Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag04.03.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”1177-affären är ett symtom på avsaknad av nationell styrning”

Det bör vara sunt förnuft att driften av 1177 hanteras skiljt från vårdgivaren, skriver professor Sarah Wamala Andersson.

Publicerad: 3 Februari 2021, 04:55

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Sarah Wamala Andersson, professor i hälso- och välfärdsteknik, Mälardalens Högskola.

Foto: Johannes Ollson


Ämnen i artikeln:

Digital vårdKry

Det är endast fyra år kvar fram tills Sveriges vision för e-hälsa ska realiseras 2025. Målet i den vision som regeringen och Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, presenterade 2016 låter fantastiskt – att Sverige ska ”vara bäst i världen på att använda digitaliseringens och e-hälsans möjligheter i syfte att underlätta för människor att uppnå en god och jämlik hälsa och välfärd samt utveckla och stärka egna resurser för ökad självständighet och delaktighet i samhällslivet”.

Covid-19 har aktualiserat behovet av digitalisering inom vård och omsorg. Sveriges vision för e-hälsa 2025 fokuserar på fyra inriktningsmål: individen som medskapare, rätt information och kunskap, trygg och säker informationshantering samt utveckling och digital transformation i samverkan. Jag vill lyfta två viktiga aspekter som bör beaktas.

1. Sverige saknar, jämfört med andra länder i Europa, nationell styrning och ledarskap och ett evidensbaserat ramverk vid införande av nya och systematiska uppföljningar av befintliga, digitala lösningar. Resultaten blir att regioner sätter upp egna rutiner för att kunna erbjuda digitala tjänster på samma sätt som i den fysiska vården. Detta i sin tur försvårar breddinförande av digitala lösningar och kan medföra juridiska komplikationer och ineffektiva vårdprocesser. 

Ett aktuellt exempel är 1177, som är den största kontaktytan mellan hälso- och sjukvård och invånare i flera regioner. 1177 är en viktig symbol och del av digitaliseringens och e-hälsans investeringar, som påverkar många processer i sjukvården och bidrar med en viktig del av preventionen och det förebyggande arbetet. Att driften övervägs att läggas på samma företagsgrupp som erbjuder vård är orimligt. Det bör vara sunt förnuft att driften av 1177 hanteras skiljt från vårdgivaren för att inte riskera snedvridning av konkurrens inom vård och omsorg. 

2. Det satsas miljarder kronor på digitalisering inom vård och omsorg, men det görs för lite forskningsbaserad utvärdering av effekterna. Vid upphandlingar av digitala lösningar i regioner och kommuner tar man ofta inte in krav på uppföljning och utvärdering i upphandlingskriterierna. Detta visar en genomgång som har gjorts vid Mälardalens högskola.

Ett omtag behöver göras när det gäller styrning och ledarskap av digitalisering inom vård och omsorg. Och det är bråttom! Här föreslår jag tre åtgärder som kan bidra till att Sveriges vision för e-hälsa 2025 realiseras:

1. Regering och riksdag bör besluta om en långsiktig nationell strategi för digitalisering inom vård och omsorg, med mer fokus på styrning, ledarskap och finansiering.

Digital hälsa är framtiden och en viktig strategisk del av vårt samhälle och bör därför inte hanteras på 21 olika sätt. En sådan strategi bör koordineras med strukturerade kluster på regional nivå för att skapa samordning i styrning, ledarskap och finansiering.

2.  Inrätta en oberoende nationell hubb för att säkerställa krav på evidens och kostnadseffektivitet när det gäller digitalisering inom vård och omsorg.

En tvärvetenskaplig hubb bör inrättas på nationell nivå med transparens och långsiktighet och oberoende av politiskt inflytande. Denna hubb bör bidra med konsultation, expertgranskning och bedömning av nya digitala lösningar samt bedöma forskningsbaserad uppföljning och utvärdering av effekter utifrån användarperspektiv och kostnadseffektivitet. Hubben kan därmed bidra till ökad effektivitet och transparenta upphandlingsprocesser på nationell nivå, samt reglering av digitala lösningar, särskilt de som inte kräver CE-märkning. Denna oberoende hubb kan också bidra med att ge evidensbaserat underlag för beslutsfattare i viktiga beslut kring digitala lösningar inom vård och omsorg.

3. Långsiktig satsning på forskning som belyser effekter av digitala lösningar inom vård och omsorg utifrån användarperspektivet. 

Enligt hälso- och sjukvårdslagen är det tydligt att regioner har ett ansvar att följa upp effekter av vård som ges till patienter. Trots detta görs sällan forskningsbaserad uppföljning och utvärdering av digitaliseringseffekter. När det gäller kommuner är uppföljningskravet otydligt. Forskning på effekter av digitala lösningar inom vård och omsorg utifrån användarperspektivet är mycket begränsad. 

Sverige ligger i framkant när det gäller digitalisering. Tiden är nu inne att se digitala lösningar inom vård och omsorg som en viktig strategisk politisk fråga som kräver långsiktig satsning på forskning och samordning.

Sarah Wamala Andersson, professor i hälso- och välfärdsteknik, Mälardalens högskola, före detta generaldirektör, Statens folkhälsoinstitut samt före detta avdelningschef, Stockholms läns landsting.

 

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Digital vårdKry

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev