Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag27.11.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Äldre fråntas rätten till självbestämmande”

En viktig aspekt som behöver reflekteras över är den paternalism som är inbäddad i beslutet om besöksförbud, skriver tre forskare.

Publicerad: 19 November 2020, 06:00

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Linda Johansson, docent i hälsa och vårdvetenskap. Therese Bielsten, med dr i omvårdnad. Lena Östlund, fil mag i gerontologi.

Foto: Patrik Svedberg


Ämnen i artikeln:

Folkhälsomyndigheten

Det är något som skaver. I svensk grundlag finns tydligt inskrivet att var och en gentemot det allmänna är skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten. En avgörande fråga som uppstår i ljuset av beslutet om besöksförbud på särskilda boenden i Sverige är: vad ger oss rätten att i ett slag fatta beslut som i hög grad är begränsande för äldre personer?

Huruvida regeringens beslut om besöksförbud kan ses som rätt eller fel är svårt att säga. Vi är införstådda med att det inte kan ha varit ett enkelt beslut att ta och att syftet varit gott – att skydda personer som bedömts tillhöra en riskgrupp. Men vad har priset varit?

Införandet av besöksförbud på särskilda boenden skedde i en tid när tillgång till skyddskläder och skyddsutrustning, såväl som tydliga rutiner för att undvika smittspridning, var bristfällig. Här kan vi dra paralleller till vad som påvisas i vetenskapliga studier där vård- och omsorgspersonal ofta beskriver att de ibland måste använda tvång och begränsningar för att skydda den äldre personen. Men det finns en stor skillnad: de gånger sådana åtgärder måste införas så ska de vara undantag och baserade på just den personens förutsättningar och situation – inte på gruppnivå.

Ytterligare en viktig aspekt som behöver reflekteras över, är den paternalism som är inbäddad i beslutet om besöksförbud, som till skillnad från exempelvis beslut om ”lockdown” i vissa länder, bara kom att handla om äldre personer. Det kan anses spegla en syn på äldre personer som oförmögna att ta eget ansvar och vara delaktiga i beslutsfattande rörande den egna personen. På så vis står beslutet om besöksförbud i direkt motsats till vad som exempelvis framhålls som grunden i socialtjänstlag och hälso- och sjukvårdslag där självbestämmanderätt, integritet, jämlikhet och lika värde är ledorden. 

Vidare framgår i Folkhälsomyndighetens återrapportering av regeringsuppdraget Uppdrag om åtgärder inom vissa av socialtjänstens verksamheter vid smittspridning av covid-19 att: ”I dag kan isolering med stöd av smittskyddslagen (2004:168) endast ske på en vårdinrättning som drivs av en region. Det bör ses över om någon annan möjlig åtgärd för särskilda boenden, i stället för isolering på en vårdinrättning, är lämplig att införa”.

Denna skrivning öppnar för framtida förbud, vilket noggrant behöver utredas och övervägas. Vilka risker kan detta medföra? Är vi på väg mot en situation där särskilda boenden blir sjukhusliknande vårdinrättningar? Kommer vi tillbaka till situationen före Ädelreformen? 

Avslutningsvis är det viktigt att ställa sig frågan vad som händer nu. Om förbudet återinförs nationellt, liksom det har gjorts lokalt, behöver vård- och omsorgsgivare ställa sig frågor som ”Finns alternativa lösningar?” och ”Hur tillgodoser vi den enskilde äldres önskemål?”.

Linda Johansson, docent i hälsa och vårdvetenskap

Therese Bielsten, med dr i omvårdnad

Lena Östlund, fil mag i gerontologi

Samtliga vid Institutet för gerontologi, Hälsohögskolan, Jönköping university

 

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Folkhälsomyndigheten

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev