Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Blogg


Mats Reimers blogg Publicerad 2015-11-16

TV-tips: Dokument inifrån om ideologisk splittring inom BUP

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.

Evin Rubar har åter levererat ett intressant granskande program, denna gång om barnpsykiatrin. Det är väl värt att se förra veckans Dokument inifrån #181: Vem kan hjälpa mitt barn? Två mammor och en tonårstjej får berätta om sina initialt negativa upplevelser av den vård de fått på Bup. Varken den lilla flickan med autism eller skolpojken med Asperger fick någon utredning eller adekvat hjälp förrän efter lång tid. För en terapeut som enbart jobbar med familjeterapi blir gärna alla problem till relationsproblem, och något vidare diagnostiskt resonemang förs därför inte. Är ens enda verktyg en hammare behandlas alla problem som en spik.

Det finns förstås många inom Bup Stockholm med stor kompetens om autism, men som ordföranden i Autism- och Aspergerförbundet skriver på Dagens Samhälle blir vården ett lotteri när olika Bup-enheter har helt olika vårdideologi. Denna bild bekräftas i programmet av tre personer som jobbar, eller har jobbat, inom Bup Stockholm: professor Sven Bölte samt specialistläkarna Sven Román och Hamid Ardalan.

Alla tre verkar de frustrerade över att det finns medarbetare inom Bup som vägrar ta till sig nyare kunskap om diagnostik och psykoterapi. Motståndet handlar om att förneka betydelsen av neuropsykiatriska funktionshinder och en klockarkärlek till familjeterapi och psykodynamisk terapi. Och så har det sett ut även här på landets framsida där det under en tid närmast var en vallgrav mellan professor Gillberg och (delar av) Bup . Bup-chefen Paula Liljeberg menar tvärtom att man kommit långt i att evidensbasera diagnostik och behandling inom Bup Stockholm, men två intervjuade terapeuter verkar motsäga henne.

Fanny Marell jobbar numera som privat familjeterapeut, men har ganska nyligen arbetat inom Bup. I programmet menar hon att neuropsykiatriska funktionshinder inte skall ses som någon ”biologiskt medfödd svaghet”. Hon talar hellre om ”psykiskt trassel” än om diagnoser. Marell är ordförande i Föreningen för familje- och systemorienterad terapi i Stockholm, och har på föreningens hemsida lagt ut en kommentar om sin medverkan i Dokument inifrån. Hon hade velat nyansera och komplettera intervjun, inte minst för att journalisten från början sagt att programmet skulle handla om New Public Management inom psykiatrin. Är det sant förstår jag om Fanny Marell tycker att programmakarna varit oärliga. Men hon har inte tagit tillbaka sitt förnekande av diagnosen autism.

Psykologen Anna Norlén är verksamhetschef för Ericastiftelsen som bedriver skattefinansierad barnterapi åt Bup. I programmet visar hon de berömda sandlådorna där barnens byggande med lekmaterial sedan mer än 60 år varit både diagnosverktyg och terapi. Ericametoden bygger på psykodynamisk grund, ett projektivt test där terapeuten skall tolka den värld barnet bygger upp i sandlådan. En barnvariant av att ligga på analyssoffan och berätta om sina drömmar.

Ericametoden utvecklades på 1940-talet av läkaren Gösta Harding från en engelsk förebild. (Som ett stickspår kan nämnas att psykologen Margit Norell gick i psykoanalys hos Gösta Harding. Norell utvecklade senare en egen variant av psykoanalys där föreställningen om bortträngda minnen spelade en stor roll. En felaktig hypotes, enligt Kjell Asplund ispirerad av Harding, som fick katastrofala effekter inom rättsväsendet, med Thomas Quick som kronan på verket.) Projektiva tester, vare sig det handlar om Rorschachs bläckplumpar från förra sekelskiftet eller Gösta Hardings variant av Margaret Lowenfelds ”World Technique” från 1920-talet, har kritiserats hårt för obefintlig evidens, bland annat av professor Lennart Sjöberg.

Bup gjorde 2010 en kartläggning över vilka olika bedömingsinstrument som förekom på de olika mottagningarna. Ericametoden var ett av de mest använda diagnosverktygen. I genomgången av de olika metoderna anges att även om man inte kan säga något om metodens reliabilitet eller validitet så finns det i varje fall en svensk normering. ”Utvärderingen grundar sig på flera observations- och registreringsvariabler. Nya svenska normdata i Forsbeck Olsson(2006). 800 barn har byggt med materialet vid tre tillfällen vardera.” Det stämmer tyvärr inte.

Erikastiftelsen har gett ut boken 2000-talets barn bygger i sandlådan – normering av Ericametoden men den bygger inte på 800 barn utan på 80 stycken antatt normala barn, pojkar och flickor, 6 respektive 9 år gamla. Om dessa är jämt fördelade efter kön och ålder är det alltså endast 20 stycken 6-åriga flickor som utgör normering för vad som kan anses vara normal lek i sandlådan för flickor som skall börja skolan.

Anna Norlén har efter TV-programmet lagt ut förtydliganden på Ericastiftelsens hemsidaHär skriver Norlén något helt annat än det hon förmedlade i intervjun. ”Idag används inte längre Ericametoden för bedömning av barns utveckling och vi följer inte handboken i vår verksamhet. Nyare och bättre metoder har tillkommit. Man arbetar inte längre utifrån teorin att leksaker har givna symbolvärden. Handboken bör ses som ett historiskt dokument”.

Jag hoppas det stämmer, men det låter lite märkligt eftersom detta "historiska" material med noga standardiserade leksaker fortfarande säljs för 13 000 kronor, handboken för 800 och för ett protokoll och en utvärderingsblankett betalar man nästan 10 kronor styck. Om inte ens Ericastiftelsen menar att just Ericamaterialet är det som skall användas vid sandlådeterapi torde man kunna köpa billigare småleksaker på annat håll.

Även Bup har på sin hemsida gått ut med ett uttalande där de anser att programmet ger en onyanserad bild. "Inom Bup i Stockholm arbetar vi målinriktat för att med patienternas bästa i fokus överbrygga de motsättningar som kan finnas mellan olika forskningsinriktningar. Barns psykiska utveckling är komplex och många olika perspektiv behövs i vår verksamhet för att vi ska kunna ge en god vård till alla de barn och tonåringar med olika behov som kommer till oss." Detta skulle kunna tolkas som att än så länge tvingas man inom Bup Stockholm acceptera att en del medarbetare inte vill syssla med neuropsykiatri eller KBT. Bilda er en egen uppfattning, gå in och se programmet på SVT Play, det ligger ute till och med 10 maj 2016.

Kommentarer

Kommentarsfunktionen är för tillfället avstängd

  • Student 2015-11-22 14:31:57

    @Mats Reimer: Jag skulle vara intresserad av din syn som barnläkare på långtidsbehandling med centralstimulantia med avseende på effekterna på den omogna hjärnan. Exempelvis Dexamfetamin är ju neurotoxiskt i högre doser, men det finns ju forskning som pekar på att terapeutiska doser har en normaliserande effekt på hjärnans struktur och funktion hos patienter med ADHD: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3801446/ Kan det vara så att tidig farmakologisk intervention kan ge en långsiktigt positiv effekt på barn med ADHD som, hypotetiskt, kan kvarstå även efter avslutad behandling?

  • Student 2015-11-22 13:25:26

    @Mats Reimer: Det är tyvärr ingen idé att referera till forskning i diskussioner med Haqvin, för i alla diskussioner som rör psykofarmaka så använder Haqvin samma 3 argumentationstekniker där farmakologisk forskning antingen avfärdas som dubiös med hänvisning till en bok av Peter C Gøtzsches, att kriterierna för förbättring är subjektiva, eller som i hens senaste svaromål att vårdinsatsen skall vara till för patienten och ingen annan, dvs. relativism och subjektivism. Att ett behandlingsutfall som är positivt för samhället också kan vara positivt för patienten är uppenbarligen inget som Haqvin verkar förstå tyvärr. Men rimligtvis bör följderna av bilolyckor och kriminalitet med eventuellt kroppsligt trauma, rättsprocesser, häktning, fängelse etc. upplevas som negativt även av patienten själv, varför en minskning av detta problembeteende genom vårdinsatser borde upplevas positivt. Jag upplever att Haqin agerar som ett troll här på DM och omöjliggör en vettig diskussion av psykiatri som majoriteten förstår den (tvärvetenskaplig disciplin på naturvetenskaplig och humanvetenskaplig grund) genom en extremt ensidig och ideologisk inställning. Exempel från detta kommentarsfält är att i princip allt annat än psykodynamisk terapi är "gift", "kvacksalveri", "ovetenskapligt", eller "hunddressyr". Enligt uppgift så är Haqvin godkänd som kommentator här på DM genom sin ställning som patientföreträdare, men med det privilegiet borde också följa ett krav på en jävsdeklaration där Haqvin klargör vilken/vilka organisationer hen utger sig för att företräda!

  • Haqvin 2015-11-22 11:24:50

    Nu blir jag än mer beklämd, Mats Reimer! Är vårdinsatser till för individens hälsa eller för att minska kriminalitet och trafikolyckor i samhället?

  • Mats Reimer 2015-11-22 00:36:03

    Svensk forskning talar för att adhd-medicin minskar kriminalitet och trafikolyckor. Among patients with ADHD, rates of criminality were lower during periods when they were receiving ADHD medication. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23171097 Compared with individuals without ADHD, male patients with ADHD and female patients with ADHD had an increased risk of serious transport accidents. In male patients with ADHD, medication was associated with a 58% risk reduction, but there was no statistically significant association in female patients. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24477798

  • Haqvin 2015-11-21 09:31:28

    @Sven Roman: Du talar uppenbart mot bättre vetande. Sjukdomsdiagnoser och medicinsk behandling tillhör definitivt den naturvetenskapliga delen av sjukvården, och den delen bör otvetydigt stå på just vetenskaplig grund. Någon hållbar sådan grund existerar inte beträffande de neuropsykiatriska diagnoserna och framförallt inte för ADHD. Man sätter in potentiellt mycket skadliga "läkemedel" i långtidsbehandling på barn, vars hjärnor är långt från färdigutvecklade och - faktiskt! - utan att veta vad man sysslar med. Det kan inte karaktäriseras på något annat sätt än kvacksalveri! Domen kommer att bli hård en dag, Sven, när det framkommer vad det egentligen är ni har behandlat med dessa kemikalier och när långtidseffekterna börjar bli tydliga. Redan nu finns det t.ex. tecken som tyder på att sensibilitet och empatisk förmåga störs av både amfetamin(-derivat) och av "moderna" antidepressiva. En del talar för att medicinering är del av orsakerna bakom skolskjutningar och t.ex. German Wings-pilotens utvidgade självmord.

  • Sven Román 2015-11-21 08:01:18

    Haqvin, psykiatrin vilar inte på samma naturvetenskapliga grund som den somatiska vården, där vi kan verifiera diagnoserna med blodprover, röntgenundersökningar, biopsier etc. Psykiatrin är tvärvetenskaplig, barnpsykiatrin står på tre ben: ett medicinskt, ett psykologiskt, ett sociologiskt och ett pedagogiskt. Även humaniora tillhör vetenskapen. Genom ditt uttalande tenderar du att diskvalificera all vetenskap som inte är naturvetenskaplig. Jämförelsen mellan neuropsykiatri och astrologi tycker jag är helt oseriös. För barn som tidigt får neuropsykiatriska diagnoser och adekvat behandling kan det innebära skillnaden mellan ett liv med tidigt normbrytande beteende, missbruk, kriminalitet och ond bråd död i unga år eller ett liv utan marginalisering och utanförskap, ett bra, normalt, långt och relativt harmoniskt liv.

  • Haqvin 2015-11-21 00:19:07

    Det är märkligt, Mats Reimer och Sven Román, att ni inte är hederliga nog att medge, att "neuropsykiatrins intåg" i barnpsykiatrin rent vetenskapligt är att jämställa med astrologins intåg. Minst sagt beklämmande!

  • Mats Reimer 2015-11-20 21:03:41

    Hej Sven, stort tack för att du ville kommentera.

  • Sven Román 2015-11-20 19:59:14

    Jag är en av de två barnpsykiatrikerna i programmet. Jag tycker neuropsykiatrins intåg är det största framsteget som skett inom BUP de senaste två decennierna. Som kliniker ser jag att väldigt många barn blir hjälpta av att få en ADHD- eller autismdiagnos eller bådadera. Även de som efter en vederhäftig utredning inte uppfyller kriterierna för någon diagnos är hjälpta: de får veta att de inte har någon neuropsykiatrisk diagnos, samtidigt har deras styrkor och svagheter kartlagts. Den neuropsykiatriska utredningen leder till att vi i vården får mer kunskap om barnets problematik och därmed ökade möjligheter att ge barnet och familjen adekvat behandling. Det är viktigt att neuropsykiatrins intåg inte innebär att vi kastar ut barnet med badvattnet, Barn ingår under hela sin uppväxt i familjesystemet, och påverkas i sitt mående oerhört mycket av sina föräldrar, syskon, kamrater, släkt m m. Familjeterapi och föräldrastöd har fortfarande en viktig plats i behandlingsarsenalen, även om jag känner en hel del tveksamhet inför det som familjeterapeuten i TV-programmet ger uttryck för. Den psykosociala aspekten av barnets liv är esssentiell, och jag försöker alltid beakta om det till exempel finns missbruk, trauman och/eller sjukdom i familjen. Är det stora psykosociala problem, gör jag eller vi i vårdteamet alltid en orosanmälan till socialtjänsten, som då blir en mycket viktig samarbetspartner. Nästan alla föräldrar har förståelse för detta och uppskattar att få hjälp från socialtjänsten.

  • Haqvin 2015-11-19 19:28:21

    @Karin M: Vi kan alltså - återigen - konstatera, att något vetenskapligt underlag för denna indelning inte existerar.

  • Karin Michal 2015-11-19 19:19:32

    Haqvin, det neuropsykiatriska tillståndet är väl s a s resultatet av olika förhållanden. Man vet inte mycket om orsakerna men sådant som rökning och missbruk under graviditeten tycks ha samband, för tidig födsel likaså, men ofta ser man inga förklaringar alls. Att barn födda sent på året oftare får diagnosen talar ju i deras fall emot en genetisk orsak. Då ter det sig som en omognad i förhållande till t ex skolans krav. Jag tycker det är viktigt för journalister att se flera perspektiv samtidigt. Människan har både hjärna och psyke och är en produkt av både gener och sina relationer.

  • Haqvin 2015-11-19 17:43:59

    @Karin M: Hur definierar och avgör man skillnaden mellan "neuropsykiatriska" tillstånd och socialt betingade tillstånd? Vilken är den vetenskapliga grundvalen?

  • Karin Michal 2015-11-19 17:17:34

    Mats Reimer, jag tycker fortfarande att den psykodynamiska teorin är svåröverträffad när det gäller att förstå mänskliga problem. Har du förslag på någon annan? Du svarar inte på frågan vad BUP ska erbjuda små barn, som inte har neuropsykiatriska problem. Min uppfattning är att BUB ska kunna erbjuda såväl medicinsk och neuropsykiatrisk kompetens likaväl som ett antal psykoterapeutiska metoder. Det finns numera många olika sådana och det är viktigt att välja rätt. Radioprogrammet Kaliber, som granskar barnpsykiatrin i en serie, kommer på måndag att ta upp den höga förskrivningen av medicin till barn. Det kanske kan komplettera bilden.

  • Haqvin 2015-11-19 13:41:33

    @Mats R: Du kommenterar inte med ett ord mina invändningar mot dig och programmet och försöker nu få det att framstå som om det råder enighet hos berörda familjer och "sakkunskapen". Så är inte fallet, MR, och det vet du mycket väl. I stället väljer du konsekvent att blunda för den verklighet du inte vill se.

  • Mats Reimer 2015-11-18 23:16:39

    Tyvärr bekräftas programmets bild av ett antal familjer på olika bloggar de senaste dagarna. Liksom av flera läkare och psykologer jag talat med de senaste dagarna. Men man får se framåt, och då tror jag att tv-programmet kan vara en knuff i rätt riktning.

  • Haqvin 2015-11-18 22:28:10

    @Student: Det är inte lätt att få till någon givande diskussion med dig över huvud taget, med tanke på hur du späckar dina inlägg med slängiga tillmälen och liknande. Känner det helt meningslöst att fortsatt gå i svaromål och lägger därför ned.

  • Student 2015-11-18 22:18:32

    @ Haqvin: Tack för klargörandet, och tack för att du också förklarar varför du föredrar PDT framför KBT genom jämförelsen med hunddressyr. Det är just den typen av känslomässiga och/eller filosofiska ställningstaganden som gör att jag betraktar din inställning som baserad mer på ideologi än på vetenskap. Vad gäller ditt korrekta påpekande att det finns flera bakgrundssammanhang till autistiska tillstånd så kvarstår ju problemet att vi ju faktiskt inte vet vilken eller vilka av förklaringsmodellerna som är korrekt. Av detta följer att behandling av autism per definition blir som att skjuta i mörkret, och det är med den utgångspunkten jag bad dig ge din åsikt om behandling av autism. Dessutom kräver inte evidensbaserad behandling av sjukdomar en klarlagd etiologi eller tydlig verkningsmekanism, utan det kan faktiskt räcka med en klart påvisbar effekt, vilket dock ofta saknas för PDT, men det brukar ju bortförklaras med relativistiska argument. Men då vet jag att du nästan helt avvisar farmakologisk behandling av psykiska sjukdomar samtidigt som i praktiken endast psykodynamiskt orienterade terapiformer är vettiga enligt dig. Då blir behandlingsarsenalen mycket begränsad, och så även utrymmet för en givande diskussion här i spalten. God natt på dig!

  • Haqvin 2015-11-18 21:24:20

    @Student: Jag är tiofalt mer positiv till psykoterapi, än till farmakabehandling, oavsett vilken terapiform vi talar om. Bland psykoterapier föredrar jag dock, helt klart, PDT framför KBT och dess olika derivat, eftersom den senare terapiformen i mina ögon kan jämställas med hunddressyr. Autistiska tillstånd skall självklart behandlas utifrån vad som har orsakat dem, och på den punkten har jag redan beskrivit att det finns flera bakgrundssammanhang.

  • Student 2015-11-18 21:08:48

    @Haqvin: Det var DBT som patienten ifråga blivit hjälpt av. Och vad gäller din kritiska inställning till vinklingen i dokumentären så kan jag inte påminna mig om att du var kritisk till Vetenskapsradion minst lika vinklade kritiska inslag om läkemedelsbehandling mot ADHD. Dubbla måttstockar månntro? I tidigare diskussioner så har jag uppfattat dig som generellt positiv till psykoterapi, men vad jag förstår här så verkar du vara smalare än så och framförallt förespråka psykodynamiskt grundade terapiformer, stämmer det? Och slutligen skulle jag, av uppriktigt intresse, vilja att du gav din syn på hur autistiska tillstånd bör behandlas, eftersom att det är just det diskussionen gäller!

  • Haqvin 2015-11-18 20:53:53

    Även du bör väl veta, MR, att vi lätt kan hitta en uppsjö av "erfarna kliniker", som ändå inte på långt när är överens om vad som är rätt respektive fel vård. De tre "erfarna klinikerna" i programmet var noggrant utvalda för att bekräfta Evin Rubars tes. Detsamma gällde den patient, som hade gått "många år" i dynamisk terapi, utan att få hjälp, men som helt plötsligt blev hur bra som helst efter en kort periods KBT (eller om det möjligen var DBT). Vi kan lätt hitta patienter, som skulle kunna leverera den motsatta berättelsen.

  • Mats Reimer 2015-11-18 20:03:54

    Hej Karin Michal, att du som psykoanalytiker inte gillade slutsatserna i programmet kan jag förstå. Jag fann att du för några år sedan menade att "Den psykodynamiska teoribildningen utgör ett oöverträffat system för att förstå människors psyke." TV-programmets styrka var, som jag ser det, att man inte bara argumenterade genom tre human stories, tre anekdoter, utan backade upp det med tre erfarna klinikers erfarenhet när de jobbat många på inom BUP Stockholm.

  • Haqvin 2015-11-18 17:37:02

    Jag redovisar enbart fakta, när det gäller organisationernas ståndpunkter, Student. Kritiken av evidensläget för KBT (och all övrig, psykiatrisk behandling!) har jag redan förklarat.

  • Haqvin 2015-11-18 16:55:07

    Trams! Fanns ingen cirkelargumentation där, och när det gäller OCD-förbundet Ananke (numera bara OCD-förbundet!), så är det dominerat av anhörigperspektivet, som inte nödvändigtvis överensstämmer med brukarperspektivet.

  • Student 2015-11-18 16:45:27

    Och där kom som vanligt cirkelargumentationen och ideologin fram igen, och därmed är alla möjligheter att föra en vettig diskussion med Dig uttömda. Dock vet jag att OCD-förbundet Ananke har en officiell linje som avviker kraftigt från din inställning gällande behandling av OCD, så jag tröstar mig med det. Avslutningsvis så ber jag Dig stilla min nyfikenhet: tror du på chemtrails?

  • Haqvin 2015-11-18 16:37:34

    @Student: Beklagar, men det är inte alls möjligt att odiskutabelt ge "god behandling trots avsaknad av konklusiv orsaksförklaring", eftersom det återstår att tolka resultatet av en behandling, där man inte vet vad man sysslar med. I grunden är det kvacksalveri att utsätta människor för potentiellt skadliga kemikalier, utan att man vet vad man gör. Det finns heller inte "förkrossande god evidens för psykologisk behandling i form av KBT och farmakologisk behandling i form av antidepressiva läkemedel", eftersom man gör en lång rad subjektiva tolkningar i evidensbedömningen. (När det gäller PDT har sådan terapi inte på långa vägar utvärderats lika mycket med samma typ av - djupt diskutabla! - metoder.)

  • Student 2015-11-18 15:55:12

    @Haqvin: Det är fullt möjligt att ge god behandling trots avsaknad av konklusiv orsaksförklaring. Ta OCD som exempel. Man vet inte varför vissa personer utvecklar OCD, och det finns såväl biologiska som psykologiska teorier. Behandlingsmässigt finns det däremot förkrossande goda evidens för psykologisk behandling i form av KBT och farmakologisk behandling i form av antidepressiva läkemedel medan PDT har ytterligt svaga evidens. Alltså spelar det här ingen roll VARFÖR patienten insjuknat i OCD, det viktiga är istället hur man bäst kan hjälpa patienten. Hur ser du på detta? Är detta snömos? Och vad gäller din hänvisning till Gøtzsches bok så saknar den bäring på den här diskussionen eftersom att all tillgänglig behandling av autistiska tillstånd är psykoterapeutisk och inte medikamentell där biologister tenderar att förespråka beteendeinriktade interventioner medan psykodynamiker svamlar om kylskåpsmödrar. Men kanske skulle du spara tid och besvär om du bad DM:s webredaktör skapa en robot som under din signatur automatiskt postar hänvisningar till Peter C Gøtzsches bok i alla kommentarsfält som rör psykiatri?

  • Karin Michal 2015-11-18 15:30:55

    Jag anser att programmet var ensidigt och i många stycken felaktigt. Man kan inte dra sådana slutsatser utifrån enstaka olyckliga fall. Utredningar och behandling av barn med neuropsykiatriska problem tar stor del av barnpsykiatrins resurser och det brukar inte handla om familjeterapi. Den aktuella familjeterapeuten var knappast representativ för kåren. De två läkarna visade föga förståelse för att barn kan ha andra problem än neuropsykiatriska, t ex missbruk, sjukdom eller svåra konflikter i familjen. Hur ska de barnen behandlas? Kanske med familjeterapi, faktiskt. Små barn har svårt att rakt av beskriva hur de upplever problemen. Det är i sådana fall det kan hjälpa att ha leksaker, som den förlöjligade björnen. Med hjälp av bl a annat leksaker kan terapeuten lättare förstå vad det handlar om, vilket ju är en förutsättning för terapeutisk hjälp. Karin Michal Leg psykoterapeut, specialist i klinisk psykologi

  • Haqvin 2015-11-18 15:03:06

    @Student(?): Det var verkligen ett koncentrat av snömos du presterade. Hur skall du kunna ge "effektiv behandling" mot något, som du inte ens vet vad det är eller vad det orsakas av? Vetenskaplig hållning? Trial and error? Nyttan med psykofarmaka kan du läsa om här: http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Kultur/recensioner/2015/10/Obekvam-text-om-lakemedelsindustrins-metoder/ . Psykodynamisk teori har inget, whatsoever, med "ideologi" att göra, utan bygger på hundraåriga erfarenheter från praktisk terapi och berörda patienters levnadsberättelser. Ja, jag föredrar det framför helt obelagda, biologistiska hypoteser!

  • Student 2015-11-18 14:49:01

    @Haqvin: Jag struntar egentligen i vad orsaken är till psykiska sjukdomar och funktionsnedsättningar eftersom att det verkligt viktiga är att ge effektiv behandling, och när det gäller autistiska störningar så har psykodynamiska terapier inget imponerande track record. Det viktiga måste väl ändå vara att hjälpa patienten, eller? Och att dokumentären tog upp Ericametoden var fullt adekvat då den är ett utmärkt exempel på hur i det närmaste totalt ovetenskapliga psykodynamiska teoribyggen kan orsaka enorm skada för såväl patienter som deras familjer, och den psykodynamiska teorin om kylskåpsmödrar har i sanning orsakat enorm skada och mycket lidande. Med dina extremt höga krav på evidens när det gäller psykofarmaka så förvånas jag över att du inte är mer upprörd, men kanske går ideologi före nytta? Jag känner väl till din inställning till biologisk psykiatri, men jag undrar varför du anser att miljöfaktorer skall ha företräde som förklaringsmodeller? Om vi nu ser avvikelser i hjärnaktiviteten vid ett sjukdomstillstånd, och man inte kan avgöra vad som är hönan eller ägget, bör man då inte välja behandlingsmetod efter empiriskt påvisbar effekt utan ideologiska hänsyn? För visst är det ett ideologiskt och filosofiskt val av Dig att vid sjukdomstillstånd utan klar etiologi välja miljö före arv trots att Du har lika litet bevis som oss biologister?

  • Haqvin 2015-11-18 13:35:47

    Att lägga symboliska tolkningar i olika leksaker är givetvis inte vetenskap i strikt mening och har heller inte mycket med modern psykodynamisk teori och terapi att göra. När Evin Rubar tar fram Ericametoden för att exemplifiera PDT gör hon det mycket medvetet för att skapa kontrast till det hon vill framställa som "modern vetenskap", dvs. neuropsykiatrins biologiska tolkningar. Problemet är att INGA nu föreliggande tolkningar står på någon stadig, vetenskaplig grund. Inte heller neuropsykiatrin. Att tolka iakttagna avvikelser i hjärnans struktur och funktion som primära orsaker har heller inget med vetenskap att göra. @Student: Autism är inget välavgränsat sjukdomstillstånd, utan ett syndrom som uppträder i flera sammanhang. Vissa av dessa förefaller ha uppenbara kopplingar till somatiska sjukdomstillstånd. Andra har inga sådana kopplingar och kan på goda grunder tolkas på annat sätt, t.ex. just som effekter av olika former av miljöpåverkan. Några "autismgener" har ännu inte identifierats.

  • Student 2015-11-18 11:05:12

    Vad många psykodynamiskt skolade ofta glömmer är att en cigarr kanske bara är en cigarr, men kanske är det enklare att anpassa behandlingen efter terapeuten än att anpassa den efter patientens behov? Det är just fall som beskrivits i den här dokumentären som ger psykodynamiskt grundad psykoterapi dåligt rykte, och jag är övertygad om att Freud vänder sig i sin grav när psykologer och terapeuter inte förstår skillnaden mellan psykodynamisk terapi på ideologisk/filosofisk grund och psykodynamisk terapi på vetenskaplig grund. @Haqvin: Hur ser du på etiologin för autistiska tillstånd? Arv eller miljö? Neurologi eller kylskåpsmödrar?

  • Anders 2015-11-18 08:28:24

    Jag håller helt med om det som skrivs. Den vård som uppmärksammades i Dokument inifrån är inte psykologisk- och medicinsk vetenskap. Det är ideologi.

  • Haqvin 2015-11-17 17:36:10

    Hej, MR! Man kan förvisso ha synpunkter på vissa (äldre) psykodynamiska modeller för utredning och behandling av psykisk ohälsa hos barn, men man kan inte med hedern i behåll beskriva psykodynamiska tolkningar som föråldrade och "ideologiskt" grundade och i kontrast utmåla biopsykiatriska perspektiv som moderna, "väldokumenterade" och baserade på "hårda, vetenskapliga fakta" - så som Evin Rubars program de facto gjorde. Vi vet numera att hjärnan är plastisk och formas till både struktur och funktion i samspelet med sin omvärld under människans hela liv. Iakttagelser av avvikelser i hjärnas struktur och funktion har därmed inget att säga om vare sig ärftlighet eller andra primära orsaker till avvikelserna. Det säger endast att avvikelser föreligger! Tar man ett steg till och kallar det för orsaker, så går man utanför vetenskapens ramar! Det var just vad både Evin Rubar och medverkande psykiatriker gjorde. Av en journalist kan man kanske inte förvänta sig någon djupare kunskap och analys, men det är beklämmande att den så kallade vetenskapens representanter visar bristande heder.

Nyheter från startsidan

Senaste numret av Dagens Medicin – här finns det digitalt

TIPSA REDAKTIONEN!

Har du nyhetstips? Hör av dig:

redaktionen@dagensmedicin.se
Tel: 08-409 320 40

Nyhets- och redaktionschef:
Katarina Ekspong 072-252 14 80

Teamledare nyheter:
Jens Krey 070-735 16 61
Sara Heyman 073-558 66 71

Klicka här för att tipsa krypterat och säkert!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Sök i vår databas!

Våra seminarier

Våra utbildningar