debiterar landstingen, det vill säga vad som räknas som läkarbesök eller vårdtillfälle öppnar upp för ett enormt fiffel vilket även fört med sig ett ökat behov av administrativ kontroll vilket ökar kostnaderna ytterligare.  

Privata sjukförsäkringar

Privatisering av sjukvård har även medfört en ökning av privata sjukförsäkringar. Än så länga är det endast privata vårdgivare som tar emot patienter med privata sjukförsäkringar. Hos privata vårdgivare går patienter med privata sjukförsäkringar före ”vanliga” patienter och är dessutom garanterade att behandlas av den läkare med högsta kompetens, till skillnad från en vanlig patient som behandlas av mig och andra ST-läkare under utbildning.

Inte sällan är besöken och behandlingarna onödiga och till för att tillfredsställa patienten och deras försäkringsbolag. Eftersom vårdpersonal är en begränsad resurs drabbas därför även vi i det offentliga av det vårdsvinn som privata sjukförsäkringar innebär. Många tror på myten om att den privata sektorn är mer effektiv och att den på så sätt avlastar den offentligt drivna vården. Men detta stämmer inte: UNDP kom 2016 ut med rapporten ”Is the Private Sector More Efficient”. En forskningsgenomgång med tydliga slutsatser: vinstdriven välfärd har klart lägre effektivitet. Ta exemplet USA; räknat per capita är USAs högt privatiserade sjukvård dubbelt så dyr jämfört med Sverige. I USA har dem skyhöga administrativa kostnader och hälsoutfallen är usla.   

Sist men allra värst: vårdplatsbrist

Egentligen råder det ingen brist på vare sig sjuksköterskor eller sängplatser, utan platsbrist och operationsköer beror på att sjuksköterskorna flyr landstingen. Men varför väljer sjuksköterskorna att lämna den offentliga sjukvården för den privata? Jo, för att de privata sjukhusen och bemanningsföretagen har möjlighet att betala sjuksköterskorna högre löner, just det som flertalet undersökningar visar att sjusköterskor prioriterar högst. Detta genom att de endast behandlar friskare patienter, fifflar med diagnoskoderna och ersättningssystemet, inte tar ansvar för egna komplikationer och betalar alla andra vårdyrken (förutom sjuksköterskor och läkare) lägre löner. Samtidigt får eller kan inte de offentliga arbetsgivarna konkurrera med det privata i kampen om sjuksköterskona. Samtidigt som politikerna sett till att bilda en marknad för sjuksköterskor så tillåts den offentliga sjukvården inte delta i denna marknad.

Ett talande exempel för detta är lönekartellerna i Stockholm 2016, där politikerna i Stockholms läns landsting rekommenderade ett lönestopp för att hindra personal att hoppa mellan tjänster i hopp om att höja sina löner. Effekten blev ju såklart att de flydde till det privata. Att sjuksköterskona försvinner leder till längre väntetider på akuten, operationsköer och överbeläggningar. I de värsta fall dör patienter för att vi inte kan ge dem den vård de behöver. Människor tror inte att sånt här kan hända i Sverige men för oss på vårdgolvet har detta blivit vardag. Platsbristen tvingar oss läkare till oetiska prioriteringar. Vidare har de offentliga sjukhusen kommit till att bli en föraktad arbetsplats där sjuksköterskor från bemanningspersonal blivit oundviklig del av vardagen.

Personal på mindre, privata inrättningar  känner paradoxalt nog ett större sammanhang och upplever en högre grad av inflytande, till skillnad från oss i landstinget. De landstingsdrivna sjukhusen är nämligen till följd av NPM hårt ansatta av parasiterande managementkonsulter och byråkrater med fanatisk tro på att vårdköerna och personalbristen går att mäta eller effektivisera bort. Som är offentliga institutioner borde landstings- och universitetssjukhus vara mer horisontella och demokratiska, men så är alltså inte fallet.  

Politikerna bär ansvaret för marknadiseringen av sjukvård och sjuksköterskornas flykt från de offentliga sjukhusen. Antingen väljer man att lyssna till folket och sätta stopp för den marknaden, eller så får man bita i det sura äpplet och helt enkelt betala det som krävs för att få tillbaka sjuksköterskorna till landstinget! Sammantaget riskerar detta att leda till att ännu fler sjukvårdsinrättningar privatiseras. När den offentliga vården misslyckas med att ge folket den vård de behöver får politikerna och företagen mandat att privatisera ännu mera.

Vi lever också i ett snabbt växande klassamhälle och sjukvården idag är ett slagfält där ojämlikheten tar sina värsta uttryck. Dagens sjukvårdspolitik fördjupar dessa orättvisor ytterligare. Min mardröm är att denna utveckling till slut ska tränga sig in på de universitets- och länssjukhusen, där jag som blivande kirurg ska tvingas behandla patienter olika beroende på deras bakgrund. Detta har redan blivit verklighet i många andra europeiska länder. Jag ser med avundsjuka ögon på hur gula västarna i Frankrike gjort eliten obekväm och tvingat fram eftergifter. Förändring är möjlig så länge tillräcklig många är tillräckligt sura. Upprop, namninsamlingar och sociala medier kan starta eldar men räcker inte för att tvinga politikerna till förändring. Gapet mellan väljarbas och politiker har aldrig varit så här stor som i den här frågan. Det är dags att lära oss av gula västarnas kamp. Tiden att agera är nu! 

Källor/vidare läsning:

http://gemensamvalfard.se/wp-content/uploads/2018/12/SeminariumSocForum2018GA%CC%8A.pdf

https://blogg.kommunal.se/utredare/2017/09/29/5931/

http://www.undp.org/content/dam/undp/library/capacity-development/English/Singapore%20Centre/GCPSE_Efficiency.pdf

https://www.riksrevisionen.se/download/18.78ae827d1605526e94b2fc81/1518435446126/RIR_2014_22_%20v%C3%A5rdval_Anpassad_2.pdf

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/lonekartell-driver-sjukskoterskor-pa-flykten

Kommentarer

  • Läkare 2019-02-21 16:27:48

    Stackars författare som har dessa vanföreställningar om den onda privata vården. Att han blandar ihop NPM och annat elände med privata vårdalternativ tyder på förblindat hat som leder till ett mkt märkligt och felaktigt resonemang. Tycker man borde kunna kräva mer än förblindad vänsterpropaganda av en krönikör.

  • Tobias Widar 2019-02-21 13:30:51

    Oj, starka åsikter som missar målet. NPM dök inte upp på 90- talet och var ingen högervridning. NPM var en reaktion på de problem man såg i den byråkratiska organisation som vi hade dessförinnan. I effektivitetsutredningen som kom på 70- talet såg man problemet med att det saknades incitament för ökad effektivitet så redan här började man ta de första stegen mot NPM. Förhoppningen var att ge det offentliga incitament för att faktisk producera mer och därmed korta vårdköer och göra vården mer tillgänglig. Det finns problem med NPM, men det var inte perfekt innan heller så jag tror nog att vi ska lära av historien och titta på hur vi kan förbättra styrsystemen istället för att romantisera det gamla. Det är inte heller så att företag är en samling onda människor som strävar efter att "fiffla". Min erfarenhet är att många företagare valt att starta ett omsorgsföretag för att göra skillnad. Vissa har dessutom jobbar offentligt innan och då var de inte mer godhjärtade än som privat

Nyheter från startsidan

Senaste numret av Dagens Medicin – här finns det digitalt

TIPSA REDAKTIONEN!

Har du nyhetstips? Mejla oss:

redaktionen@dagensmedicin.se

Eller ring tel: 08-409 320 40

Vill du publicera ett debattinlägg? Mejla debattredaktören på debatt@dagensmedicin.se

Nyhets- och redaktionschef:
Katarina Ekspong 072-252 14 80

Teamledare nyheter:
Jens Krey 070-735 16 61
Sara Heyman 073-558 66 71

Vill du tipsa oss krypterat och säkert? Klicka här! (Obs! Använd endast om nödvändigt. Pressmeddelanden och annat hänvisas till vanliga redaktionsmailen, se ovan.)

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Sök i vår databas!

Våra seminarier