Den här sajten är bara till för dig som arbetar i hälso- och sjukvården.

  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Kontakt
  • Tipsa oss!
  • Lediga jobb
  • Logga in

Blogg


Petra Hedboms blogg Publicerad 2020-02-19

”Vi måste prata om döden innan det är för sent”

Detta är opinionsmaterial. Åsikterna som förs fram här är upphovsmannens egna.

Hon var 93 år och klar i huvudet. Hon var alltid glad när någon kom till lägenheten där hon bott i många år. Bjöd på kaffe och kakor, pratade om livet. Så började kroppen tröttna, det kom plötsligt. Tryck över bröstet och yrsel, ingen aptit. Hon kom till akutmottagningen på det stora sjukhuset, slangar och apparater. Hjärtat och njurarna var påverkade, men hon kvicknade till. Skjutsades efter ett par dygn till ett mindre sjukhus, utan apparater och blinkade monitorer.

Så blev hon sämre igen. Då kom paniken hos mig. Vi måste köra tillbaka henne – var är personalen, hon måste räddas! Det är min mormor och nyss var hon pigg. Då kom hon, vi kan kalla henne Sanna. Hon berättade vad de kunde göra för mormor nu och frågade vad vi trodde att hon ville? Att de kunde skjutsa henne tillbaka till akutsjukhuset, men att det var oklart hur länge hennes organ skulle kunna hållas i gång. Hur tänkte vi i familjen? undrade hon.

Jag hade inte ens förstått att vi befann oss på en palliativ avdelning. Och inte heller att personalen där bland annat hade till uppgift att ta hand om mig och prata. Det kan tyckas märkligt att jag inte var mer förberedd än så, hon var ju gammal, men liv och död är inte alltid logiskt.

På det stora sjukhuset hade ingen pratat med oss om döden. Där förmedlades bilden att ”människor kan leva längre än man tror” och att hon kanske kunde komma hem snart.

Att faktiskt prata om döden och hur man vill ha den sista tiden i livet borde inte vara främmande, inte på ett sjukhus. Men där vi har så stora möjligheter att rädda liv, att operera och behandla, kan sådana samtal lätt tappas bort.   

Specialistsjuksköterskorna i det palliativa konsultteamet på Danderyds sjukhus berättar att patienten ofta har svaret. Eller i de fall patienten är för dålig så kan anhöriga ha information. Bara man vågar fråga.

Sista dagarna i mormors liv var fina, med sol som sken in i rummet, fönster som fick öppnas. Framför allt var de lugna. Och när hon vaknade ur sitt sömnliknande tillstånd och jag frågade henne hur hon kände det, sa hon med förvånansvärt stark röst: ”Det räcker nu. Nu är det nog”. 

 

Kommentarer

  • Helena Orsenmark 2020-03-03 18:08:06

    Så fina och tänkvärda ord. Min egen mor är 90 och hon är dement men mår förvånansvärt bra för övrigt. Min far gick bort för 4 år sedan. Då var han 92 år. Personalen på sjukhuset ansåg att han var färdigvårdad där och att de inte kunde göra något mer. Jag var helt förstörd då han varken kunde prata eller äta. Söndagen innan han skulle åka hem så ringer en sjuksköterska från avdelningen till mig och tycker att det är fruktansvärt att min far ska skickas hem i det tillståndet. Hon frågade mig om jag tyckte det var okej att hon pratade med läkaren vilket jag givetvis sa ja till. Min far fick vara kvar och fick ett eget rum där min syster och jag kunde sova över. En vecka senare somnade han in lugnt och stilla med min syster och mig i rummet. Precis innan han somnade in för alltid så tittade han på mig med stora, klara ögon. Jag sade till honom "du kan somna lugnt nu pappa, vi tar hand om mamma". Han log, tog han ett djupt andetag och så var det över.

Nyheter från startsidan

Senaste numret av Dagens Medicin – här finns det digitalt

Nominera till Guldpillret 2020

TIPSA REDAKTIONEN!

Har du nyhetstips? Mejla oss:

redaktionen@dagensmedicin.se

Eller ring tel: 08-409 320 40

Vill du publicera ett debattinlägg? Mejla debattredaktören på debatt@dagensmedicin.se

Teamledare nyheter:
Jens Krey 070-735 16 61 

Vill du tipsa oss krypterat och säkert? Klicka här! (Obs! Använd endast om nödvändigt. Pressmeddelanden och annat hänvisas till vanliga redaktionsmailen, se ovan.)

Nyhetsbrev

Vill du ta del av våra nyhetsbrev?

Klicka här!

Sök i vår databas!

Våra seminarier