Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

torsdag22.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Allmänläkaren kan finna nyckeln”

Publicerad: 9 december 2014, 12:36

Mycket i vården kan förbättras genom att utveckla primärvården. Allmänläkare behöver kunna också annat än andra läkare kan, skriver allmänläkaren Olle Hellström.


I journaler ser vi hur allmänläkare och sjukhusläkare tänker och agerar.

Jag träffade nyligen patienten ”Oba”. Vi ska ses igen.

– Ni allmänläkare har aldrig tagit mig på allvar, säger Oba.

Hon är 18 år, från Somalia, ”ont i hela kroppen”, har mått bra under sina första sju av åtta år i Sverige. Bor med föräldrar och många syskon, studerar. Har under ett år sökt vård 52 gånger, varav tolv läkarkontakter. Presenterar yrsel, huvudvärk, magont, ryggsmärta, klåda, sömnproblem med mera. Ingen har kunnat hjälpa henne mer än tillfälligt, trots många undersökningar, prover och mediciner. Inte heller i dag något kliniskt och laboratoriemässigt onormalt.

Hennes journal, miner och gester talar. ”Något medicinskt”, något ”att ta på” är läkares mål. Obetydliga, fysiska obehag. Fått järntabletter, D-vitamin, Losec med mera.

Obas berättelse berör många patienters lidanden. Den ger svar på frågan hur allmänläkare tänker och arbetar. Är hennes utomkroppsliga tillvaro intressant? Hur? Berör oss hennes existentiella situation? I så fall, vad gör vi? Ser vi henne eller ser vi en patient?

Andra specialister kan ofta klara sina åtaganden utan djup kännedom om mer än det som rör deras begränsade område. Vad kan vi allmänläkare behöva mer än kunskap om patientens kropp? Vem är Oba som människa? Vad förhåller vi oss till mer än hennes kropp?

Allmänläkare ska inte utbilda sig till samtalsterapeuter. Men vi kan utveckla oss så att patienter känner sig som mer än föremål för vår tekniska kunskapsutövning. Obas journal visar inte bara att allmänläkare med enbart naturvetenskaplig utbildning riskerar att producera onödiga besök. Den bär också spår av läkares famlande försök att rädda sig ur känslan av hjälplöshet inför det oförklarbara.

Försöker en del patienter hos läkare undkomma upplevelser av annat slag än sjukdom?

Med systematisk kunskap om människan som existentiell person, som mer än kropp, kan vi vara så att unga människor, ”vårddebutanter”, själva i tid ser att deras oro kan stå för annat än fysisk sjukdom. Oro kräver inte alltid de utredningar Google anvisar patienter. Det gäller också äldre som ser, talar om och ofta söker för sjukdom.

Vi behöver systematisk kunskap om patienten också som existentiell person. I annat kan vi drivas att, som i fallet Oba, ”för säkerhets skull” sätta diagnos, remittera till specialister på svaga indikationer, ”göra något”, hindra svarta rubriker i lokalpressen.

Säkra i vår profession kan vi trivas bättre på jobbet och våga möta patienters blick. Väldefinierad, realistiskt utformad specialkunskap kan höja vår självkänsla. Patienter kan slippa plågas av övermedicinering. Raka i ryggen kan vi avvisa administratörers ovidkommande pålagor och öppna mer tid för patienter. Dessa, läkare, all personal – och finansiärer! – kan komma att må bättre.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev