Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag27.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Alla äldre män bör erbjudas att testa sig för prostatacancer”

Publicerad: 25 April 2018, 05:00

Jonas Hugos­son, professor i urologi, överläkare och avdelningschef, avdelningen för urologi, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet. Sigrid Carlsson, läkare, docent i experimentell urologi, Sahlgrenska akademin Göteborg, samt Memorial Sloan Kettering Cancer Center, New York, USA. Per-Anders Abrahamsson, professor i urologi, Lund, samt University of Rochester New York, f d generalsekreterare för European Association of Urology. Anders Bjartell, professor och över­läkare i urologi, institutionen för translationell medicin, Lunds universitet, och Skånes universitets­sjukhus. Pär Stattin, professor och överläkare i urologi, institutionen för kirurgiska vetenskaper, Akademiska sjukhuset, Uppsala. Peter Wiklund, professor i urologi och överläkare, institutionen för molekylär medicin och kirurgi, sektionen för urologi, Karolinska institutet i Stockholm.

Socialstyrelsen har lagt en våt filt över ett av våra största hälsoproblem – att 5 procent av svenska män dör av prostatacancer, skriver debattörerna.


Många utredningar av förhöjda PSA-värden har fördröjts och män har kommit försent till dia­gnos

Med anledning av nya och förbättrade diagnostiska test för tidig upptäckt av prostata­cancer har frågan om ett nationellt screeningprogram åter utretts. Den preliminära version som nu är på remiss innebär att hälso- och sjukvården inte bör erbjuda allmän screening för prostatacancer med PSA, med eller utan kompletterande test.

Med detta inlägg önskar vi föra en dialog kring de uppenbara brister som föreligger i denna utredning:

1. Frågan om screening kan rekommenderas är felställd eftersom det redan förekommer en utbredd oorganiserad screening. Problemet som Social­styrelsens utredning inte tagit tillräcklig hänsyn till är att PSA-testning är vitt förekommande i Sverige. Var­annan man över 50 har redan mätt sitt PSA-värde, vilket sker oorganiserat och på individens eget initiativ, men i enlighet med Socialstyrelsens nuvarande rekommendationer där PSA-testet är en del av sjukvårdens utbud för män som informerat sig om testets för- och nackdelar. Balansen mellan nytta (minskad risk för utveckling av spridd prostata­cancer och upp till halverad risk för död i sjukdomen) och skada (över­dia­gnostik och överbehandling) har visats vara gynnsam vid organiserad, regelbunden ­screening, men mycket tveksam vid lågintensiv ­screening. Samma balans är omöjlig att utvärdera för den nu­varande utbredda, oorganiserad testningen, liksom dess effektivitet och kostnader. Den leder dessutom till en ojämlik vård.

2. Stark konsensus bland sakkunniga ignorerades. Arbetet med utredningen av ett screening­program för prostatacancer följde en mycket strikt och omfattande process. En sakkunniggrupp etablerades med 16 av Sveriges ledande experter på om­rådet. Sak­kunniggruppen gick systematiskt igenom upp­drags­modellen och det underlag som tagits fram av externa experter för de tio generella kriterier som bör vara uppfyllda. Efter diskussion och omröstning förelåg konsensus att nio av de tio kriterierna var uppfyllda. Det förelåg även en klar majoritet för kriterium 9 (balansen skada/nytta). I den fortsatta processen gjordes även en hälsoekonomisk värdering som utföll till fördel för organiserad screening. Hur är det då möjligt att Socialstyrelsen kan komma till en helt motsatt rekommendation?

3. SBU:s bedömning av kompletterande test är undermålig. Socialstyrelsen gav i uppdrag åt Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, att utvärdera kunskapsläget av de kompletterande test till PSA som har tillkommit. Det upplägg som SBU använde var mycket märkligt. Kriterierna som SBU valde ledde till ett starkt begränsat urval av studier, där många vetenskapliga rapporter från de stora screeningstudierna och studier som värderat magnetkameraundersökning av prostata samt flera nya biomarkörer, exkluderades. Flera av dessa metoder är redan etablerade inom prostatacancerdiagnostiken och rekommenderas i internationella vårdprogram. Vi kan inte förstå hur man kan ha valt att exkludera dessa nya diagnostiska metoder i bedömningen.

4. Hur kommer nuvarande förslag att tolkas? En riskabel och högst olycklig tolkning av rekommendationen bland distriktsläkare kan bli: ”Social­styrelsen säger nej till prostatacancerscreening, alltså ska vi säga nej till alla män som efterfrågar PSA-testet”. Tusentals män har redan nekats PSA-testning efter Social­styrelsens nej-rekommendation 2014. Många utredningar av förhöjda PSA-värden har fördröjts och män har kommit försent till diagnos. Socialstyrelsen har nu åter duckat och lagt en våt filt över ett av våra största hälsoproblem nämligen att 5 procent av svenska män dör av prostatacancer. Ännu allvarligare är att man låter en mycket utbredd icke-kvalitetssäkrad verksamhet fortgå där vi inte vet om sjukvårdens resurser bidrar till skada eller nytta. Hur är detta möjligt?

Lösningen. Enligt vår mening är lösningen enkel: erbjud alla män från 50 upp till 70 (eller än hellre 75) års ålder PSA-testning inom ett organiserat program efter att varje man fått noggrann individuell information om för- och nackdelar och själv fått välja om han vill delta eller ej. Detta skulle leda till en mer jämlik vård samt ett kvalitetssäkrat program som är utvärderingsbart.

JONAS HUGOS­SON, SIGRID CARLSSON, PER-ANDERS ABRAHAMSSON, ANDERS BJARTELL, PÄR STATTIN OCH PETER WIKLUND.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev