Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Alla kan bli lika bra som Halland på diabetesvård”

Att vissa regioner lyckas bättre än andra med samma verktygslåda är en gåta, tycker Emma Henriksson, Storstockholms diabetesförening, och Thomas Magnusson, Diabetes Sverige. (1 kommentar)

Publicerad: 18 november 2022, 04:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Emma Henriksson, Storstockholms diabetesförening, och Thomas Magnusson, Diabetes Sverige.

Foto: Petrus Iggström


Ämnen i artikeln:

Diabetes typ 2Diabetes typ 1

En av svensk hälso- och sjukvårds stora utmaningar är hur man ska kunna hålla en hög och god kvalitet som ger bra resultat för patienterna över hela landet. Att vissa regioner lyckas bättre än andra med samma verktygslåda är en gåta. Inom diabetesvården är skillnaderna anmärkningsvärda. 

Vi har etablerade nationella riktlinjer som är tydliga. Det finns effektiva diabetesläkemedel, som inte är dyra. Fantastisk medicinteknik finns att tillgå och kunskapen om hur en bra egenvård kan stödjas är stor. Dessutom vet vi att komplikationer vid diabetes är väldigt kostsamt. Flera studier visar att de står för cirka 70 procent av kostnaderna inom diabetesvården. Ändå ser vi stora variationer i behandlingsresultat och därmed i människors livskvalitet.

Läs mer: Framsteg för mer lätthanterlig automatisk insulinpump 

Nationella riktlinjer finns för diabetesvården och i stort är de bra. Men långt ifrån alla med diabetes behandlas enligt riktlinjerna. Vi vet att alltför många bara får kostbehandling när de först får sin diagnos. I Stockholm är det så många som 30 procent, enligt Testmiljö Diabetes, Stockholm 2020. Detta trots att riktlinjerna säger att det omgående ska sättas in effektiv blodtrycks- och blodfettsbehandling med statiner och att man även ska ge intensiv blodglukossänkande behandling vid nyupptäckt typ 2-diabetes. I en ny SBU-rapport från maj 2022 framkommer att det är en låg och ojämn förskrivning av nya diabetesläkemedel över landet, trots väldigt tydliga bevis på att de gör nytta.  

Diabetes är en sjukdom där det går att mäta för att se hur behandlingen fungerar. Både den som lever med sjukdomen och de som arbetar inom vården kan i dag ta del av data som ger stöd i hur behandlingen kan anpassas. Både i realtid men också tillbaka i tiden för att på så sätt kunna tolka och förstå avvikelser från önskade målvärden och därmed få stöd för att uppnå bättre behandlingsresultat. 

Praxis inom svensk hälso- och sjukvård är vård efter behov, vilket är både rimligt och lagreglerat. Men den nuvarande strategin tycks vara att vänta med behandling och förbyggande insatser tills komplikationerna gör att människor blir riktigt sjuka och det uppstår ett stort behov. Att först då sätta in insatser är inte rimligt och inte lagligt. I hälso- och sjukvårdslagen står det att hälso- och sjukvården ska arbeta för att förebygga ohälsa. Att inte stötta för att förhindra en negativ utveckling som orsakar stort lidande och höga kostnader är ovärdigt. 

Vi anser att vi måste kunna göra både och. Komplikationerna måste hanteras om det går så illa att de uppstår och vi måste sätta in adekvat behandling vid diagnosdebut. Det gäller både läkemedel och medicinteknik.       

Förskrivningen av medicintekniska produkter regleras i regionerna på rekommendationer av medicintekniska produktrådet, MTP-rådet. Diabetesriktlinjerna förtydligar hur diabetes ska behandlas, men i den kliniska vardagen sker det inte. Skillnaderna är stora inom regionerna vilket är illa nog. 

Men tittar vi i Nationella diabetesregistret, NDR, så är skillnaderna enorma mellan den bästa och den sämsta regionen. För att mäta hur behandlingen fungerar har Socialstyrelsen i de nationella riktlinjerna valt att sätta mål för långtidsblodsocker, HbA1c, som ska vara under 52. Optimalt värde är ännu lägre, men överskrids målet finns det definitivt väldigt stora risker för ögon-, njur- och nervskador. Halland ligger i topp, där nås målet för nästan två av tre personer, medan det i Norrbotten inte nås av ens hälften. Borde inte alla regioner kunna klara det man klarar i Halland?

Trots att utvecklingen har varit fantastisk de senaste fem åren, när det gäller såväl nya läkemedel som medicintekniska produkter och analysmetoder, så ser vi ingen avgörande skillnad i resultat för patienterna. Som dess företrädare gör det oss oerhört upprörda.

Vi förväntar oss:

att moderna diabetesläkemedel och medicintekniska hjälpmedel sätts in vid diagnosdebut enligt rekommendationer i de nationella riktlinjerna.

att förutsättningar ska finnas för att erbjuda egenmonitorering för alla personer med diabetes.

att effektiva beslutsstödsystem tas fram för individuell vård för varje person som lever med diabetes.

att hjälp och stöd till livsstilsförändringar och egenvård blir obligatoriskt.

att vi löpande börjar mäta och analysera de mänskliga och ekonomiska kostnaderna av missade behandlingar.

en ökad nationell styrning där vi lär av dem som lyckas bäst för att ge likvärdig vård i hela landet. 

Emma Henriksson, ordförande, Storstockholms diabetesförening

Thomas Magnusson, ordförande, Diabetes Sverige

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

2022-11-23

Håller med att sjukvården i detta avseende talar med kluven tunga. Prevention är det mest kostnadseffektiva och när det gäller NIDDM viktreduktion. Nya effektiva komplement till basalmedicinen Metformin ss Synjardy eller Ozempic införs alldeles för långsamt pga kortsiktiga kostnadsbesparingar mao det är viktigare att vårda budgeten än patienterna. Patientnära monitoreringsmöjligheter att följa glukosvärdet närhelst man vill utan lancettstick i fingertopparna tex Abbot’s Libre view är endast subventionerad för typ1 diabetiker trots att största kostnaden står typ2 för.

Egenvårdsdoktorn

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev