Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Apotekskedjornas uppdrag är att vara lönsamma”

Publicerad: 12 november 2015, 12:34

Ansvaret för att det antagligen är olönsamt med apotek som främst fokuserar på läkemedel är inte apotekskedjornas utan politikernas, anser Jonas Friberg.


I dag, torsdag, öppnar Mall of Scandinavia i Arenastaden i Stockholm. Den är fylld av restauranger och upplevelser och förstås mängder av shopping. Hade den öppnats för tjugo år sen hade den kanske, men inte säkert, haft ett apotek. I dag har den åtminstone tre butiker drivna av Apotekskedjor. Vad jag vet öppnar både Apoteket AB, Kronans Apotek och Apotek Hjärtat nya butiker.

Kronan är tydligast med att man helt fokuserar på skönhet och hälsa, Apotek Hjärtat pratar flaggskepp och breddar och kommer att sälja smoothies. Apoteket förefaller öppna ett sådant apotek som det brukar vara numera, det heter apotek men i blickfånget är det mest hälsa och skönhet.

Vad är nästa steg? Varm mat? Fullt cafesortiment? Bar?

Jag har följt och mestadels varit en del av apoteksbranschen i snart tjugo år. Från en tid då fokus var på läkemedel och patientnytta med läkemedel, styrd och utvecklad av passionerat yrkesfolk inom farmaci. Alla verksamma i en organisation med uppdraget att skapa god läkemedelsanvändning. En bransch där staten reglerade branschen både med marginal och uppdragsavtal. Det var, som jag upplevde det, en mycket decentraliserad struktur med mycket av beslutsmandat på regional nivå (landstingsområde) men så klart väldigt lite av traditionell kedjedrift på riksnivå och framförallt inte en marknad där aktörer konkurrerade med andra om konsumenter och konsumenternas plånbok och köpkraft.

Jag kan som gammal Apoteksbolagsmedarbetare sakna tiden då fokus låg på läkemedel och läkemedelsanvändning och inte maximerad försäljning på enskild butik. Det fanns en vd och en företagsledning, inte 8–10 stycken, det fanns visserligen knappt 900 apotek, men de fanns där vården fanns och på några ställen till. Det var ingen bransch där staten plöjde in underskottstäckning utan verksamheten levererade avkastning och reinvestering. Styrningen kunde säkert utvecklas och effektiviteten öka men jag upplevde branschen som professionell, kunskapsintensiv och stolt över sin gärning. Kunderna verkade inte heller särskilt fokuserade på den upprörande jämförelsen att Sverige, Nordkorea och Kuba hade apoteksmonopol gemensamt.

I dag har vi mer än 1 300 apotek och de är öppna som aldrig förr. Jag bor på Söder i Stockholm och där tredubblades först antalet apotek, men gissar att dagsnoteringen nu är tolv mot fem jämfört med före omregleringen.

Men ändå kan jag inte gå direkt till expeditionsapoteket på SöS och få de näringsdrycker som skrivits ut någon timme tidigare på samma sjukhus, utan det är en beställningsvara. Men visst det är säkert skrymmande och otympligt och mindre lönsamt men det borde finnas där. Tänkte ilsket häromveckan när jag snurrade runt bland apoteken att de ansvariga ”spelplansritarna” borde också tvingas springa runt och leta de mer sällsynta läkemedlen på flera apotek. För det räcker liksom inte med att det statistiskt inte var bättre förr eller att tillgängligheten ökat mätt i antalet apotek – det är ju inte bättre för mig om jag måste besöka fler apotek och om den upplevda servicen inte blivit bättre för läkemedelskunderna så har det inte blivit bättre.

Jag vill mena att det inte är Hjärtats fel (som driver apoteket på Södersjukhuset), inte heller Apoteket ABs fel som inte heller har produkterna på ett av de mest öppna apoteken på söder (på Folkungagatan). Inte heller är det Kronans Apoteks fel som till slut fick leverera produkterna till mig. Kronan erbjöd sms när varorna kommit (nästa arbetsdag) medan Apoteket AB hänvisade mig att ringa till ”kundcentrum som hanterar de här produkterna”. Det sistnämnda går i mitt fall helt bort, eftersom det betyder att jag måste hämta dem på Postens utlämningsställe som ligger längre bort än tre apotek.

Det förefaller mig ibland som att det finns några som trodde att en omreglering bara skulle innebära att allt det som var bra från förr skulle vara oförändrat och så skulle det bli bara mer och bättre. Dags att förstå att apotekskedjorna inte har något annat uppdrag eller mission än att vara lönsamma via nöjda och lönsamma kunder – möjligen med undantag för Apoteket AB där staten ju faktiskt också är ägare och kan styra med ägardirektiv utöver läkemedelssubventionen i den mån EU-lagstiftningen tillåter det. Alldeles oavsett kommer utvecklingen bara att ske genom analyser av kundbeteenden och lönsamhet.

Gemensamt är att vi fått ett fokus på försäljning av övriga produkter (det är ju de som går att påverka och kedjorna är som sagt kommersiella aktörer). Än så länge har det varit trevande lösningar för e-handel och för nya koncept, det mesta har varit så likt det gamla som möjligt men med lite ny touch och framförallt en massa nya produkter inom skönhet, hudvård och hälsa. Inom e-handeln kan man möjligen se större skillnader mellan de olika kedjornas lösningar, några har valt den gamla lösningen med ett centraliserat postorderapotek och hemleverans med posten (som ju i praktiken oftast innebär att jag får gå till Postens utlämningsställe). En sådan lösning är rätt e-handelstraditionell och har längre ledtider och en risk för kannibalisering på egna lokala apotek. Apoteksgruppen startade däremot en e-handel som bygger på lokala apotek och jag som kund kan uppleva att jag kan vara kund i mitt lokala apotek oavsett om jag gör fysiska besök eller webbesök och jag kan få varorna från mitt lokala apotek, i något fall på några timmar.

När får vi se nytänkande apotekslösningar med läkemedel i fokus? Jag skulle gärna se ett läkemedelsfokuserat apotek vägg i vägg med min vårdcentral. Antagligen finns det inte lönsamhet i det. Om det inte gör det så är det också dags att inse att det ansvaret inte ligger på apotekskedjorna utan staten.

Kunderna och ”spelplansritaren” förefaller ju inte efterfråga något annat heller. Eller gör de det? Och vem skall i så fall betala? För vill man ha något måste man driva ersättning på det viset och ge möjlighet till kommersiell verksamhet kring det. Så den som är missnöjd med att det inte sker en starkare utveckling av läkemedelsfokus på apotek får faktiskt engagera sig och skapa ett sådant koncept eller, om man har den makten, skapa förutsättningar för aktörer att driva ett sådant. Annars verkar det nog som att vi får alltfler apotek där vi ser recepten flytta allt längre in i en lokal som i övrigt är butik/cafe/restaurang. Missnöje med hur branschen ser ut måste riktas mot ansvariga politiker som ritat spelplanen. Men åtminstone jag saknar tiden då apoteken mer var en del av hälso- och sjukvården och mindre fokuserad på köpmönster, kommersiella lägen och kassakvittots längd.

Artikelförfattaren

Jonas Friberg är konsult i det egna företaget Dilemma AB och har en lång bakgrund inom apotekbranschen, bland annat som chef för distanshandel och e-handel inom Apoteket AB.

JONAS FRIBERG

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev