Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Blogg


Hanna Brus blogg Publicerad 2015-01-26

Rätten att vara elöverkänslig

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.

Upplevd ”elallergi” eller ”elöverkänslighet” har den senaste veckan diskuterats flitigt i många medier, och då främst de drabbades rätt till statliga bidrag. Debattgnistan tändes av ett inslag i Smålandsnytt som tog upp de drygt 1,7 miljoner kronor som Elöverkänsligas förbund årligen får från Socialstyrelsen. Att förbundet sedan 1995 fått ekonomiskt stöd i egenskap av handikappförbund, trots att elöverkänslighet inte är en valid diagnos enligt Socialstyrelsen, beror på att bidraget grundas på antalet medlemmar, antalet lokalföreningar samt på en kombinerad definition av vad ett funktionshinder innebär:

Utgångspunkten för handikappolitiken är att funktionshinder inte ses som en egenskap hos individen utan betecknar brister i mötet mellan individens förutsättningar och miljön. Enligt Socialstyrelsen är funktionsnedsättning en "nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell förmåga" och funktionshinder är "begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen".” 

Personligen har jag inga problem med att företrädare för ”elöverkänsliga” får finansiellt stöd, problemet i det här fallet är själva bidragsutformningen och att begränsade resurser används på ett kontraproduktivt, rent ohälsofrämjande, sätt. Flera läkare och också Läkarförbundet har varnat för de signaler som bidraget i nuvarande form sänder ut. Samtliga kritiker (jag läst) har dock varit väldigt tydliga med att de elöverkänsligas lidande är reellt, men att det oriktiga orsakssambandet inte bör upprätthållas och framförallt inte av Socialstyrelsen eller landsting.  

Ett exempel på missriktade och också kostsamma insatser är så kallade elsaneringar, som genomförts på flera vårdinrättningar runtom i landet. På Norrlands universitetssjukhus har flera rum elsanerats efter påtryckningar från (center)politiskt håll, varav ett rum till dags dato aldrig använts. När Västerviks-Tidningen frågade varför det lokala sjukhuset valt att bekosta en elsanering fick man till svar att kravet kom från landstinget, närmare bestämt från Akko Karlsson (MP). På frågan om det är tillbörligt att politiker sätter sig över rådande kunskap (och därmed våra sjukvårdslagar) svarar Akko att:

”..forskningen fortfarande befinner sig i sin linda och att politiken ibland behöver sina ”frontrunners”.

Också centerpartisten Mattias Larsson verkar anse att naturvetenskapen går att ignorera i det här fallet, och argumenterar för ståndpunkten så här:

..om inte strålningen vore skadlig så skulle ju inte mikrovågsugnen fungera!

Med Larssons logik så borde det således vara farligt om ett löv landar på hjässan eftersom man kan dö om man får ett stort träd i skallen.

Ingen av de citerade politikernas förhållningssätt till vetenskaplig kunskap har någon bäring i vare sig miljöpartiets eller centerpartiets officiella partilinje i frågan. Men nämnda elsaneringar har onekligen politisk grund, inte vetenskaplig eller medicinsk.   

Det är givetvis mänskligt att vilja ge lidande människor vad de upplever sig behöva, frågan är om gärningen är en björntjänst eller inte. I det här fallet är det otvivelaktigt så. Att direkt eller indirekt cementera ”elallergi” som en realitet, innebär inte bara ett pådrivande av ohälsa och oro, det är också en respektlöshet gentemot psykisk ohälsa och dess följder. Tänk om sjukvården skulle sanktionera bantningsråd till anorektiker, plastikkirurgi för dysmorfofobiker eller tips på självstympande metoder till patienter med självskadebeteende –  för att det är vad patienten vill ha.

Dessutom, och inte att förglömma, understöds samtidigt en industri av ”elskyddande” och ofta väldigt dyra produkter. På en halvtimmes sökande har jag funnit allt från virvlat vatten och medaljonger till transformatorer, plastbrickor, textilier och ”skyddsänglar” som påstås skydda vid och mot elöverkänslighet. (Vill inte skicka trafik till dessa sidor så ni får googla själva).   

I veckan har också paralleller gjorts till trossamfund, ”livsval” och diskriminering. Är det en mänsklig rättighet att uppleva sig elöverkänslig? Möjligen är det just så att ”el-allergiker” förfäktar rätten att vara elkänslig, snarare än rätten att få adekvat hjälp med sitt lidande? För varför vill man så ihärdigt motsäga sig en rimlig psykosomatisk orsak, som dessutom i större utsträckning kan behandlas? Kanske är förklaringsmodellen inte fin nog? Egon Reiver, ordförande för Elöverkänsligas förening i Jönköpings län, uppvisar onekligen en okunnig och lite föraktfull inställning till psykisk ohälsa:

 ”Man kan inte vifta bort det och säga att det är psykiskt betingat eller liknande, det är inte klokt

 Det är dags för politiker och myndigheter att stå upp för lidande människor på riktigt och inte bara på ett sätt som är populistiskt och enkelt. Att fortsätta prata i termer av ovetenskapliga orsakssamband gynnar endast vidare ohälsa samt skammen, okunskapen och mytbildningen kring psykisk ohälsa. En god början vore att öronmärka Socialstyrelsens bidrag till insatser som främjar kunskap och hälsa, och inte motsatsen.  
Tack för ordet!

Kommentarer

  • Olle Kjellin 2015-03-10 05:39:35

    Henriks slutord i försvaret av "elöverkänslighet" är signifikativa: "Då skulle fler också inse att det är ett verkligt problem och inte ett psykiskt problem." ─ Är inte psykiska problem verkliga? Varför detta förakt för ett av kroppens viktigaste organ och dess sjukdomar? Är elöverkänsligheten kanske i själva verket ett uttryck för psykiatrifobi?

  • Sven 2015-02-19 00:32:01

    Varför diskuteras inte dessa studier? http://www.who.int/peh-emf/publications/reports/EHS_Proceedings_June2006.pdf

  • E Kafeman 2015-02-05 02:29:39

    Solveig skriver: "Personer som skadas neurologiskt av den skyhöga strålningen". Verkligheten är att inget sådant samband finns belagt. Det finns ingen som uppvisat neurologisk reaktion från t.ex. påslagen mobiltelefon vid blindtest. Inte en enda elallergiker har kunnat påvisas vid blindtest. Sjukdomen elallergi finns inte om det inte finns någon som insjuknat i detta. Sjukdomen i sej finns säkert i de flesta fall, men självdiagnostiserade orsaken är fantasier som ofta är uppbyggd kring dålig kunskap och upplevt stress av moderna företeelser. Det vore bättre att ge dessa pengarna till trafikskadades förening. Där är åtminstone orsak och verkan verklighetsbaserad och pengarna gynnar inte uppbyggandet av vanföreställningar. Solveig skriver att människan saknar "Biologisk anpassning till bakgrundsstrålning" för ett specifikt frekvensområde av EM-strålning vilket är dilettanteri. Ta hennes "skyhöga" 6700 µW/m2 vilket också kan skrivas som 0,0067 W/m2 vilket är en bråkdel av vårat verklig behov. Dygns-medelvärdet för EM-strålning är mer än 100W/m2 för totala jordytan, vilket ger oss nuvarande klimat. Huvudsakligen är det solen som står för denna netto-instrålning. Solen strålar iofs med högre frekvenser än de frekvenser mobilstrålning arbetar inom, frekvenser där absorptionsförmågan är större för mänsklig vävnad. I andra änden av frekvens-skalan finns t.ex. kortvågsradio (<30 MHz) som rätt obehindrat passerar genom kroppen utan att vare sej uppta eller avge energi. Frekvenser för mobiltelefoni är 30-100 ggr högre i frekvens än kortvåg och solens huvudsakliga instrålning ligger ännu 100.000 gånger högre i frekvens. Vid solutbrott kan även solen avge avsevärda mängder energi nedåt kortvåg, men det sker så sällan att det saknar betydelse. Specifikt för huvuddelen av solens EM-frekvensområde, som normalt kan ta sej ner till jorden har vi utvecklat känsliga receptorer (ögon) medans, förutom uppvärmningseffekten pga av absorberade energin, inte har några andra frekvens-selektiva receptorer för varken lägre eller högre frekvenser. För att vi ska kunna registrera hud-uppvärmning från radiosändare behöver sändarenergin vara i nivå med, eller högre än den allmänna instrålningen på 100 W/m2. Det innebär att man vid blindtest hyggligt enkelt kan avgöra på 1 meters håll när en glödlampa på 500 Watt tänds, genom att registrera förhöjd värmeinstrålning utöver den ordinarie instrålningen men redan när lampans effekt sänkts till 50 Watt, blir det i svårt att skilja lampans marginella effekt från den totala instrålningen. Samma effekt-nivåer gäller oavsett frekvens. Lampan valdes som jämförelseobjekt då det är enkelt att relatera till och ha en uppfattning om effektnivån. En mobiltelefons sändareffekt beror på avståndet till basstationen. Som mest sänder telefonen med 2 Watt toppeffekt, men medel sändareffekt är vanligen 0,02 Watt under pågående samtal. Håller man telefonen tätt intill kropp eller huvud absorberas ungefär hälften av denna effekten. Telefonens huvudsakliga värmestrålning under pågående samtal är pga av att belysningen av displayen är tänd. Den effekten kan uppgå till 1-5 Watt beroende på displaytyp. 6700 µW/m2 eller en 10.000-del av vad som kan registreras kroppsligt bland övrig instrålning är den radio-frekventa strålningsnivå påstås uppmätts i större städer. Betrakta nivån som "skyhögt" får nog falla på okunskap om vårat behov av värmeinstrålning och är möjligen ytterligare ett bevis på vanföreställningar som gärna sprids av företrädare för bevarandet av elallergi som begrepp. Uttryck som "osakligt, osmakligt och okunnigt" som ersättning för lite mer respektfull saklighet är typiskt för dess företrädare som vill sprida okunskap och vanföreställningar utan hänsyn till faktiska förhållandena. Kanske kan man reducera denna företeelsen, okunniga troll, genom att reducera deras eventuella ekonomiska intressen av att kvarhålla en grupp människor i en felaktig diagnostisering.

  • Solveig Silverin 2015-02-03 21:13:45

    Personer som skadas neurologiskt av den skyhöga strålningen från mobilmasterna, är det största hotet mot mobilindustrin och behöver lobbyister för att tysta ner deras miljöfarliga verksamhet. Jag tycker uppriktigt synd om Hanna Brus eftersom hon så säkert tror att den höga mikrovågsstrålningen inte skadar henne. SSM:s mätningar av den artificiella mikrovågsstrålningen från mobiltelefonins basstationer sommaren 2013. Visar en abnorm ökning sedan 1990-talet (Ref SSM) jämfört med naturlig bakgrundsstrålning 0,000 000 5 µW/m2 (dagtid) som vi är biologiskt anpassad till. Landsbygden: 230 µW/m2, ökning med 2,3 miljarder Mindre tätorter: 1500 µW/m2, ökning med 15 miljarder Storstäder: 6700 µW/m2, ökning med 67 miljarder Det kan vara på sin plats att jämföra mobilindustrin med asbest: "Ny dokumentation understryker ytterligare hur industrin bl a försenade identifieringen av risker genom att stoppa publiceringen av rapporter om asbestens cancerframkallande effekter. Om EUs föreslagna kemikalielagstiftning genomförs kommer behovet av medicinsk och toxikologisk expertis att öka betydligt inom industrin. Detta och fallet asbest aktualiserar vikten av att det finns oberoende experter vid starka, självständiga och stabila offentliga institutioner" Det handlar enbart om pengar. Om folk dör av industrins miljöfarliga verksamhet är industrin fullständigt likgiltiga för, även likgiltig för Hanna Brus liv. Hanna Brus får dock representerar dagens journalistik som inte har något att tillföra massmedia. Osakligt, osmakligt och okunnigt. Läs hela artikeln om asbest som kan jämföras med mobilstrålningens styrning av myndigheterna idag och industrins tillrättalagda forskning. http://www.lakartidningen.se/OldPdfFiles/2004/28377.pdf

  • Micke 2015-02-02 14:26:28

    Jordnötsallergi går, till skillnad från "elallergi", att påvisa i dubbelblinda studier.

  • Daniel 2015-02-01 21:48:36

    @ Ann-Marie Lidmark Du har givetvis rätt det du säger, vi vet inte allt. Men allergiers förklaringsmekanismer är tydligt kartlagda. Även innan dess allergier var förstådda kunde man se tydliga somatiska reaktioner precis som vid infektioner av mikroorganismer. Det är möjligt att elallergi finns men den samlade kunskapen vi har idag talar starkt emot ett samband mellan symtombild och elektromagnetiska fält. Att bekräfta elallergi genom att slänga sig med fakta om frekvenser och forskarnamn från andra länder är att förstärka en eventuell vanföreställning. Om det finns elallergi borde man kunna framkalla detta enkelt via exponeringstest med placebogrupp. Som jag har förstått det så har detta gjorts och talat emot ett eventuellt samband mellan elektromagnetiska fält och symtombilden. Om du nu vill övertyga oss andra så kom med studier och inte fysikaliska fakta om el. Tack.

  • Ann-Marie Lidmark 2015-02-01 18:45:18

    Märkligt att högutbildade personer så tvärsäkert kan säga att elöverkänslighet inte finns. Kunskaper om kroppens funktioner är inte helt klarlagda. Mycket av de snabba reaktionerna tycks delvis gå via hoppande elektroner. Hjärnans funktions styrs av elektriskt laddade fält mellan 0,3 och 30 Hz. Det är inte helt otänkbart att elektricitet eller elektromagnetiska fält påverkar kroppens elektriska system. Det är i alla fall svårt att tro att det inte alls är så. För övrigt har Lena Hillert själv funnit påverkan av mobiltelefoner och andra forskare har funnit påverkan på cellnivå bland annat på kalciumbalans och calcitonin. För mig som zoofysiolog är det troligt att elektromagnetiska fält påverkar kroppen både hos djur och människor, Men det är också troligt att alla inte påverkas lika kraftigt och del kanske inte alls märker av det. Med allergier är det likadant - alla är inte jordnötsallergiker samtidigt som en del kan dö av att bara andas in några molekyler. Det behövs inte bara forskning inom området för att utröna mekanismerna bakom effekten av elektromagnetiska fält det behövs också en större ödmjukhet från vårdens sida. Det är alltför mycket vi inte har kunskaper om idag och tvärsäkra påståenden åt ena eller andra hållet är inte bra. Däremot ska den som upplever problem tas på största allvar.

  • Vårdcentral 2015-01-31 10:57:25

    Genom att undvika el, dra sig undan, "åtgärda" osv så sprids sjukdomen och förstärks, blir långvarig, kronisk. Självklart bör man lära sig att leva i miljöer där el finns.

  • Staffan Skobe 2015-01-30 15:49:38

    Tack för ett klokt och konstruktivt inlägg. Att fortsätta att stödja "trossamfund" som elöverkänsligas förening är inte värdigt ett upplyst samhälle 2015. Sjukvård skall syssla med behandling och inte underbygga felaktiga uppfattningar som inte finner stöd i vetenskap.

  • Daniel 2015-01-29 23:00:24

    Henrik be din vän söka sjukvård och visa sin fysiska reaktion på elektromagnetiska strålningen. Då blir det bevisat. Annars sluta sprida lögner som vidare förstärker vanföreställningar hos folk som säkert läser här.

  • Henrik 2015-01-28 17:31:58

    Vissa av de symtom elöverkänsliga uppvisar är allt annat än typiska psykosomatiska symtom. En man jag känner tappade håret och fick rosacia på den sida av huvudet som var vänt mot datorn. När han flyttade datorn till andra sidan hände samma sak på andra sidan. En kvinna blev röd i halva ansiktet, den del som var vänd mot lysröret i taket. Vissa elöverkänsliga får blåmärken och inre blödningar. Detta är inte typiska psykosomatiska symtom. I Frankrike har prof Dominique Belpommes funnit att elöverkänsliga har ett reducerat blodflöde i hjärnan, upp till 10 gånger mer histamin i blodet, markörer som tyder på ett läckage i blod-hjärnbarriären, mm. I Österrike har Läkarförbundet tagit fram diagnoskriterier och behandlingskriterier för elöverkänslighet. Det handlar om att undvika strålning och tillföra vitaminer och mineraler. Detta är något som elöverkänsliga har vetat länge. http://www.vagbrytaren.org/Guideline%20%20AG-EMF.pdf Enligt Socialstyrelsen anser sig sig ca 300 000 personer lida av elektromagnetiska fält. Är det verkligen troligt att alla dess personer skulle lida av vanföreställningar om att just strålning skulle vara farligt och därmed få symtom? Varför har de inte vanföreställningar om annat också? Region Skåne frågade invånarna i Skåne om de reagerade på lysrör, mobiler, mobilmaster, högspänningsledare, datorer, mm. 16% svarade att de gjorde det. Det skulle betyda att ca 1,4 miljoner svenskar har vanföreställningar. Är det verkligen troligt? I så fall har vi en masspsykos utan like. Jag har träffat många elöverkänsliga och ofta har jag sett att de reagerar på saker de inte haft en chans att se. Jag önskar bara att fler fick följa deras liv på nära håll. Då skulle fler också inse att det är ett verkligt problem och inte ett psykiskt problem.

  • Student 2015-01-28 13:29:28

    Hanna Brus sätter här fingret på den ömma punkten att det i själva verket handlar om människor som medvetet eller undermedvetet gör allt för att slippa acceptera att de lider av psykisk ohälsa. För alla med grundläggande kunskaper i psykiatri är det uppenbart att så kallad elöverkänslighet är psykosomatisk och att det i de allra flesta fall handlar om somatisering eller någon typ av betingad ångest. En alternativ förklaring skulle kunna vara ett syndrom liknande fibromyalgi, men oavsett vilket så är orsaken till besvären endogen och inte exogen. Miljörelaterad somatisering har funnits i över hundra år där alltifrån telegrafnycklar och skrivmaskiner till amalgam och bildskärmar fått skulden för synnerligen diffusa och svårverifierade psykiska och kroppsliga besvär. Personligen tror jag att det stora problemet är statusskillnaden mellan somatisk ohälsa och psykisk ohälsa som gör att de som upplever sig elöverkänsliga med näbbar och klor vill tillskriva sina problem en miljöfaktor. Därigenom slipper den sjuke, medvetet eller omedvetet, det stigma som associeras med psykisk sjukdom samtidigt som krav kan ställas på omgivningen att mer eller mindre spela med och ytterligare förstärka det sjuka beteendet. Det handlar om ofta mycket tragiska fall, men samhället hjälper inte dessa olyckliga genom att populistiskt och relativistiskt spela med i vanföreställningar, utan genom att vänligt men bestämt försöka uppnå sjukdomsinsikt och sedan erbjuda rätt hjälp.

Nyheter från startsidan

Senaste numret av Dagens Medicin – här finns det digitalt

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

TIPSA REDAKTIONEN!

Har du nyhetstips? Hör av dig:

redaktionen@dagensmedicin.se
Tel: 08-409 320 40

Nyhets- och redaktionschef:
Katarina Ekspong 072-252 14 80

Teamledare nyheter:
Jens Krey 070-735 16 61
Sara Heyman 073-558 66 71

Sök i vår databas!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Våra seminarier

Våra utbildningar