Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Alla landsting följer inte riktlinjerna”

Publicerad: 14 juli 2016, 07:37

Foto: Jocke Hedell

Postnumret spelar större roll än behoven för strokepatienten, skriver överläkare, professorer och Neuroförbundets ordförande.


Varje år drabbas ungefär 5 000 förmaksflimmerpatienter i Sverige av stroke – som kunnat undvikas om diagnosen satts i tid och förebyggande behandling påbörjats.

Enligt Socialstyrelsen bör minst 80 procent av patienterna med förmaksflimmer, som befinner sig i riskzonen för stroke, behandlas med blodförtunnande läkemedel. Stora regionala skillnader föreligger i dag mellan olika landsting avseende behandling. Av landets 21 landsting når för närvarande endast två (Halland och Västmanland) upp till Socialstyrelsens mål.

För att komma tillrätta med rådande underbehandling rekommenderar Socialstyrelsen fyra läkemedel. Flera landsting har dock valt att frångå myndighetens rekommendation och föreslår endast ett, eller två, av preparaten.

Samtliga fyra läkemedel är effektiva när det gäller att förebygga stroke men skiljer sig åt på vissa punkter som kan ha betydelse för följsamheten. Ett av dem medför högre risk för hjärnblödning och kräver fler kontroller. Antalet dostillfällen per dag skiljer sig mellan preparaten och likaså skiljer sig biverkningsmönstret åt.

För två preparat finns motgift. Det finns således möjlighet att kunna ”skräddarsy” optimal behandling för den enskilda patienten i de landsting där Socialstyrelsens riktlinjer efterlevs.

Konventionell blodförtunnande behandling (Warfarin) har visat på bristande följsamhet, vilket är en bidragande orsak till underbehandling. Många patienter avslutar sin behandling inom några år, trots starka skäl för behandling. Desto större anledning att tillvarata alla tänkbara alternativ och därmed kunna öka behandlingsgraden.

Det skulle inte bli dyrare för landstingen att följa Socialstyrelsens rekommendation och erbjuda alla fyra rekommenderade behandlingsalternativ. Ändå väljer många läkemedelskommittéer, däribland den i Stockholms läns landsting som omfattar 20 procent av befolkningen, att, utan vetenskapligt underlag, minska patienters och läkares möjlighet att välja den bästa behandlingen i det enskilda fallet. Möjligheten att, som patient, själv kunna påverka sin livslånga behandling blir här mer beroende av postnummer än de enskilda behoven.

En annan konsekvens av beslutet är att den vårdcentral i Stockholm som väljer att följa Socialstyrelsens rekommendationer i stället för de lokala, riskerar att drabbas av en straffavgift. Det är inte rimligt.

Frånsett det mänskliga lidande som ofta blir följden av en stroke så visar Socialstyrelsens beräkningar att det rent av är lönsamt för sjukvården att hitta och behandla fler patienter eftersom vården av strokedrabbade är så kostsam. Enbart kostnaden för sjukvård och rehabilitering uppskattas till cirka 700 000 kronor för varje drabbad patient. Samhället sparar därför i genomsnitt 3,3 miljarder på 20 års sikt genom att komma tillrätta med rådande underbehandling.

För drygt ett år sedan trädde en ny patientlag i kraft som syftar till att tydliggöra de krav som patienten kan ställa på vården. Lagen slår bland annat fast att patienten tillsammans med läkaren ska få möjlighet att välja behandling, i de fall det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet, och om det med hänsyn till sjukdomen och kostnaden för preparatet framstår som befogat.

De landsting och regioner som har infört begränsningar i behandlingsutbudet bryter därmed, förutom mot Socialstyrelsens rekommendation, även mot andan i patientlagen.

Om regeringen menar allvar med sitt mål att arbeta bort påverkbara hälsoklyftor måste den vara beredd att ta ett helhetsgrepp och arbeta bort avvikande lokala regelverk.

I det fall lagar och regler krockar med varandra borde det vara en självklarhet att de regler som leder till det bästa vårdresultatet får företräde.

Författarna

Mårten Rosenqvist, professor, överläkare Karolinska institutet. Leif Friberg, överläkare Karolinska institutet. Viveka Frykman, överläkare, hjärtkliniken, Danderyds sjukhus. Lise Lidbäck, ordförande Neuroförbundet. Johan Engdahl, överläkare, medicinkliniken, Hallands sjukhus, Halmstad. Carina Blomström Lundqvist, professor, överläkare vid kardiologkliniken, Akademiska sjukhuset i Uppsala. Stellan Bandh, överläkare medicinkliniken, Centrallasarettet i Västerås. Mats Frick, överläkare, kardiologkliniken, Södersjukhuset i Stockholm.

MÅRTEN ROSENQVIST, LEIF FRIBERG, VIVEKA FRYKMAN, LISE LIDBÄCK, JOHAN ENGDAHL, CARINA BLOMSTRÖM LUNDQVIST, STELLAN BANDH, MATS FRICK

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev