Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Blogg


Hanna Brus blogg Publicerad2016-11-28

”Alla behandlingar kan fungera för precis allting – det är just det som är problemet”

Det är snart sex år sedan jag erbjöds möjligheten att blogga här på Dagens Medicin, något jag är extremt tacksam och stolt över.  Utan den här plattformen hade jag med all säkerhet gått miste om flertalet lärdomar, möten och erfarenheter. Men det har också kostat på. Det är långt ifrån enkelt att vara en kunskaps- och evidensvurmande icke-akademiker, icke-man, och dessutom legitimerad inom en yrkeskår som, åtminstone till delar, fortfarande inte frigjort sig från alla pseudovetenskapliga rötter.

Men oavsett vem du är, så är det ett tungrott arbete att försöka väcka nyfikenhet i frågor som vetenskap, självkritik, fakta och forskning.  Dels för att det är svåra och krävande ämnen i sig, men framförallt för att väldigt många hellre lyssnar till önsketänkande, förenklingar, villfarelser och uppfattningar som passar den egna världsbilden. Således gynnas oftare den som har ett populistiskt säljande och genomborrande budskap och mer sällan den som försöker hålla sig till god ton, sans och fakta.  Det innebär givetvis inte att det ena alltid utesluter det andra.   

Trots, eller kanske på grund av detta, tänkte jag försöka sammanfatta och förhoppningsvis tydliggöra mina tankar kring kunskap, evidens, vetenskap, alternativmedicin och pseudovetenskap. En slags jubileums-text om man så vill. Håll till godo.    

  • Vetenskap är ingen trosföreställning eller religion. Det är en samling systematiska metoder för att nå ny kunskap, befästa kunskap, utveckla existerande kunskap och utmana gårdagens kunskap. Mycket av det vi tar för givet i vår vardag är ett resultat av att människor slitit väldigt hårt med just detta.
  • Att det finns en hel del som inte går att förklara vetenskapligt eller att det inte finns evidens för alla behandlingar i sjukvården är inte en ursäkt för att inte läsa på om den evidens som faktiskt finns.
  • Sjukvårdspersonal skall arbeta efter ”vetenskap och beprövad erfarenhet”, varav det sistnämnda inte är att beakta som ett carte blanche för den enskildes övertygelser. Det bör fortfarande finnas en vetenskaplig rimlighet bakom alla åtgärder som ges till våra patienter.  
  • Det är oerhört lätt att fastna i egna bias och rutiner, vi föredrar de

    ”sanningar” som passar oss själva och att förändra ett invant mönster är krävande. Säg att jag tjänar mitt levebröd genom kirurgi, akupunktur eller manipulationsbehandlingar, då kan det vara vettigt med extra självkritik just inom dessa områden. Finns det kanske (obekväm) kunskap som jag borde ta till mig? Som legitimerad vårdpersonal är jag dessutom skyldig att uppdatera min kunskap.

  • Att evidens saknas för en metod betyder absolut inte att den inte kan fungera för den enskilde. Tvärtom kan precis allt fungera för allt. Det är dock INTE samma sak som evidens, och heller inte samma sak som en specifik effekt. Det är således inget revolutionerande i att många människor upplever sig hjälpta av alternativa behandlingar, det är snarare helt förväntat.
  • Det är just därför vetenskapen behövs. Exempelvis för att ta reda på vad som fungerar (mycket) bättre än vilken åtgärd som helst. Skulle staten bekosta allt som människor upplever sig må bra av så skulle det kosta miljarders miljarder.
  • Evidens betyder inte att något är ”bevisat” utan avser om något är beforskat eller inte, och om effekt kunnat påvisas. När det gäller alternativmedicin är metoderna oftast beforskade utan att effekt kunnat påvisas, alternativt saknas välgjorda studier.
  • Med plausibilitet avses om något är ett rimligt antagande. Det är ett rimligt antagande att om jag hoppar från fyra våningar så kommer jag slå i backen och göra mig illa, jag kan till och med avlida. Detta baserar jag på kunskap kring bland annat gravitation och trauman mot kroppen. Att exempelvis homeopati inte kan ha en specifik effekt är ett rimligt antagande baserat på kunskap inom kemi, fysik, fysiologi och patofysiologi.
  • Att studier kan visa på effekt hos en metod som totalt saknar rimlighet, exempelvis homeopati eller akupunktur, betyder inte att teorierna som metoden grundar sig på är vetenskapligt bevisade – det betyder att vetenskapen måste söka svar någonstans där det är rimligt att finna det. Vanligtvis handlar det om dåligt utformade studier, och görs tillräckligt många studier så kommer man också få napp till slut.
  • Det går mycket väl att förklara effekterna av alla alternativa metoder, både positiva och negativa, på ett kunskapsbaserat sätt. Ospecifika effekter är dessutom ett relativt nytt forskningsfält. Med ospecifika effekter och placebo samt nocebo avses när effekter inte specifikt kan kopplas till metoden i sig, utan till ritualen, beröringen, förväntan, etcetera. Effekter som absolut inte skall underskattas, men heller inte överskattas. 
  • Varje trosuppfattning och varje upplevelse är givetvis hundra procent sann för den enskilde och det kan inget ändra på. Antalet ”troende” eller upplevelser, så kallade anekdoter, har heller inget med evidens att göra. Inte heller hur länge en metod existerat.
  • Det finns inget konstigt eller förklenande i att människor söker sig till alla enkla lösningar och svar som finns inom ”hälsoindustrin”. Skönhet och hälsa är områden där hoppet om effekt, bot eller lindring räcker långväga. Vilket tyvärr också utnyttjas.
  • Jag har aldrig någonsin propagerat för att förbjuda alternativa metoder eller några trosföreställningar överhuvudtaget. Jag skulle däremot önska att konsumentlagstiftningen krävde att det ska vara så tydligt som möjligt för konsumenten vad det är hen faktiskt köper och att det inte finns någon evidens bakom. Detta för att minimera risken för missförstånd och att någon far illa. Till exempel innebär alternativa behandlingar vanligen en medföljande förklaringsmodell, inte sällan någon typ av ”diagnostik” och diverse råd i tillägg till själva behandlingen. Sammantaget kan detta få konsumenten att tro att förklaringsmodellerna är baserade på hur kroppen faktiskt fungerar, att ”diagnoserna” är verkliga och att det finns reella skäl till oro.  I värsta fall kan en alltför stor tilltro till alternativa idéer få katastrofala följder.
  • Ett föredömligt och färskt exempel på konsumentsäkerhet i frågan kommer från USA, där man fortsättningsvis kommer kräva att homeopatiska preparat säljs med en etikett där det tydligt statueras att preparatet inte har någon (specifik) effekt.
  • Ett ”holistiskt” synsätt, att se till helheten, är inte ekvivalent med att söka sig utanför kunskapen. Tvärtom så kräver en god helhetssyn på sjukdom och ohälsa en bred kompetens och så lite påhitt som möjligt. Uttrycket har tyvärr kidnappats av den alternativa industrin, möjligen till viss del på grund av att sjukvården ofta underpresterar gällande detta.
  • Finns det ingen vits alls med att forska på alternativa metoder, tänk om vi kan hjälpa fler människor? Alla som använder dessa metoder kan väl inte ha fel? Vetenskapen vet ju inte ”allt”? Självklart kan vi lära av alternativa metoder, men eftersom det inte finns obegränsat med resurser så går det inte att forska på allt, (med skattepengar). Och när det finns så oändligt många kunskapsbaserade områden som behöver utvecklas, så känns magi och orimliga teorier oerhört sekundärt. Däremot anser jag att det finns ett stort värde i att forska på ospecifika effekter och placebo och hur vården kan bli bättre på att nyttja dessa mycket reella funktioner. Utan att vilseleda patienterna.
  • Att ifrågasätta alternativa metoder, hitte-på och lurendrejeri har inget med sjukvårdens tillkortakommanden att göra och betyder inte att sjukvården alltid är vetenskaplig, evidensbaserad eller ens bra. Absolut inte. Det går dock alldeles utmärkt att ha två tankar i huvudet samtidigt och ifrågasätta pseudovetenskap och samtidigt se sjukvårdens utmaningar. Och att försöka lösa sjukvårdens problem med alternativmedicin är som att lösa flygsäkerhetsproblem med flygande mattor. För att använda en uttjatad liknelse.  
  • Detsamma kan sägas om forskning, det går utmärkt att ifrågasätta fusk och oegentligheter och samtidigt ifrågasätta pseudovetenskap.
  • Att vara intresserad av vetenskaplig kunskap och därigenom vilja hjälpa människor kräver mycket. Det är ett ändlöst arbete, ett ständigt ifrågasättande och ett ständigt jagande efter mera, nyare och bättre kunskap. Något som vissa meningsmotståndare menar är att vara elak, ”oöppen” eller att gå någon annans ärenden och därigenom missgynna patienterna. Ett oärligt och lågt sätt att argumentera på. Lika lite som jag tänker anta att alla alternativa utövare medvetet vill luras, lika lite vill jag att meningsmotståndare ska anta att en kunskapskärlek betyder något annat än just det.

Jag vill slutligen framföra ett ödmjukt och stort tack till Dagens Medicin, alla läsare och för all konstruktiv kritik och all uppmuntran – utan er hade min skrivarglöd troligtvis slocknat för länge sedan.

Tack för ordet! 

Kommentarer

  • Maria 2016-12-22 20:07:28

    Välskrivet! Tack och God Jul!

  • Leg sjukgymnast 2016-11-28 12:22:44

    Jag gillar dig Hanna! Tack!

Nyheter från startsidan

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Senaste numret av Dagens Medicin – här finns det digitalt

Sök i vår databas!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Våra seminarier