Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Blogg


Hanna Brus blogg Publicerad2016-09-07

Hur dålig är den ”dåliga hållningen” egentligen?

De flesta människor har säkerligen någon gång tänkt på den egna kroppshållningen, och troligen har majoriteten av oss blivit uppfordrade att sträcka på oss x antal gånger under livet. Det pratas om ”gamnackar”, det varnas för ”paddnackar”, kronisk ryggvärk, skulderproblematik, ”dålig syresättning” med mera, med mera.  Gör man en sökning på ”dålig hållning” så är det långt ifrån brist på produkter, tjänster och råd kring hur den försåtliga dåliga hållningen skall förbättras – givetvis med en rad hälsovinster som följd. Det verkar också vara en lättsåld ”sanning”.

Men hur dålig är den så kallade dåliga hållningen egentligen? Och hur bra är den ”korrekta hållningen”? (Avser då inte i träningssammanhang). För att svara på den frågan så måste den dåliga hållningen först definieras, och jag har inte lyckats hitta någon universell sådan. Så väljer en ur högen som jag tycker är lite bättre: 

poor posture is an unnecessary and problematic pattern of physical responses to postural challenges. Sitting for hours with your knees tucked sharply under your chair is a classic example

Det finns otvivelaktigt problem som kan vara relaterade till kroppens position och då framförallt över tid. Exemplet ovan är ett sådant. Det finns också mer eller mindre fördelaktiga positioner ur ett biomekaniskt perspektiv för kroppen att befinna sig i, vi blir starkare, svagare, får bättre/sämre balans, beroende på vinklar och positioner, och strukturer belastas olika i olika lägen - något som kan vara viktigt att beakta framförallt om det redan finns existerande skador eller besvär. Jag vill dock fokusera på den friska individen.  

Jag får relativt ofta höra att patienter fått rådet att hållningsträna, bland annat för att slippa värk, inte överanstränga ”fel andningsmuskler” och inte minst för att ”öka syresättningen”. Något som också verkar vara en mer eller mindre allmän uppfattning, alltså att hållningen kan påverka syresättningen av kroppens celler. På engelskspråkiga Wikipedia står det:

There are numerous risks associated with poor posture. Poor posture can impede the ability of the lungs to expand.[1] Posture, when correct, helps to increases one's ability to breathe, and allows muscles to work at optimum capacity. When slumped over, the lungs have less room to contract and inflate, therefore, decreasing its capacity to obtain the maximum amount of oxygen needed.”

För att bringa klarhet i allt detta hade jag behövt ha lite mer fritid och när det gäller den specifika frågan om syresättning och ”andningsträning” så får det bli en annan text. Har dock hittills inte kunnat understödja att det, hos en frisk individ, finns någon som helst ”syresättningsvinst” i endast hållningen.

Jag har heller inte lyckas finna något vetenskapligt stöd för tesen att ”dålig hållning” i sig är förknippad med någon specifik ohälsa - med ett undantag: äldre personer. De fall jag funnit där en ”dålig hållning” tros vara relevant hos yngre individer så handlar det främst om psykosociala faktorer, alltså hur vi mår, känner oss och uppfattas av andra beroende på hur vi för oss i rummet. Det finns också forskning som indikerar att när ryggens kurvatur uppskattas av olika yrkesgrupper så bedöms den väldigt olika, och lika dåligt.

Men spelar det någon stor roll egentligen, det kan väl i vilket fall inte vara dåligt att ge råd för en bättre hållning?

Är inte så säker på det, för det första är hållningsmönster något som är väldigt svårt att ändra på, och det är därtill något som kan upplevas väldigt privat och genant att få påpekanden kring. Vilket i förlängningen kan bli väldigt negativt om en förändring misslyckas, och det kan också sätta igång en rad av osunda tankar kring den egna kroppen. Något som ter sig extremt onödigt om det inte finns en klar bevisad nytta. I stället kan fokus förslagsvis ligga på vardagsmotion, variation i arbetsmoment, träning och det allmänna måendet? Och med detta kanske eventuell hållningsproblematik löser sig på köpet, om det nu är relevant. För det är troligen mer relevant hur länge vi befinner oss i en och samma position, snarare än i vilken.  

För att konkretisera och sammanfatta: Vi bör röra på oss, motionera dagligen, träna minst två gånger i veckan, variera oss och använda vårt sunda förnuft. Mår man ändock dåligt specifikt av sin hållning – ja då kanske det är värt att lägga möda på mer hållningsspecifika åtgärder.

Men tills vidare lägger jag den ”dåliga hållningen” i samma kategori som exempelvis ”benlängdskillnad”, närmare bestämt där man av olika anledningar patologiserar och överdriver diverse ”obalanser” som inte alls ska patologiseras.  

Tack för ordet!

 

Länkar med referenser:

Outdated pain theories

Does posture correction matter?

 

 

 

Kommentarer

Nyheter från startsidan

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Senaste numret av Dagens Medicin – här finns det digitalt

Sök i vår databas!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Våra seminarier