Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Blogg


Mats Reimers blogg Publicerad 2017-06-27

Livsfarlig behandling av påhittad ”kronisk borrelia”

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.

Centers for Disease Control and Prevention, USA:s folkhälsomyndighet med federalt ansvar för bland annat smittsamma sjukdomar, varnar nu för riskerna med oansvarig antibiotikabehandling efter felaktig borreliadiagnostik. CDC publicerar i sin veckorapport fem fallbeskrivningar av patienter som kommit till allvarlig skada.

En kvinna i 30-årsåldern med trötthet och ledvärk gavs diagnosen ”kronisk borrelia” med samtidig babesia och bartonalla. Hon förbättrades inte av upprepade kurer med peroral antibiotika. Kvinnan gavs därefter två olika cefalosporiner under flera veckor men fick som komplikation sepsis som sannolikt utgick från hennes centrala venkateter. Trots intensivvård med respirator dog hon i septisk chock.

En tonårsflicka hade efter år av smärtor och utmattning fått diagnosen kroniskt tröttthetssyndrom. En second opinion blev ”kronisk borrelia” och behandling med tre olika perorala antibiotika startades. Efter tre månader avbröt man den behandlingen på grund av leverpåverkan. Flickan fick därefter en central venkateter, CVK, och ytterligare fem månader med både intravenös och peroral antibiotika. När man så gjorde paus med antibiotika tog man inte bort hennes CVK och en vecka senare insjuknade hon i sepsis av Acinetobacter. Hon fick intensivvård och kunde skrivas ut efter flera veckors sjukhusvård.

I ett annat fall behandlades en medelålders kvinna i fyra veckor med doxycyklin när vanliga serologiska test tolkades som att hennes smärttillstånd skulle kunna bero på borrelios. Hon blev dock inte helt frisk utan var trött, orkade inte ansträngningar och hade svårt att koncentrera sig. Ett par år senare fick hon diagnosen ”kronisk borrelia” baserat på nya icke-validerade tester, hon gavs intramuskulärt penicillin i fem veckor, och sedan iv-antibiotika i nästan ett år. Efter ett års paus började man på nytt med intravenös ceftriaxon, och samtidigt per os doxycyclin, tinidazol och azithromycin. Efter en månad på denna behandling utvecklade hon sepsis med Pseudomonas, och infektionen fick fäste i ryggraden och förstörde två av hennes bröstkotor.

Trots känd ALS fick en kvinna 50-årsåldern diagnosen ”kronisk borrelia”, babesia och Rocky Mountain spotted fever. Först var behandlingen örtpreparat och homeopati, men sedan fick hon under ett drygt halvår intravenös cefalosporin och peroral polyfarmaci med trim-sulfa, acyklovir, fluconazol mot svamp och tinidazol (medel mot anaerober och parasiter). Behandlingen avbröts sedan kvinnan utvecklat en svår och långvarig Clostridium difficile-kolit. Hon dog senare av ALS.

En multisjuk 60-årig kvinna med känd autoimmun neutropeni och reumatisk sjukdom (MCTD) fick diagnosen ”kronisk borrelia”. Mot den nevropati som ansågs bero på borrelia gavs under mer än tio år regelbunda infusioner med gammaglobulin via en subkutan venport innan hon utvecklade en bakteremi med Staph. aureus. Efter att den infektionen klarats av återupptogs intravenöst immunglobelin, IVIG, i ett par månader tills hon på nytt fick feber, denna gång växte det KNS, koagulanegativa stafylokocker, på venkatetern. Hon fick behandling och skrevs ut. En tredje gång startas IVIG via en ny venkateter och snart måste hon på nytt läggas in med feber och ryggsmärta. Då växer det åter S.aureus i blod och en abcess nära ryggraden måste dräneras.

Varningarna från CDC bygger egentligen inte på nya fakta. Borreliainfektioner finns och kan ibland vara svåra att diagnostisera, inte minst för att serologiska tester ofta är negativa i flera veckor. Men en borreliainfektion som inte spontanläker ger efter någon månad upphov till mätbara antikroppar i blod hos i princip alla patienter (som inte av någon annan anledning har hypogammaglobulinemi). Ju längre infektionen varar desto högre antikroppstiter, patienter med kronisk hudinfektion, acrodermatitis atrophicans, har skyhöga värden.

Hos patienter med långdragna symtom utesluter en negativ serologi borreliainfektion. En positiv serologi bevisar dock ingen aktiv infektion eftersom antikroppar kan kvarstå i åratal efter en utläkt infektion. Vill man utesluta neuroborrelios gör man en lumbalpunktion, och finns ingen cellstegring kan man känna sig trygg på att det inte finns någon CNS-infektion med borrelia.

Diagnostiken kan alltså vara svår, med risk för falskt negativa svar i tidig infektion och samtidigt stor risk för falskt positiva svar hos alla oss som under livet varit ute i skog och mark i borreliaområden. Men behandlingen är enkel. Vid klinisk misstanke på tidig hudinfektion, erythema migrans, rekommenderas i första hand vanligt penicillin och antikroppsprover behöver inte tas. Vid mer spridd infektion, i hud, nervsystem eller leder rekommenderas i första hand doxycyklin i två veckor.

Hos patienter som av olika charlataner ges diagnosen ”kronisk borrelia” kan en aktiv borreliainfektion sällan påvisas vid en noggrann undersökning. Så vad lider dessa patienter av? Några kanske är patienter som verkligen haft borreliainfektion och som efter att borrelian försvunnit har restsymtom från skadad vävnad, precis som vi kan se efter många andra infektioner. En del har en obotlig somatisk sjukdom de inte vill acceptera och söker sig till en doktor som ger mer hopp, det finns ett antal exempel på ALS-patienter som gripit efter detta halmstrå.

Men majoriteten av patienter med ”kronisk borrelia” har sannolikt MOS, ”medicinskt oförklarade symtom”. Det finns en stor grupp av patienter med smärtor, trötthet, yrsel, nedstämdhet och kognitiva symtom som den vanliga vården har svårt att hjälpa. Och att inte veta vad man lider av blir en extra plåga. Jag tror de flesta läkare har haft patienter med MOS, och både läkare och patient blir lätt frustrerade när läkaren bara kan berätta vad patienten inte lider av, de normala provsvaren leder till besvikelse.

”Kronisk borrelia” är nu en etablerad pseudodiagnos och har på samma sätt som elallergi blivit en egen subkultur med ett mindre antal excentriska läkare och akademiker stöttade av hängivna patienter som äntligen fått de tydliga svar de längtat efter. När dessa grupper inte får gehör hos den etablerade medicinen går de istället till politiken och media, och här har USA större problem än Skandinavien, förmodligen därför att de har så stor andel privatläkare med ekonomisk vinning av att ge behandlingar. Och kanske för att det i USA finns en större misstro mot officiella sakkunniga experter inom CDC, National Institutes of Health, NIH, och infektionsläkarföreningen.

Respekterade dagstidningen Washington Post skrev en artikel om den nya CDC-rapporten och citerade en av författarna, epidemiologen Christina Nelson vid CDC:s enhet för vektorburna sjukdomar. ”These treatments are really dangerous. This is just the tip of a very large iceberg that no one is talking about.” Reaktionen från borreliaaktivisterna blev den förväntade. På kort tid hade artikeln på nätet över 150 kritiska kommentarer.

Wow, shame on you WaPo. If you want to write about Lyme disease why don't you talk about the fact that every patient is a victim of a crime. Lots and lots of people are dying out there from being criminally misdiagnosed with a psych disorder, but no one wants to ever talk about that?

Lena Sun [reporter på WaPo] , what a dangerous article you have published. If you expose the political agenda of Lyme Disease vs. CDC, Big Pharma, and Insurance Companies, I bet there is another Pulitzer waiting for you.”

Det är svårt att veta hur vården och myndigheterna skall hantera den häxbrygd av desinformation om borrelia som förekommer på nätet, och i andra länder i mindre nogräknad press. ”Kronisk borrelia” skrivs helt okritiskt om i brittisk och irländsk press, och har till och med kommit till Australien, där det inte ens finns fästingar som bär borreliabakterien.

I varje fall i USA lär man länge än få leva med att det existerar en parallell borreliavärld med privatpraktiserande läkare som ställer borreliadiagnos på ospecifika symtom och sedan ger dyra behandlingar som kan skada patienten och späder på antibiotikaresistensen. Vi måste fortsätta att hålla emot i Sverige. Distriktsläkare måste veta både hur man känner igen och behandlar borrelia, men också att ospecifik trötthet och generell värk inte talar för borreliainfektion och att en positiv serologi i dessa fall sannolikt är falskt positiv. Infektionsläkarna behöver istället använda sin tid till att ta hand om de patienter som verkligen har en aktiv borreliainfektion eller annan infektionssjukdom.

Kommentarer

  • C Olsson 2017-07-12 12:52:05

    .I Sverige anser man att: 1: Kronisk borrelios existerar, eftersom detta begrepp används i betydelsen sen borrelios (stadium 3) i Sverige. 2: Att behandlingssvikt efter en föregående antibiotikabehandling förekommer. 3: Att man kan drabbas av fler än en infektion efter ett fästingbett. 4: Att kroniska restsymptom/skador efter antibiotikabehandling förekommer. Källor (bland annat): Läkemedelsverket, Folkhälsomyndigheten och CVI (Uppsala). Och jag tycker nog att Mats har rätt. dvs att feldiagnoser förekommer och att det finns risker med antibiotikabehandling, oavsett om behandlingen är kort eller lång.

  • Mats Reimer 2017-07-11 20:41:21

    Så vad är det du tycker sjukvården borde göra med patienter som man inte kan finna något fysiskt fel på fast de uppenbarligen lider? Jag tycker inte man skall ljuga för alla dessa patienter med MOS, medicinskt oförklarade symtom. Och det är det som ILADS gör, vare sig de gör det medvetet eller ej.

  • Christian 2017-07-11 00:20:45

    Jag vet inte hur man ska bemöta det här... Mats. Jag ser dig som en precis lika rabiat anhängare till saker du inte förstår eller framför allt, inte har någon lösning på. Till största del är det för att du inte bidrar alls med ditt beteende. Du kan uppenbarligen inte neka till att folk mår dåligt. Sådeles bör du förstå att i sin vilja att leva gör folk precis vad som helst. Det är naturligt. Även att dansa regndansen om man tror att det hjälper. Kronisk borrelia må vara en skitdiagnos (bland många, så även sådana man kallar för vettiga) men det finns uppenbarligen en hel hög människor som får problem efter den här infektionen. Och så länge inte medicin kommer med några bättre svar än "Nej.", så kommer folk fortsätta experimentera. Som man gjort i alla tider. Och ja, folk gör dumma saker. Det gör du med. Sjukvården har ihjäl många, många gånger fler människor än felaktiga behandlingar för Borrelia som ett generellt mått.

  • Mats Reimer 2017-06-30 07:14:38

    Jag säger det igen: Det jag framför om borrelia är inte alls kontroversiellt. Det är konsensus bland svenska infektionsläkare, och jag kollar ofta med ett par experter innan jag publicerar texter, så även i detta fall. @drSann: Du får väl ändå hålla med om att C.difficile-kolit är en komplikation till långvarig antibiotikabehandling i sig?

  • dr Sann 2017-06-29 20:19:04

    Ännu en vilseledande och ologisk artikel, signerad känd VoF-anhängare. "Livsfarlig behandling av påhittad 'kronisk borrelia'!" är den eggande rubriken, medan det "farliga" handlar om septikemi utgående från CVK, vilket kan inträffa av olika anledningar till CVK, och har inte specifikt koppling till borrelia. Bloggaren borde vid det här laget veta att de laboratorieanalyser av borrelia som läkemedelsindustrin står till hands med föga har att göra med om borrelia förekommer eller ej. Ur "Information från Läkemedelsverket 3:2017": "Evidens saknas eller är mycket svaga för att läkemedel har effekt på lång sikt på smärtintensitet, livskvalitet eller funktion. Farmakologisk behandling rekommenderas därför inte ..."

  • C Olsson 2017-06-28 22:38:44

    En nyfiken fråga Mats, när du skriver "kronisk borrelia" med citationstecken, menar du då att kronisk, persisterande borrelios inte existerar (vilket många faktiskt tror att du menar) eller menar du att diagnosen, vare sig det rör sig om sen eller sen, persisterande borrelios inte är ställd med metoder som är godkända i den "vanliga sjukvården"?

  • Lasse 2017-06-28 07:12:22

    Keep up your Good work! Övermedikalisering är 2000 talets farsot. 2000 talets problem frustrationsohäksan skall lösas med 1900 talets metod EBM 1.0 . Dr Reimers exempel är bara på ett område. Inte bara farligt knäcker sjukvårdsbudgeten också. EBM 2,0 Evolution Based Medicin en lösning? Men Som alltid löser man ett problem dyker nya upp.....

  • Mats Reimer 2017-06-27 18:45:18

    Min arbetsgivare VGR har precis kommit ut med regionala riktlinjer för diagnostik och behandling av borrelia. "Analys av borrelia-antikroppar i serum rekommenderas: ...Vid misstanke om neuroborrelios endast vid samtidig analys av borrelia-antikroppar i likvor. Analys av borrelia-antikroppar i serum ska inte göras: • Vid erytema migrans • Vid ospecifika symtom som trötthet, yrsel, kronisk kroppsvärk och polyneuropati • Som kontroll efter behandling Behandling: ... Långtidsbehandling med antibiotika saknar vetenskapligt stöd och medför risker för patienterna. https://alfresco.vgregion.se/alfresco/service/vgr/storage/node/content/32355/Borrelia%20(april%202017).pdf?a=false&guest=true

Nyheter från startsidan

Senaste numret av Dagens Medicin – här finns det digitalt

TIPSA REDAKTIONEN!

Har du nyhetstips? Mejla oss:

redaktionen@dagensmedicin.se

Eller ring tel: 08-409 320 40

Nyhets- och redaktionschef:
Katarina Ekspong 072-252 14 80

Teamledare nyheter:
Jens Krey 070-735 16 61
Sara Heyman 073-558 66 71

Vill du tipsa oss krypterat och säkert? Klicka här!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Sök i vår databas!

Våra seminarier