Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Blogg


Hanna Brus blogg Publicerad 2017-02-03

Myter och tveksamma påståenden kring ryggsmärta

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.

Ett tacksamt klick- och läsbete är proklameringar av typen ”så botar du din ryggsmärta”. Tacksamt i den meningen att drygt 85 procent av jordens befolkning har drabbats av ryggsmärta i någon form, någon gång, och runt 10 procent tros ha ryggbesvär vid varje given tidpunkt. Vidare är det tacksamt att påskina att det finns klara svar på vad ryggsmärta beror på då sjukvården väldigt sällan kan konkludera genes/orsak. Diagnostiken är oftast inriktad på att utesluta allvarligare skador och sjukdomar. I övrigt vet ingen exakt vad det är som händer vid så kallad benign och okomplicerad ryggsmärta men det mesta talar för att det är multifaktoriellt och att det inte finns någon "huvudbov" strukturmässigt.

De goda nyheterna är att det är väldigt ovanligt att ryggsmärta beror på något farligt och ett ”ryggskott” går oftast över eller är betydligt bättre inom två till fyra veckor. Därmed inte sagt att det inte kan vara bedrövligt jobbigt eller att det inte finns patienter med långvariga och svåra ryggsmärtor.

Det är således inte konstigt att det finns en stor ”ryggmarknad” och en uppsjö av behandlare, förklaringsmodeller och produkter som utlovar bot och bättring. Att många patienter med smärta överlag, inkluderat ryggsmärtor, upplever ett bristande bemötande i sjukvården bäddar dessutom för att människor söker svar och hjälp någon annanstans.

Har varken tid eller speciellt stor lust att läsa alla så-botar-du-artiklar som flimrar förbi här och där, men läser tillräckligt många för att veta att de ”gamla hederliga” myterna kring ryggen och ryggsmärta fortfarande är lika aktuella. Har adresserat ämnet flera gånger tidigare, men tänkte ta ett nytt och samlat grepp efter att ha inspirerats av en artikel med titeln ”10 myths about back pain and how to cope when it strikes” som cirkulerat i sociala medier. Läs gärna den också.

Vill nämna att jag är plågsamt väl medveten om hur förbenat ont en rygg kan göra och är också väl bekant med rädslan över att besvären ska återkomma. Med det sagt, här kommer min egen tio-i-topp-lista med myter och tveksamma påståenden kring ryggbesvär:

# 1

På ohotad förstaplats kommer den envisa föreställningen om kotor, diskar, facettleder, unkovertebralleder, bäckenleder och revbensleder som ”låser sig”, ”hoppar snett”, ”glider snett” eller på annat sätt hamnar i någon position som är ofördelaktig och som måste behandlas med vissa manuella tekniker.

Nej, nej, nej och åter nej. Det finns absolut ingen evidens för låsnings- eller instabilitetsteorierna. Ryggen är dessutom långt ifrån så skör som dessa myter gör gällande. Dess förespråkare är till majoriteten manuella terapeuter som tjänar pengar på föreställningen, visst bias kan således föreligga.

Ja, manuella metoder kan ge kortvarig lindring, men det beror absolut inte på att strukturer har hoppat hit eller dit, glidit tillbaka eller tryckts loss på något sätt. Även om det kan kännas så. Det finns andra, plausibla, förklaringsmodeller. Det finns heller ingen evidens för att manuella behandlingsmetoder är (mer) effektiva vid ryggbesvär. Därmed inte sagt att det inte finns något värde överhuvudtaget i manuella metoder.
(Det finns sjukdomar, skador och syndrom som kan ge upphov till instabilitet och felställningar i ryggraden – dessa är potentiellt allvarliga tillstånd som inte ska förväxlas med ovan nämnda påhitt.)

# 2

”Om jag bara får en magnetkameraundersökning så kommer det synas vad som är fel”.

Nej. Bilddiagnostik av ryggsmärta handlar främst om att utesluta maligniteter, kotkompressioner, frakturer, svårare skador och vissa sjukdomar, i övrigt finns ingen anledning att skicka patienter på MRT-undersökningar. Vi vet i dag att det är oerhört svårt att korrelera bilddiagnostiska fynd med patientens faktiska besvär. Patienter utan ryggsmärta kan ha diskbuktningar, diskbråck, diskgenerationer, facettledshypertrofi, pålagringar och artrosförändringar och patienter med förlamande smärta kan helt sakna fynd. Nämnda fynd har ökad förekomst med ökad ålder - ryggsmärta är dock lika vanligt i alla åldrar, något som ytterligare talar för fyndens kliniska insignifikans.

Det finns istället en risk att de fynd som noteras endast oroar patienten och förstärker de besvär som finns.

# 3

Det går att ”känna på ryggen vad som är fel”.

Nej. Det går i stort sett aldrig att endast använda palpation för att utesluta eller ställa en diagnos när det gäller ryggsmärta. Det går med andra ord inte att endast trycka, klämma och känna på ryggen och konkludera något av det, och definitivt inte gällande strukturer såsom leder och diskar som ligger förhållandevis djupt. Att det går att avgöra enskilda segments rörlighet (ledkomplexet mellan två kotor) genom palpation är heller inte rimligt, och ingen tillförlitlighet har kunnat påvisas i studier gällande rörelsepalpation av ryggen. Och även om vi, för sakens skull, utgår från att det är möjligt att ”känna” minskad eller ökad rörlighet på vissa ställen i ryggraden så är frågan om det är kliniskt avgörande eller ens relevant. Påstår någon något dylikt så törs jag lova att den personen inte kan speciellt mycket om varken ryggen eller klinisk diagnostik.

Generellt är palpation ett väldigt trubbigt instrument utan god reliabilitet, med en stor risk för egna bias, och när det gäller ryggen är det oerhört svårt att tillgodogöra sig information kring annat än ytliga fynd samt skillnader i ömhet och känsel. Absolut en pusselbit, men en pusselbit som inte ska överskattas.

# 4

Ryggbesvär beror ofta på svaga magmuskler och en ”dålig bålstabilitet”.
Nej, det finns faktiskt viss forskning som snarare antyder att för mycket så kallad ”core-träning” kan vara en nackdel för personer med ryggsmärta. Det finns heller ingen evidens för att någon specifik träning är särskilt mycket bättre än någon annan. Det som främst verkar ha betydelse är frekvens och duration, samt att träningen utförs rörelsemässigt naturligt.
Så sammanfattningsvis bör träningen vara regelbunden, gärna över trettio minuter, inte upplevas obehaglig och inte vara för lätt. Men det är helt klart bra ATT träna.

# 5

Ryggsmärta skall vilas bort.

Absolut inte. Så snart det är möjligt, bör man röra på sig i den mån det är möjligt. Och sjukvården bör givetvis hjälpa till och ge råd när det behövs.

# 6

Ryggsmärta kan ha sin grund i en ”dålig hållning” eller diverse "snedbelastningar".

Nej, det finns ingen evidens för det. Läs gärna mitt tidigare inlägg ”Hur dålig är den ”dåliga hållningen” egentligen”. Sammanfattningsvis kan påpekanden om en påstått dålig hållning snarare få patienter att fokusera på fel och onödiga ting, som dessutom kan bidra till sämre självkänsla. Istället bör råd ges kring träning i allmänhet samt hur man kan undvika monotoni, då det verkar vara betydligt mer relevant hur länge vi befinner oss i en position snarare än i vilken. Vi "snedbelastar" därtill på olika sätt hela tiden, och kroppen klarar det alldeles utmärkt.

# 7

Svår smärta betyder att något är trasigt.

Nej, det behöver inte vara så. I dag vet vi att smärtsystemet kan piskas upp av allt från dålig sömn, till oro, till hur vi trivs på jobbet. Därtill kan nervsystemet minnas en tidigare skada/obehaglig upplevelse och därmed genljuda med samma höga smärtsvar vid till exempel en viss rörelse trots att en eventuell skada är läkt sedan länge. Den insikten och kunskapen gör tyvärr inte att smärtan upplevs mindre i stunden, men det kan hjälpa oss att hantera besvären på längre sikt.

# 8

Finns det inga behandlingar som fungerar bättre för (okomplicerad och benign) ryggsmärta?

Nja. När det gäller smärta kan i princip allting fungera för stunden, då smärta är ett oerhört responsivt symtom för distraktion, beröring, förväntan etcetera. Ur det kortsiktiga perspektivet är alla behandlingar nästan lika bra, eller lika dåliga. (Avser då inte alternativa behandlingar som totalt saknar plausibilitet, såsom akupunktur, behandling av ”subluxationer” eller akupressur). De råd och åtgärder som i dagsläget är relativt vedertagna är receptfria analgetika, avlastande positioner, att undvika tunga lyft i vridmoment och framförallt återgång till arbete och rörelse så snart det är möjligt. Om smärtan är svår kan vissa receptbelagda läkemedel vara adekvata.

Andra råd och behandlingar som är vanliga är TENS, manuella metoder, nålbehandlingar, kyla, värme, lumbalstöd – samtliga utan klar evidens.
Evidensmässigt är det betydligt lättare att peka ut vad som är mycket sämre: opioidbaserade läkemedel (annat än kortvarigt), långvarig vila och kirurgi, där överstiger riskerna vida nyttan i de flesta fall.

Däremot är det, på grund av det som nämnts i tidigare punkter, viktigt att smärtan möts med ett samlat grepp och med god information. Alltid.

# 9

Ryggkirurgi är framtidens svar på många ryggbesvär.

Ryggkirurgi såsom fusionskirurgi eller diskbråcksoperationer är långt i från den quick-fix som många tror och evidensen (visad nytta) är låg för ryggbesvär utan klar nervrots- eller ryggmärgspåverkan och symtom i extremiteter. Kirurgi innebär därtill risker som inte finns vid åtgärder såsom träningsråd och beteendeterapier.

# 10

Ryggbesvär blir oftast kroniska om de varar längre än en viss tid.
För det första är epitetet ”kronisk” generellt ofördelaktigt när det gäller smärta och för det andra stämmer det inte. Det finns inget per se som säger att ryggsmärtor inte kan förbättras, tvärtom!

Avslutningsvis ska det sägas, vilket aldrig kan påpekas nog, att all smärta är individuell och ingen kan tala om för dig eller mig hur vår smärta känns eller inte.

Tack för ordet!

Kommentarer

  • Christer Nyberg 2017-02-04 00:15:04

    Hanna tar förtjänstfullt kål på en del myter om vad som rimligen inte gör ont i en rygg – vilket alltfler studier också bekräftar (Richard Deyo et. al 2014 – 31 studier MRI ländrygg – asymtomatiska individer) T.ex är ortopedins teser om ”diskdegeneration” – men även diskbråck – synliga spinala stenoser, facettledsartroser sannolikt i allt oväsentliga fynd på MRbilden utan direkt orsakssamband – i alla fall inte till kroniska problem.. Bort med all försökskirurgi Notera också att vi nästan alltid talar Ländrygg – 90% - och då talar om den svagaste länken i ryggen – där kronikerna får mängder av ryggskott. Engelsk forskning visar att fortfarande 1.9 miljoner senare har människan problem att gå på två ben. Evolutionen är inte klar. Ryggens S.kurva tycks inte vara så imponerande som bygge och färdig att ta emot påfrestningen att vingla omkring på 2 ben. Det handlar om balans/koordination - och svag länk Ländrygg. Därmed faller myten om den starka ryggen.enl Hannas källor,

  • Daniel Pantelic, leg. kiropraktor 2017-02-03 08:27:40

    Bra skrivet Hanna!! Men nr 10 blir tyvärr en förenkling där man missar poängen med påståendet. Har du värk över en lång tid kan du drabbas av både ogynnsamt beteende och rörelsemönster samt ökar risken för centralisering av smärtan. Påståendet att ökad duration av smärtepisod riskerar att bli ett kroniskt problem är inte fel. Exempelvis menar jag tillståendet då smärta som kvarvarar långt efter att "skadan" är utläkt. Men som du säger, det går oftast göra mycket för patienter med smärta i rörelseapparaten.

Nyheter från startsidan

Senaste numret av Dagens Medicin – här finns det digitalt

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

TIPSA REDAKTIONEN!

Har du nyhetstips? Mejla oss:

redaktionen@dagensmedicin.se

Eller ring tel: 08-409 320 40

Nyhets- och redaktionschef:
Katarina Ekspong 072-252 14 80

Teamledare nyheter:
Jens Krey 070-735 16 61
Sara Heyman 073-558 66 71

Vill du tipsa oss krypterat och säkert? Klicka här!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Sök i vår databas!

Våra seminarier