Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • E-tidning
  • Lediga jobb
  • Logga in

Blogg


Mats Reimers blogg Publicerad2012-07-18

Osaklig diskriminering av skalbaggar inom Uppsalas genusvetenskap

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.

Som sammanboende med inte bara fru och barn, utan också två gula labradorer, två marsvin, fiskar i dammen och ett antal höns är jag förstås intresserad av förhållandet mellan människa och djur (det handlar hemma hos oss mest om mat). Vid Uppsala universitet finns inom genusforskningens Centre of Excellence en grupp som studerar relationer mellan människor och andra djur. Skälen för att studera djuriskheten med genusforskningens glasögon torde vara självskrivna.

"Genom genusmedvetna studier har insikter uppnåtts om att den norm som dominerar i samhället är heterosexuell, vit, västerländsk, funktionell, medelålders och medelklass, vilket skapar marginalisering genom kategorier som homosexuell, svart, orientalisk, handikappad, gammal, ung och/eller arbetarklass. Men, tills nyligen har frågan om djurens position som den lägre stående "andre" blivit föremål för mycket litet uppmärksamhet. Djur har av tradition exkluderats från feministisk politik och teori".

"De ansatser som ändå har funnits att inkludera djur inom genusforskningen har ökat anmärkningsvärt de senaste åren, med infallsvinklar såsom feministisk (omsorgs)etik, ekofeminism, feministiska vetenskapsstudier, materialistisk feminism, feministisk fenomenologi och posthumanistisk feminism. Detta innebär att det numera finns ett antal olika ingångar till att förstå relationen mellan människor och djur i feministiska termer, och vi hävdar i denna ansökan att sådana studier har mycket att erbjuda feministisk teori som fält. Därför vill vi undersöka hur djur är aktiva i definitionen av socialt signifikanta kategorier, normer och förväntningar."

Som jag förstår det vill man genom att brett studera relationen mellan Homo sapiens och andra arter kasta ljus på hur dominansstrukterer fungerar även inom vår egen art. Forskargruppen The HumAnimal group beskriver det så här på sin hemsida: "different axes of oppression meet – intersect – and influence each other in specific, context dependent ways. In line with current trends, we view the connections between human-animal relations and other forms of power relations as intersectional, rather than analogous. Situated at the Centre for gender research, feminist and gender perspectives on human-animal relations obviously apply. Furthermore, post-colonial (or critical race theoretical), class, ageism-sensitive and queer perspectives are also brought in to the analysis when applicable." (Ett exempel på hur HBTQ-perspektiv kan berika området är utställningen Rainbow Animals .)

"Humans and other animals are culturally constructed by and through each other, making it for example impossible to speak of humanness without notions of what animality is. ... A common thread among our different research projects is that human-animal relations are used as a tool, or rather an entrance, to highlight and challenge common notion of, for example, suffering, sex, sexuality, language, the human/animal – nature/culture divide, post-humanism and other sociological and philosophical concepts."

Men när jag tar del av den forskning som bedrivs slås jag av hur fördomsfullt däggdjurscentrerad gruppens beforskande verkar vara (flugfiske och fåglar är någon gång med på ett hörn). Man säger sig ha som mål att göra antropocentrismen synlig, men tycks inte märka bjälken i sitt eget öga: mammaliocentrism. Varför detta ensidiga fokus på Homo sapiens och andra Mammalia? Låt mig kort ta upp några exempel på detta från deras utgivna skrifter.

Jacob Bull, som tidigare forskat om flugfiskets maskulinitet och hur fiskar "embody the material and imaginative aspects of waterscapes", har senare (sitt efternamn troget) analyserat "The Masculinities of Livestock Farming". Det är från hans ansökan till Vetenskapsrådet de två första citaten i denna bloggtext hämtats. Bull har trots sin bakgrund i problematiserande av fisk ändå en slagsida åt däggdjuren.

I introduktionen till i en antologi om djur i rörelse skriver han bland annat att "Direction, velocity and how various power relations converge to enable or prevent movement, therefore are fundamental to understandings of humanimal encounters ... they are active, moving creatures which we expect to move, and which we expect to move in particular ways. A cat stalks in a feline manner, a pig trots, falcons dive and whales breech." De exemplen om presenteras här är tre däggdjur och en (maskulin) rovfågel, trots att djurriket domineras av Arthropoda medan Chordata (med sina förhållandevis få ryggradsdjur) bara är en liten minoritet av levande (och utdöda) arter.

Av texterna i Essays on direction, velocity and agency in humanimal encounters är det bara en som handlar om amfibier (den giftiga agapaddan som introducerats i Australien), och ingen handlar om exempelvis insekter, blötdjur eller bakterier. Var är bönsyrsan? Var är fästingen? Var är malariamyggan och plasmodierna? (Om gud har skapat alla djur på jorden så var han väldigt intresserad av skalbaggar...)

Ett kapitel handlar om mjölkproduktion och "takes a vitalist perspective on the flows of milk, to discuss how flows of milk can be considered as containing flows of "cowness"... the disordering effect of milk, as it flows through and across the boundaries of urban-rural, nature-culture, sustaining-threatening, pure-tainted, homogenous and manifold, to challenge the various conceptions of health, anxiety and (animal)proximity within the modernist systems of production and consumption."

En text i antologin, av Per Redmalm från Örebro Universitet, behandlar ett specifikt djur, Tinkerbell, och dess matte: "the Chihuahua is both an extension of Paris Hilton and extends Paris, the movement of the animal emphasises the way that the animal exists in a multitude of different categories ... think with movement, to recognise the way that Chihuahuas disrupt, transcend, and are contained by, the various categories and processes humans create for them; the way that their movements and ours (as humans) combine, respond and refuse each other, as we attempt to communicate or ignore one another."

En annan bok från samma grupp heter Undisciplined Animals: Invitations to Animal Studies, redigerad av Pär Segerdahl. Han konstaterar hur spretigt detta nya forskningsfält är, men "Certain academic coherence is created through the institution of new journals, such as Anthrozoos and Society and Animals, ... and also through tracing significant animal tracks in the work of well-known thinkers like Friedrich Nietzsche and Jacques Derrida."

"We are thus not simply "deconstructing" human representations of animals, but collect reminders of how animals, as we can know and affect each other, have their own forms of life, interlaced with the human ones. Examined more closely, animals become undisciplined in that they begin to disturb how we habitually draw lines between "them" and "us," not only as academics. ... Can we continue to talk about "humans" and "animals" as if there were two separate categories?"

Även denna bok har en kraftig slagsida åt däggdjur. Talande apor, dresserade hundar, knölvalar och ännu en gång flugfiske. Möjligen kan man se ett tecken till att erkänna en större del av djurriket i introduktionen till David Redmalms text In-Your-Face Ethics: Phenomenology of the Face and Social Psychological Animal Studies. Här problematiseras vad som utspelas när Homo sapiens möter andra djurs blickar, och argumenteras för att handlingen att se på varandra är ett socialt möte även över artgränsen.

Men Segerdahl påminner oss om att inte alla djur har ögon: "Not all animals have what we recognize as faces, and to these animals the notion of "meeting the eyes of another" rarely is applicable. These animals may spend their lives in another medium than the airy one of human existence: in soil, or in water. Nonetheless, hum-animal contact zones arise even here; not only across species borders, but also across media, such as air and water."

I samma bok diskuterar Helena Pedersen från Malmö högskola kring djur och undervisning, och hennes kapitel utmynnar i ett för mig något skrämmande perspektiv, att jag skulle behöva ta ansvar inte bara för mina barns utbildning utan också för djurens. Pedersen citerar Robert Helsep: "Purchasers of educable non-human beings would have to keep in mind that their primary aim is to help those various entities to become severally inclined to make, freely and rationally, decisions on the basis of a beneficial way of existence. Different entities likely would need to acquire different beneficial ways of being, and they probably would need to be taught by different methods."

Jag får erkänna att jag inte tänker utbilda svartmyrorna och bananflugorna i köket, jag försöker utrota dem. Och jag tycker att detta pretentiösa akademiserande av olika djur som metaforer gott kan betecknas som kejsarens nya päls (eller som en diskurs i ett elfenbensstall).

Det skrämmer mig att detta är genusvetenskaplig forskning Uppsala universitet betecknar som "holding internationally high standard with the potential to become top-quality" och man har nyligen fått 6 miljoner av Vetenskapsrådet för att studera "Att bli "människa": genusteori och djur i en mer-än-mänsklig värld". Totalt delade Vetenskapsrådet ut 67 miljoner för genusforskning den kommande 5-års-perioden. Då vore det väl inte mer än rätt att matematikern Tanja Bergkvist får beviljat sin forskningsansökan för att studera Identitetsskapande processer i flerdimensionell analys.

"Tidigare forskning inom det tvärvetenskapliga området genusvetenskap-astrologi-matematiska modeller har visat att studenter som går på det kombinerade programmet är förvirrade avseende tillämpningen av vektorer som fallossymboler i det n-dimensionella rummet kopplat till den kritiska maskulinitetsforskningen och många vet inte hur de ska konkretisera genuskunskapen med matematiska metoder."

Hon skriver vidare "Det är viktigt att undersöka vilka manlighetspositioner som skapas, normaliseras och förkroppsligas i skilda vektorrum med förtryckande matematiska normer utan att för den skull göra avkall på planeternas positioner, och framförallt att i konkreta räkneuppgifter undersöka vilket genus ens egen kropp antar när läraren gång på gång punkterar verkligheten med sina hemska räkneexempel. Och Butlers heterosexuella matris problematiseras inte ens i kurslitteraturen och inte heller den inverkan vektorn som en förtäckt fallossymbol har på studenterna, eller hur vektorprodukt, skalärprodukt och andra produkter av sekler av manligt förtryck förvränger studenternas verklighetsuppfattning."

Heja Tanja, jag tror du skulle kunna riva av en Sokal Hoax vilken dag som helst.

Kommentarer

  • Bengt 2012-08-06 07:40:00

    Genus"vetenskap".. Vår tids fatilarkalkyl! ;-) Eller vad håller de egentligen på med för tokerier på det allmännas bekostnad?

  • Mats Reimer 2012-07-20 19:05:00

    Nä Sten, nån ordning får det ändå vara. Linné hade fel i en hel del, och kunde inte ens bestämma sig för vad han skulle vara professor i. Och han trodde att svalorna övervintrade på havets botten. Men jag kan tänka mig att inkludera slemsvamparna bland djuren, trollsmör och de andra myxomyceterna rör ändå på sig.

  • Sten Kula 2012-07-19 21:36:00

    Själv kan jag bli lite upprörd över uteslutandet av stenar och träd i detta sammanhang. Redan Linne inkluderade ju stenar i det levandes värld. LIte slapp i din argumentation Mats är du som inte fick med detta.

Nyheter från startsidan

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Senaste numret av Dagens Medicin – här finns det digitalt

Sök i vår databas!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Våra utbildningar