”Anpassa digitaliseringen för vården – inte tvärtom”

Över hälften av vårdens med­arbetare har övervägt att lämna vårdyrket på grund av för hög arbetsbelastning. Samtidigt pekar Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, på att det fram till år 2026 kommer att behövas ytterligare en halv miljon anställda för att upprätthålla välfärdssystemet. Vår undersökning Det primära i vården, med 736 sjuksköterskor och läkare inom primär- och slutenvård, skildrar en ohållbar arbetssituation som dessutom förvärrats i år. Ständig tidsbrist påverkar vårdkvaliteten och i förlängningen patientsäkerheten. Respondenterna ser inte värdet av digitala verktyg i vardagen och krånglande system tar värdefull tid från vårdmötet.

För att hälso- och sjukvårdens resurser ska täcka allt större behov hos allt fler krävs smartare arbetssätt. Där öppnar digitaliseringen nya möjligheter, men i dag går utvecklingen allt för långsamt. Enligt rapporten Ehälsa och it i landstingen har budgetan­delen för it legat på samma nivåer sedan 2003.

Krånglande system tar värdefull tid från vårdmötet

På området digitala vård­möten har det börjat röra sig vilket bidrar till förbättrad tillgänglighet. Men det löser inte sjukvårdens grundproblem då den stora utmaningen ligger i att förbättra tillgängligheten utan att det sker på bekostnad av effektivitet eller medicinsk kvalitet och till en rimlig kostnad. Därmed kan vi inte helt anamma lösningar som heldigitala vårdgivare skapar.

Det behövs lösningar som är an­passade för befintliga vård­givare. De som lever i den verklighet där alla besök inte slutar i en diagnos eller recept, där tröst och omtanke är en minst lika viktig del av behandlingen och där inte alla vårdkontakter i en patientresa kan vara digitala. Därför uppmanar vi vårdens beslutsfattare att:

Investera i digital verksamhets­utveckling
• Avsätt tid och resurser för att utveckla och utvärdera digitala arbetssätt i vårdgivares löpande verksamheter. Uppmuntra och belöna innovation genom att säkerställa att goda resultat uppmärksammas och sprids i vårdens verksamheter.

• Tillvarata de möjligheter som finns för att utforma ändamålsenliga upphandlingar, exempelvis innovations- eller funktionsupphandling.
• Förenkla breddinförande av det som bevisligen fungerar.

Organisera vården bättre med ­teknikens hjälp
• Möjliggör avlastning genom omfördelning av resurser, exempelvis att en enhet som har överkapacitet kan avlasta och hantera digitala fall från en annan enhet.
• Möjliggör hantering av patient­ärenden digitalt för att öka flexibiliteten för vårdpersonal, exempelvis arbeta hemifrån, så att fler orkar gå från deltid till heltid.
• Förenkla digital patient­återkoppling och utbyte mellan vårdens professioner för att ­tillmötesgå behov av lärande och personlig utveckling.

Förenkla för externa innovatörer
• Utveckla nationella tjänster som möjliggör effektiva och standardiserade informationsflöden för att öka patientsäkerheten oavsett var patienten eller vårdgivaren befinner sig.
• Skapa teknikneutrala ersättningsmodeller som premierar funktion och värdeskapande, inte teknologi.
Lösningen på vårdens utmaningar är inte uteslutande mer resurser. Vi som jobbar med vården kan på olika sätt bidra genom förändrade arbetssätt, nya digitala lösningar och undan­röjande av regelverk som i dag utgör hinder. Men då krävs att vi agerar nu!

MAGNUS LIUNGMAN, ASHKAN LABAF, ANNA-KARIN EDSTEDT BONAMY, STEN FORSBERG, INGVAR KRAKAU OCH ANNA NAGER