Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Blogg


Hanna Justads blogg Publicerad 2018-02-13

Då ska vi bara lösa det praktiska

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.

Det finns vissa saker man aldrig glömmer. Första kärleken (MacGyver), första utandssemestern (stekande sol och värmeutslag) eller det första egna boendet (13 m2 studentrum med handfat i en garderob).

Som apotekare glömmer jag aldrig när jag stötte på mitt första LRP. LRP står för läkemedelsrelaterat problem och definieras som en händelse eller omständighet som rör en patients användning av läkemedel och som gjort, eller skulle kunna göra, att patienten inte får avsedd nytta av sitt läkemedel.

Det var en äldre, mycket trevlig, herre som vi kan kalla Harry. Harry hade letat sig in till det apotek som jag jobbade på under sommarloven under apotekarutbildningen. Han hade fått förskrivet Alvedon suppositorier, men trots att han tog dem som han skulle fick han ingen effekt, snarare hade han faktiskt ännu mer ont än innan. En kontroll av ordinationen avslöjade ingenting utan allting såg ytterst korrekt ut. ”1 stolpiller 4 gånger dagligen”. Försiktigt frågade jag Harry om han förstod att det inte var tabletter som skulle sväljas, utan stolpiller som skulle föras upp i ändtarmen. Självklart, svarade han, med den trubbiga änden först! Återigen helt korrekt.

Enda problemet var att Harry inte tog bort metallfoliet runt stolpillret innan han förde in detta, vilket naturligtvis medförde att stolpillret inte kunde lösas upp och att han dessutom var tvungen att dra ut det igen efter 4-6 timmar när det var dags att sätta in ett nytt.  

Nu kan man ju tänka att stackars Harry var ett undantag som inte förstod hur han skulle använda sitt läkemedel. Det gjorde åtminstone jag när jag förklarade att man var tvungen att avlägsna foliet innan suppositoriet skulle föras in, men efter några år på apotek och inom vården står det klart att det inte bara är Harry som inte får i sig sitt läkemedel på rätt sätt (eller rättare sagt över huvud taget).

Svenskarnas följsamhet till sin läkemedelsbehandling har aldrig varit speciellt bra, den har legat stadigt på ungefär 50 % ganska länge. De flesta som inte tar sitt läkemedel korrekt gör det avsiktligt, men det finns också en del som helt enkelt inte kan hantera sitt läkemedel på grund av olika anledningar. Det finns studier som visar att patienter upplever flera praktiska problem med sina läkemedel, såsom att öppna förpackningar och komma åt innehållet eller svårigheter att få i sig tabletter på grund av till exempel storlek och textur. Andelen patienter som upplever problem med sin medicin ökar också med åldern, eftersom man får nedsatt fysisk, sensorisk och mental förmåga. Nedan följer ett antal andra praktiska LRP jag stött på under åren.

  • Patient som la sina dispergerbara antidepressiva tabletter i kokhett vatten för att hon inte tyckte att de löstes upp ordentligt annars. Upplevde inte att hon hade någon effekt av behandlingen. Patient hade inga problem med att svälja vanliga tabletter men hade uppfattat som så att hon var tvungen att lösa upp de dispergerbara tabletterna och inte kunde svälja dem rakt av.
  • Patient vars alendronattablett fastnade i halsen trots att han satt upp och intog mycket vatten samtidigt. Alendronat är irriterande för slemhinnorna i halsen och kan orsaka skador på matstrupen om tabletten skulle fastna där. Tabletten patienten hade fått drogs senare tillbaka av företaget och gjordes om till en mindre storlek.
  • Patient fick inte upp locket till sina kortisontabletter utan apotekspersonalen fick öppna burken. Hon förklarade att hon inte satte på locket igen utan burken fick stå utan lock i badrummet. Betametasontabletter är fuktkänsliga och riskerar att förstöras om de inte förvaras torrt. Byte från burk till tryckförpackning gjordes då patienten klarade av att hantera dessa.
  • Patient som använde naglarna och ibland en kniv för att få upp tabletter ur tryckförpackningen. Hade skurit sig ett antal gånger på kniven och hade fått jack i naglarna av tryckförpackningen. Sjuksköterskor slutade att lämna kartor utan delade tabletterna i dosett till patienten i stället.

 

Det är inte bara patienter som drabbas av praktiska LRP utan även vårdpersonal, till exempel sjuksköterskor som delar läkemedel till patienten och farmaceuter på dosapotek, upplever problem. Delar man läkemedel till ett tiotal patienter på samma gång är det enormt frustrerande om tryckförpackningarna är så hårda att man måste ta i för kung och fosterland innan man får ut tabletterna. På vår enhet tog vi för några år sen beslut att undvika att beställa hem vissa oxikodontabletter då dessa var så jobbiga att trycka ut ur blisterkartorna att personalen fick ont i fingrarna. Tabletterna var dessutom väldigt sköra så när man väl fick ut dem var det ungefär 50 % chans att de smulades sönder och fick kasseras. Går man in i ett läkemedelsrum ser man nästan direkt vilka läkemedelsförpackningar det är som orsakar bekymmer för sjuksköterskorna eftersom de ofta står halvt sönderrivna på hyllorna (förpackningarna alltså, inte sjuksköterskorna).

Praktiska problem med medicinering hamnar ofta i skymundan av större problem som polyfarmaci, biverkningar och interaktioner. Detta är på flera sätt synd eftersom det är ett område där man skulle kunna fånga upp många LRP och dessutom åtgärda många av dem relativt lätt. Kanske är det så att de praktiska problemen runt läkemedlen ofta ses som ointressanta och rentav som gnäll från patienternas sida ibland. Men vad händer när patienten använder sitt läkemedel så fel som Harry eller sväljer tabletter med blistret på? Utebliven effekt absolut, men också risk för skador på inre organ. Patienter som råkat förstöra sina betametasontabletter kanske får otillräcklig effekt vid en allergisk reaktion medan patienter som tar sina antidepressiva fel kan gå runt med en obehandlad depression. Tänker man några steg till inser man rätt snabbt att konsekvenserna kan bli väldigt allvarliga. Läkemedel utgör en stor del av sjukvården och vi har en uppsjö av välbeprövade och effektiva behandlingar, men för att de ska fungera måste de användas på rätt sätt. Den totala kostnaden för läkemedel är ungefär 35 miljarder per år och kostnaden för felanvändning av läkemedel motsvarar minst 10 miljoner kronor årligen.

Så vad kan man göra åt praktiska LRP? Personligen tror jag att man måste börja prata om det och som vårdpersonal vara medveten om att det är ett problem som kan inträffa. Huvudfokus ska såklart inte ligga på vad patienten tycker om utformningen av läkemedelsförpackningen, men ett snabbt ”Går det bra att hantera förpackningen?” kanske man hinner med. Upplever patienten svårigheter så kan man hjälpa denna att ta kontakt med företaget som tillverkar medicinen för att påtala problemet. Förhoppningsvis kan då företaget åtgärda detta. Jag skulle också önskat se lite mer hjälpmedel på apoteken än de traditionella tablettdelarna och krossarna, även om dessa naturligtvis är toppen och absolut att föredra framför en kniv.

Det finns en stor mängd hjälpmedel på nätet som jag gärna hade sett ta plats i apotekshyllorna, till exempel förpackningsöppnare, burköppnare och förstoringsglas för de som ser dåligt och har svårt att skilja sina tabletter åt. Framför allt tror jag att vårdpersonal måste ta även praktiska LRP på allvar och kanske bli mer kreativa för att individanpassa läkemedelsbehandlingen till patienten.

Kommentarer

Nyheter från startsidan

Senaste numret av Dagens Medicin – här finns det digitalt

TIPSA REDAKTIONEN!

Har du nyhetstips? Hör av dig:

redaktionen@dagensmedicin.se
Tel: 08-409 320 40

Nyhets- och redaktionschef:
Katarina Ekspong 072-252 14 80

Teamledare nyheter:
Jens Krey 070-735 16 61
Sara Heyman 073-558 66 71

Klicka här för att tipsa krypterat och säkert!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Sök i vår databas!

Våra seminarier

Våra utbildningar