Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Är det inte dags att bryta upp storlandstingen?

Publicerad: 21 november 2007, 06:30

REPLIK  Öppna jämförelser ger inget belägg för att storlandsting är effektivast, skriver Göran Schedvin.


Nyligen publicerade Social­styrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, sin andra upplaga av Öppna jämförelser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet med jämförelser av 75 olika indikatorer med fyra olika inriktningar – medicinska resultat, patient­erfarenheter, tillgänglighet och kostnader. Någon sammanvägd rangordning av landstingen har man inte gjort annat än att presentera resultaten i ett ”rasta-inspirerat” rutmönster över åtta sidor. Landstingen tilldelas nämligen en färg för varje indikator.

De sju bästa får grön färg, de sju sämsta får röd färg och de i mitten får gul färg. Enskilda indikatorers kvalitet kan givetvis ifrågasättas men indikatorerna anses av SKL och Socialstyrelsen vara bästa möjliga i dagens läge. Sammantaget borde alltså indikatorerna säga något om hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet totalt sett.

Om man från denna mosaik för varje landsting räknar samman gröna och röda indi­katorer och sedan rangordnar landstingen efter detta kan man dra vissa slutsatser: Sjukvårdens kvalitet och effektivitet skulle inte alls självklart främjas om man skapade sex till nio så kallade storlandsting. Alla tre storlandsting hamnar med negativa resultat. Om man tar ett medel av landstingsstorleken på de tio bästa landstingen så försörjer de cirka 270 000 medborgare medan de tio sämsta försörjer cirka 580 000 medborgare.

Den optimala landstings­storleken synes – om storleken har någon betydelse – i stället vara kring 270 000 medborgare, vilket den ofta är för närvarande! Små landsting som Jämtland och Gotland klarar sig möjligen inte heller så bra.

Sjukvårdens sammantagna kvalitet och effektivitet har sannolikt samband med annat än landstingens storlek. Vad är det som skapar kvalitet och effektivitet i landsting som Blekinge, Kronoberg, Jönköping, Västmanland, Halland, Kalmar och Västerbotten? Det skulle vara intressant att utreda! Erfarenheter och egenskaper från dessa landsting borde spridas vidare till övriga hälso- och sjukvården i stället för erfarenheter och egenskaper från storlandstingen!

Något ansvar för att skapa en hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft för svensk hälso- och sjukvård synes inte den så kallade Ansvarskommittén ha tagit när man presenterade sina slutsatser.

De slutsatser Ansvarskommittén skapat är mer nonsens än något annat, med risk att försämra förutsättningarna för svenska hälso- och sjukvården. Frågeställningen bör mer vara om man ska bryta upp de mastodont­landsting som redan skapats och sedan i stället börja fundera på vilka faktorer som verkligen har reell betydelse för sjukvårdens kvalitet och effektivitet till gagn för medborgaren i Sverige!

Göran Schedvin

Göran Schedvin
är överläkare, Helsingborgs lasarett

Läs också debattartikeln Öppna jämförelser är inget slutgiltigt betyg för landstingen

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News