Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Blogg


Hanna Brus blogg Publicerad 2018-03-25

Våga prata om en resursbegränsad hälso- och sjukvård i den politiska debatten

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.

Inte minst i valtider brukar det dyka upp ett antal nya (slag)ord för att beskriva hälso- och sjukvårdens utmaningar och hur den kan förbättras. Var finns behovet av de stora satsningarna? Tja, var finns de inte? Plattformsord såsom ”patientcentrerad” och ”behovsstyrd” känner många igen. Men vad skulle en icke patientcentrerad- eller bohovsstyrd vård vara? Och finns det något egentligt deduktivt värde i att argumentera för en ”god vård”? Vilka skulle motargumenten vara?

Det finns dock, och kommer troligen alltid finnas, bättre och sämre vård – ur en massa olika perspektiv och synsätt. Frågan är om debatterna, utvecklingen och lösningsförslagen skulle bli mer ändamålsenliga med utgångspunkt i en ”sämre vård”? Missförstå mig rätt, en patientsäker, medmänsklig, evidensbaserad, kompetent, standardiserad och jämlik vård som målriktning och vision är en sak - hur realiteten ser ut en annan, och hur problem och eventuella lösningar förmedlas via våra makthavare, en tredje.  Inte sällan ges intryck av att det finns en hyfsat utstakad åtgärdsväg till ”den bästa vården för medborgarna”, en chimär i mångt och mycket.

Vad skulle hända, säg under ett valår, om debattklimatet tilläts vara mer utopiavklätt?

Varför exempelvis inte prata om en ”resursbegränsad” vård, en fundamental utgångspunkt att ta avstamp i, oavsett vem som pratar om den. En resursbegränsad vård, eller för all del ”riskcentrerad” för att spetsa till det ytterligare, som rimligen inte kommer kunna leverera på alla sätt, på alla nivåer, för alla patienter, vid alla tidpunkter.  Eller är det politiskt självmord att direkt erkänna de begränsade förutsättningar som sjukvården har, och i stället prata om hur vi kan få högsta möjliga utdelning av det vi faktiskt har att spela med?  

Tänker att väljarna är väl medvetna om att det finns ett slags outtalat samhällskontrakt, eller dilemma, där resurserna till sjukvården är ändliga och måste fördelas. Men skulle detta faktum accepteras lättare om det gick att tala klarspråk i större utsträckning?

Kanske är det diskrepansen mellan verkligheten och löftena som upprör oss mest, inte verkligheten i sig.   

Tack för ordet!

 

 

 

  

Kommentarer

Nyheter från startsidan

Senaste numret av Dagens Medicin – här finns det digitalt

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

TIPSA REDAKTIONEN!

Har du nyhetstips? Mejla oss:

redaktionen@dagensmedicin.se

Eller ring tel: 08-409 320 40

Nyhets- och redaktionschef:
Katarina Ekspong 072-252 14 80

Teamledare nyheter:
Jens Krey 070-735 16 61
Sara Heyman 073-558 66 71

Vill du tipsa oss krypterat och säkert? Klicka här!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Sök i vår databas!