Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Blogg


Mats Reimers blogg Publicerad 2017-12-28

Ingen bryr sig om svagbegåvning

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.

När jag gick i skolan var de godkända betygen 1-5, och om man blev helt underkänd eller inte deltog fick man ”streck” i ämnet. Mitt gymnasiebetyg har streck i ämnet gymnastik. Jag övertygade min skolläkare, frid över hennes minne, att min kroniska ryggvärk bättre lindrades av simning på egen hand i Valhallabadet (som ligger granne med Burgårdens gymnasium) än av bollsport under ledning av en gammal underofficer med underbett. Dessutom fick man vid ansökan till högre studier räkna bort gymnastikbetyget om det inte höjde medelbetyget.

I över 30 år, fram till 1994, byggde den svenska betygstrappan på en tänkt normalfördelning där 38% av landets elever skulle få medelbetyget 3, blott 7% vardera fick högsta och lägsta betyg och 24% vardera fick 2 respektive 4 i betyg; högre siffra betydde högre betyg. Standardprov eller centrala prov var normerande och såg till att lärarna inte gav klassen glädjebetyg. Den som närvarade på lektionerna fick i varje fall 1 i betyg, och gjorde man sitt bästa kunde även de med inlärningssvårigheter få betyget 2. Om ens medelbetyg låg på 2 fanns i teorin risk att man tvingades gå om årskursen, men man var inte formellt underkänd ens med betyget 1.

Dagens system har skippat normalfördelningen, och det är som om de nuvarande målrelaterade betygskriterierna glömt bort att 14% av befolkningen faktiskt är svagbegåvad, definierat som global intelligenskvot mellan 70 och 85, mellan en och två standarddeviationer under medel. En IQ under 70 brukar betyda utvecklingsstörning och därmed rätt till särskola; intervallet 85-115 räknas som genomsnittlig begåvning. Idag kan elever med svag teoretisk begåvning delta på alla lektioner och verkligen göra sitt bästa men ändå få betyget F, underkänd. De saknar ofta förutsättningar att uppnå godkänt men har inte rätt till särskola, förr i världen hade de kunnat gå i hjälpklass.

Svagbegåvning, eller teoretiska inlärningssvårigheter om ni så vill, är den vanligaste orsaken till att elever som gör så gott de kan inte når upp till ribban för betyget E. Även om det finns en överlappning, då vissa barn har mer än ett problem, så är svag begåvning en betydligt vanligare orsak till dåliga skolresultat än ADHD och autism tillsammans. Men i gällande läroplan nämns varken svagbegåvning eller inlärningssvårigheter, och på Skolverkets hemsidor ägnas särbegåvning betydligt mer uppmärksamhet än svagbegåvning.

Eftersom intelligens är en ignorerad elefant i klassrummet skickas barn med svag teoretisk begåvning ofta vidare till sjukvården med frågeställningen koncentrationssvårigheter. Om undervisningen är för svår för att hänga med i tappar man koncentrationen. Detta tror jag är en av orsakerna till den överdiagnostik av ADHD som rimligen pågår på vissa håll i landet. Ett fel även jag varit skyldig till. Alla inblandade hoppas att eleven har en koncentrationsstörning där ADHD-medicin skall hjälpa, men är grundproblemet svag begåvning brukar inte läkemedel nämnvärt förbättra resultatet.

I Läkartidningen har svagbegåvning tagits upp då och då, och Svenska Dagbladet uppmärksammade svagbegåvning i en längre artikelserie 2012 men efter det har diskussionen åter tystnat. Min arbetsgivare Västra Götaland har 2017 antagit en ”Handlingsplan fullföljda studier” då man oroats över sjunkande skolresultat där allt fler elever inte får behörighet till gymnasiet. Den sjunkande trenden kan förstås inte förklaras med sjunkande IQ, men handlingsplanen målar en utopisk bild där tidig stimulans skall hämta hem varje utvecklingsförsening.

Avdelning Folkhälsa VGR hävdar att ”Forskningen visar att även barn som från början har en lägre kognitiv förmåga kan utveckla den under barndomsåren beroende på i vad mån barnets sociala omgivning förmår att stimulera barnet.” Det stämmer säkert delvis i den mån barnets hemmiljö är torftig och undermålig, men eftersom barn inte föds som oskrivna blad finns det gränser för vad ökad stimulans kan åstadkomma. IQ är den viktigaste faktorn bakom framgång i studierna och IQ bestäms till stor del av genetikIntelligens må vara svårt att definiera och svårt att mäta exakt, men vi måste organisera skola och samhälle så att det fungerar även för personer med svag teoretisk begåvning; 14% svagbegåvade betyder att det handlar om flera barn i varje genomsnittligt klassrum.

Kommentarer

  • Mats Reimer 2018-01-09 07:33:26

    Tack Sven, exemplet Stefan Holm var illustrerande. På samma sätt hade Picasso knappast fått A i ämnet bild i den svenska skolan. Jag är glad att Expressen uppmärksammar frågan https://www.expressen.se/ledare/grymt-att-forneka-att-det-finns-svagbegavade-barn/ , och jag fick veta att det nog kommer en artikel om svagbegåvning i Läkartidningen i år.

  • Sven Román, barn och ungdomspsykiater 2018-01-04 20:40:41

    Jag instämmer helt med Mats Reimer och som barn och ungdomspsykiater delar jag hans erfarenheter. Barnen med svagbegåvning kommer ofta i kläm, det är sannolikt framför allt de barnen som överdiagnostiseras med både adhd och autism, och när de får en adhd-diagnos och medicineras så är effekten av detta oftast mycket svag eller obefintlig. Skolans nya betygssystem är en fullständig skandal. Det slår brutalt ut de svagaste och för att få högsta betyg får du inte ha en dålig dag eller några som helst svagheter inom nägot område. Till exempel skulle sannolikt inte höjdhopparen Stefan Holm, som varit världens främste, fått högsta betyget A i idrott för att han inte hade nått upp till A-nivån i bollsporter.

  • Lasse 2018-01-02 19:15:29

    Dr Reimer som gör som vanligt bra analys utanför åsiktskorridoren. Han vet att läkarvetenskapen övermedikaliserar .Att diagnosbeskrivningar misstolkas av såväl patienter , föräldrar och läkare. Helt korrekt Ingen bryr sig om svagbegåvning i dagens samhälle. Att centralstimulantia höjer studieresultat för alla är välbekant inte minst för läkarestuderande. Det är sannolikt bakgrunden till behandling av bokstavs kombinationerna framgång. 20 % av 20 åringar har diagnos och i USA täljer läkemedelsföretag guld.Att till och med DSM grundaren själv Dr Alan Frances nu gör uppror i diagnosfabriken mot sina gamla kollegor . Dr Reimer gör uppror i svenska diagnosfabriken Neuroborrelios, ME,el allergi och nu i neuropsykiatriska diagnoser. Heder åt han ,svensk sjukvård uppe på 11 procent BNP. Diagnosfabriker är också e hälso företagen som gör 80 90 talister till sjukvårdsökande. Dr Reimer och ex Hanne Kjöller är skarpaste analytiker vi har i svensk sjukvård just nu. Klarsynt vidgar de korridoren

Nyheter från startsidan

Senaste numret av Dagens Medicin – här finns det digitalt

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

TIPSA REDAKTIONEN!

Har du nyhetstips? Mejla oss:

redaktionen@dagensmedicin.se

Eller ring tel: 08-409 320 40

Nyhets- och redaktionschef:
Katarina Ekspong 072-252 14 80

Teamledare nyheter:
Jens Krey 070-735 16 61
Sara Heyman 073-558 66 71

Vill du tipsa oss krypterat och säkert? Klicka här!

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Sök i vår databas!

Våra seminarier