Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Antalet sjuksköterskor är inte det viktigaste för barnonkologin”

Publicerad: 10 september 2014, 08:48

Enbart kraftfulla satsningar på nyrekrytering av sjuksköterskor kan aldrig erbjuda den kompetens som behövs, skriver (från vänster) Ulrika Kreicbergs, Pernilla Pergert, Margareta af Sandeberg och Nina Andersson apropå barnonkologin på Karolinska.


Att många barn med cancer i Stockholm inte kan omhändertas på barnonkologen vid Astrid Lindgrens barnsjukhus har nyligen uppmärksammats i artiklar i Dagens Nyheter. Barn måste vårdas på andra enheter utan behövlig kompetens, vänta i timmar på ALB:s akutmottagning vid komplikationer av behandlingen eller skickas till andra barnonkologiska centra ute i landet. Detta kan inte ses som annat än ett stort misslyckande för såväl landstinget som sjukhusledningen.

Varför är det inte möjligt att i Stockholm ge barn som drabbas av cancer kompetent och kontinuerlig vård? Som talesman för ledningen på Karolinska universitetssjukhuset förklarar presschefen att platsbristen på barnonkologen vid ALB beror på den  nationella  sjuksköterskebristen (Dagens Nyheter den 19 augusti). Ett flertal åtgärder har prövats men hittills utan framgång. Nu står man handfallna.

Intervjuade Stockholmspolitiker svarar i DN den 20 augusti reflexmässigt att ökade resurser måste till. Visst är lön av betydelse, men endast en, Birgitta Rydberg (FP), tycks se att den kanske viktigaste frågan handlar om möjligheterna till kompetensutveckling och karriär för sjuksköterskor. Hög kompetens ger tillfredsställelse, stolthet och säkerhet i arbetet, låg kompetens leder till motsatsen.

För att långsiktigt kunna lösa problemet måste vissa myter avlivas. En är att antalet sjuksköterskor är det kritiskt viktiga, inte deras kompetens. Enbart kraftfulla satsningar på nyrekrytering av sjuksköterskor kan aldrig erbjuda den kompetens som behövs. Att bemanna en vårdenhet handlar inte bara om rekrytering, än viktigare är att behålla personal, i synnerhet för en så högspecialiserad verksamhet som barnonkologi.

Cancermediciner ges i doser som är flerfalt dödliga om de inte hanteras rätt. Dessutom ställs speciella krav på psykologiskt omhändertagande av barn och familjer. Fullgod kompetens går sällan att uppnå med mindre än fem års erfarenhet. Situationen har nu blivit sådan att de flesta, förutom ett fåtal tappra trotjänare, efter en kort tjänsteperiod väljer att söka andra arbetsuppgifter på grund av den kroniska personalbristen. Det är knappast förvånande att hög personalomsättning och därmed bristfällig kompetens leder till kronisk personalbrist. Det hela har med tiden utvecklats till en självpropagerande nedåtgående spiral, där nu bara hälften av vårdplatserna kan utnyttjas. För att få ner personalomsättning inom barncancervården bör man snarast skapa möjligheter för sjuksköterskor att bli specialister och göra karriär.

Vad gäller kompetensutvecklingen för sjuksköterskor inom barnonkologin på ALB, svarar Barncancerfonden för merparten, inte sjukhuset. Barncancerfonden finansierar en utbildning på Karolinska institutet i barnonkologi för sjuksköterskor. Utbildningen sker på halvfart under två år men arbetsgivaren har hittills haft svårt att avvara personal varför endast två sjuksköterskor från Stockholm kunnat ges denna möjlighet i dagsläget. Andra lösningar för att säkra kompetensutvecklingen i den högspecialiserade vården kan återfinnas internationellt, något för våra chefer och politiker att beakta. Vid ett av världens främsta barnonkologiska sjukhus, Bostons Children s Hospital i USA, ingår det i sjuksköterskornas tjänst att årligen delta i obligatoriska  refreshment courses . Självfallet innebär detta hög/bibehållen kompetens, men det bidrar också till minskad personalomsättning. En majoritet av sjuksköterskorna stannar längre än tio år.

En annan myt är att sjuksköterskor som forskat och disputerat inte vill ta hand om patienter, utan hellre söker sig till olika lärosäten. Huvudproblemet är emellertid att man inom vården inte har klarat att erbjuda disputerade sjuksköterskor kombinationstjänster, i vilka både forskning och kliniskt arbete ingår. Man har prioriterat sjuksköterskor som kan arbeta heltid i vården. Försök med kombinationstjänster har förvisso gjorts på ALB men fallerat av administrativa och schematekniska skäl som enkelt borde kunna undanröjas.

Nya strategier för att vidareutbilda och behålla erfaren och kompetent personal måste snarast utarbetas och genomdrivas. Att förlita sig på nyrekrytering räcker inte för att erbjuda högspecialiserad barncancervård. Om man fortsätter att enbart räkna skallar ut och nya skallar in, utan minsta tanke på kompetens(-förlusten) blir arbetsförhållandena outhärdliga, vilket leder till hög personalomsättning, bemanningsproblem och i slutändan påtvingad platsbrist.

Specialistutbildade och disputerade sjuksköterskor behövs för att utveckla och säkerställa vården i enlighet med aktuell kunskap och forskning, vilket borde ses som en självklarhet på ett universitetssjukhus. Vår förhoppning är att politiker och chefer tar till sig vårt budskap att kompetensutveckling är viktigare än nyrekrytering för att långsiktigt lösa den uppkomna situationen på barnonkologen, ALB.

Fotnot: Dagens Medicin återkommer under onsdagen på nyhetsplats på sajten apropå platsläget inom barnonkolgin i Stockholm.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev