Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Blogg


Hanna Brus blogg Publicerad 2019-06-30

”KAV-utredningen” snubblar på mållinjen

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.

Regeringen tillsatte 2017 en utredning för att se över regleringen av så kallad alternativ- och komplementär vård. Initialt var syftet att se över om även psykiska sjukdomar skulle inkluderas bland de sjukdomar som ”kvacksalverilagen” förbjuder alternativa utövare att befatta sig med, men uppdraget utökades efterhand till att se över regleringen som helhet.     

Och under sommaren 2019 kom slutbetänkandet. Utredaren Kjell Asplund säger så här om utredningen:

I utredningen har vi försökt balansera säkerhetskraven mot att människor ska ha möjlighet att göra egna välinformerade val av vård. Vi vill stärka patientsäkerheten utan att överreglera.”

Betänkandena i sin helhet finns att läsa här. (Finns alltså inget lagförslag än.)

Bland annat rekommenderas följande:

  • Ett generellt förbud mot att utreda och behandla allvarlig sjukdom, inklusive psykisk sjukdom. Men, ”symtomlindrande åtgärder ska vara tillåtna”.
  • Ett generellt förbud mot att utreda och behandla sjukdomar relaterade till graviditet. Men, ”symtomlindrande åtgärder ska vara tillåtna”.
  • Ett generellt förbud mot att utreda och behandla sjukdomar hos barn under femton års ålder, oavsett allvarlighetsgrad. Men, ”symtomlindrande åtgärder ska vara tillåtna”.
  • En separat lag ska utformas för området. I dagsläget ligger olika delar insprängda i konsumentlagen och patientsäkerhetslagen.
  • En adekvat metodgång ska utformas för att bedöma vilka alternativa metoder som eventuellt borde integreras i hälso- och sjukvården.
  • Straffbestämmelserna som finns i patientsäkerhetslagen ska överföras till den nya lagen väsentligen oförändrade. Det ska dock i den nya lagen ingå en bestämmelse om straffansvar för den som inte bara uppsåtligen orsakar skada eller fara för skada, utan även för den som av oaktsamhet orsakar detsamma. Bristande kunskap eller erfarenhet ska inte befria från ansvar.

Utredningen som helhet är väldigt bra och den belyser branschen och eventuella problem och risker från många olika håll. Den har också tagit god hänsyn till att alla metoder kan ha ospecifika effekter på upplevelsen av hälsa, vilka absolut inte ska underskattas. Det vill säga, det är inget konstigt att väldigt många människor upplever effekter av väldigt mycket. 

Har dock två större invändningar:  

  1. Uppfattar det som att man eftersträvar stringens och patientsäkerhet i rekommendationerna avseende generella förbud, vilket givetvis är bra. Men det är också där jag tycker utredningen snubblar ordentligt. Lika lite rimlighet som det finns i att alternativa utövare kan utreda och behandla ”allvarlig sjukdom”, lika lite rimlighet finns det i att alternativa utövare kan utreda och behandla NÅGOT tillstånd. Varför inte vara just stringent och tillåta symtomlindrande behandling vid alla tillstånd, men tillika förbjuda att man utreder och behandlar något tillstånd. Nu skiljer man på olika tillstånd och sjukdomar på ett förvillande sätt. Och riskerna med alternativa metoder torde till stora delar ligga i risken för missförstånd, och man bör från lagstiftande sida göra så mycket som det bara är möjligt för att det ska vara så tydligt som möjligt vad den alternativa utövaren rimligen kan tänkas åstadkomma, och att sjukvården bör vara den enda instansen avseende utredning och specifik behandling när det kommer till ohälsa av något slag. Punkt.

 

  1. Min andra invändning är avseende förslaget om en metodgång för att värdera huruvida en (populär) alternativ metod bör integreras i sjukvården.

Först och främst finns redan en välbeprövad metod, och det är den vetenskapliga. Det finns ingen anledning till att använda någon annan. Att den vetenskapliga metoden möjligen inte passar alternativa utövare, eftersom den inte genererar önskade resultat, kan inte anses vara ett vettigt motargument. Tvärtom.

Det andra är att de positiva effekter som kan uppnås via alternativa metoder, från yoga, massage och andra manuella metoder, till homeopati och reiki, går väldigt väl att korreleras till beröring, fysisk aktivitet, tid, information och ett gott bemötande – om vi använder oss av en rimlig vetenskaplig förklaringsmodell. Dessa delar är den kunskapsbaserade vården allt annat än bra på. Men att försöka integrera dessa via någon alternativ metod känns oerhört bakvänt. Ge istället sjukvården bättre möjligheter och incitament att förbättra sig i dessa avseenden. Ett gott omhändertagande måste inte omges av påhitt, det går alldeles utmärkt att kombinera ett gott omhändertagande och vetenskapligt framtagen kunskap, det ger dessutom bäst chans till ett lyckat resultat. Att indirekt eller direkt påstå något annat ger bara luft åt föreställningen att sjukvården inte ”ser till helheten”.

Att blanda äpplen och päron när man ska försöka vara tydlig är inte lyckat, och jag tror man gör gott i att väldigt tydligt hålla isär alternativa metoder och sjukvård överlag.   

Tack för ordet!

Kommentarer

  • Kjell Asplund 2019-07-04 10:17:35

    Hanna Brus (HB) invänder mot de villkor vi i utredningen om komplementär och alternativ medicin (KAM) föreslår ska gälla för att metoder med bakgrund i KAM ska kunna tas upp i hälso- och sjukvården (det HB kallar ”metodgång”). Citat ur utredningen: ”Vi föreslår att KAM-metoder inte ska ha något eget spår utan införas enligt samma modell för kunskapsstyrning som tillämpas för andra metoder som är aktuella att införas i hälso- och sjukvården.” Vi talar om att introduktionen av nya metoder ska vara ursprungsneutral. Så långt jag kan utläsa av bloggen är det precis vad HB också tycker. Kjell Asplund Särskild utredare, KAM-utredningen

  • Kjell Asplund 2019-07-04 10:15:10

    Vi har i utredningen om komplementär och alternativ medicin (KAM) föreslagit att det ska vara förbjudet för KAM-utövare av att behandla tre särskilt skyddsvärda grupper: barn under 15 år, gravida och de med allvarliga sjukdomar. Det innebär en rejäl skärpning jämfört med vad som gäller idag (åldersgräns 8 år, förbud som bara gäller cancer, diabetes och epilepsi). Hanna Brus finner vårt förslag otillräckligt: ”… sjukvården bör vara den enda instansen avseende utredning och specifik behandling när det kommer till ohälsa av något slag. Punkt.” Ett totalförbud mot att utreda och behandla sjukdom, detta oavsett sjukdomens svårighetsgrad, skulle knappast ha en rimlig chans att accepteras av regering och riksdag. Hela vårt förslag till en modernisering av lagstiftningen med ökad säkerhet för särskilt skyddsvärda grupper skulle riskera att falla. När våra förslag nu går ut på remiss, får det visa sig om vår pragmatiska ansats varit riktig eller inte. Kjell Asplund

Nyheter från startsidan

Senaste numret av Dagens Medicin – här finns det digitalt

TIPSA REDAKTIONEN!

Har du nyhetstips? Mejla oss:

redaktionen@dagensmedicin.se

Eller ring tel: 08-409 320 40

Vill du publicera ett debattinlägg? Mejla debattredaktören på debatt@dagensmedicin.se

Nyhets- och redaktionschef:
Katarina Ekspong 072-252 14 80

Teamledare nyheter:
Jens Krey 070-735 16 61
Sara Heyman 073-558 66 71

Vill du tipsa oss krypterat och säkert? Klicka här! (Obs! Använd endast om nödvändigt. Pressmeddelanden och annat hänvisas till vanliga redaktionsmailen, se ovan.)

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Sök i vår databas!

Våra seminarier